Hej bloggen! *lever kvar i 2007*.
Ni vet när man står och väntar på tåget och det är skitsent på kvällen… Och så kommer det fram en jättekonstig kille och frågar varifrån tåget till Märsta går…. Och så blir man så rädd att man råkar prutta instinktivt innan man hinner med att svara… Fan. Men alltså det hördes inte iallafall. Tror jag… Ja det var väl det mest intressanta som har hänt mig idag.
Jag är tillbaka i Stockholm nu. Hann typ bara åka hem och få ögonbrynen noppade av mamma innan det var dags att dra igen. Sånt där tar så jävla lång tid och jag skriker varje gång och tror att pincetten ska sticka hål på ögonlocken. Det är det värsta jag vet och det närmaste jag någonsin kommer att komma något självdestruktivt beteende. VET NI HUR ONT DET GÖR ELLER??? Kan inte fatta hur en pincett kan göra så ont trots att den är så liten och petite. Och jag skulle aldrig kunna noppa ögonbrynen själv heller. Jag vill ha någon annan att skylla på om ögonen skulle ploppa ut. Skulle väl kunna gå till någon ”salong” (herregud) och göra det, men då hade man väl blivit sittandes där hela eftermiddagen och hon noppkvinnan hade väl säkert sagt att det var ”det värsta” hon sett i hela sitt liv och typ sjukskrivit sig några månader.
Men min rumskompis har åkt bort några dagar nu. Hittade en lapp på kylskåpet där det stod ”Här är färdigkokad pasta till dig för att du är handikappad”. Och så åt jag den och hällde olivolja över den och tyckte att jag var skitduktig och kreativ och började fila på min ansökan inför nästa säsong av Sveriges Mästerkock. Ville nästan slänga på ett salladsblad, men det är dumt att överdriva. Ska ju inte direkt lägga upp den på Instagram.
Hahahahahaha åååh jag älskar dig!!