Min vilda ungdom har ännu en gång kommit ikapp mig. Bara tanken att mamma är ute och *minglar* 00.53 på ”krogen” i Gävle med mina gamla lärare för att kompensera för all pinsam tystnad under utvecklingssamtalen är för mycket att hantera. Tänker mig att de delar på en shotbricka och att alla skriker ”KOM IGEN NETTAN!” och att någon annan förälder lägger något i syslöjds-Kattis drink för att hämnas för ett dåligt virkningsbetyg som deras barn fick i åttan. Jag vågar knappt gå utanför dörren när jag är hemma i Gävle eftersom det alltid finns någon lärare man behöver konfrontera gällande ett träslöjdsbetyg från 2006. 

Om någon undrar hur det gick på klädpokern så är svaret att jag inte kan spela poker. Därav ”incidenten” som inte benämns som något annat än ”incidenten”. Stackars rektors-Annelie blev säkert ärrad för livet. Typiskt att man tog på sig rollen som klassens mest lösaktiga! Nu för tiden så är jag betydligt mer classy och sofistikerad, och skämmer enbart ut mig när jag druckit för mycket champagne. 

Sen så vet jag för övrigt inte hur det EGENTLIGEN gick till när min gamla rektor ”öste lovord” över mig? Om jag känner mamma rätt så är det mest troliga att rektorn ba ”Ja…Frans var väl snäll antar jag…” men att mamma förvrider sanningen och ba ”HON TYCKTE DU VAR DEN BÄSTA KILLEN SOM NÅGONSIN GÅTT I ETT PAR SKOR!”.