Jag är i Gävle! Norrlands Barcelona. Var på studentmottagning igår och minglade runt. ”Imorn är ni arbetslösa!” skrek jag till studenterna och sippade på ett glas Chardonnay.
Ett av mina bästa spartips är att gå på så många studentmottagningar som man bara kan. Så många bufféer så lite tid. Jag kommer inte behöva äta något förrän augusti!
När jag såg studenterna igår så tänkte jag på att det är FYRA år sedan jag tog studenten i år??? Om jag får säga det själv så har livet faktiskt rett ut sig rätt ordentligt för mig, iallafall just nu. Är så blessed! Hade inte direkt förväntat mig att äga en bostadsrätt, ha kontorsjobb på myndighet och ett så *rikt* socialt liv i Stockholm som jag faktiskt har just nu! Asså att jag har blivit vuxen med helgprenumeration på SvD, parmiddagar och weekends. Det är faktiskt helt sjukt.
Hade inte trott det dagen efter studenten 2012 när mamma och pappa skjutsade ner mig till min första andrahandslägenhet till överpris i Solna. Allt jag ägde var i en skruttig resväska och i fickan hade jag några skrynkliga femhundralappar från släkten som jag fått i studentpresent. Första sommaren jobbade jag som gatuvärvare för Unicef och gick runt på Drottninggatan och trakasserade folk för att prata om barnen i Nepal. Det var fruktansvärt, men det var det enda jobbet jag kunde få utan någon erfarenhet. Är så glad att den tiden är över! För mig alltså, inte barnen i Nepal. De har det fortfarande jättedåligt!
Aja nu ska jag sluta prata om min *resa*. Jag är ju inte Fredrik Eklund i Toppmäklarna.
#dinresaräknas
#allasresaräknassisådetså ;)
Och toppmäklarna förtjänar ett eget inlägg. De är så självgoda och klyschiga att det kliar på mig. Fast den äldre kvinnan med grått hår älskar jag, hon känns lite äkta i sin falskhet.
Norrlands Barcelona <3
Kan inte sluta skratta åt det här inlägget. Frans, du äger!
Huuua, prova 8 år istället. Tiden går fööör fort!!
Firade idag att det var TIO år sedan min student.
Träffade en gammal klasskompis tidigare i år som påstod att det gått 15 år sen vi tog studenten. Jag anklagade henne för att vara lögnare tills jag tog mig samman och räknade efter och det stämde. Efter 25 går tiden bara fortare och fortare, ett år känns som 3 veckor ungefär. Häromdagen funderade jag på om jag skulle ha fest nästa år när jag fyller 30. Sen insåg jag att jag fyllde 30 för 4 år sen, det är försent för fest nu…
Nu blev jag nyfiken, vad jobbar du med för nåt?
Jag läste ”gatuGRÄVARE för Unicef” först och begrep för en svindlande sekund ingenting…
Och förresten är din resa tusen gånger intressantare än *supermäklar’ns* :*
haha skrattade rakt ut på jobbet efter en jättelång tystnad, min kontorskollega undrar nog hur det är fatt