Många är oroliga över svensk politik och tror att nyvalet kommer innebära ännu mer kaos än vad vi sett hittills. Då känns det skönt att kunna vila ögonen på denna härliga bild där Jan Björklund bjuder upp till en härligt avspänd dans med den socialdemokratiska finansministern Magdalena Andersson på nobelfesten häromveckan. SÅ avslappnade och SÅ naturliga! Jan ser lite sådär mysfull ut och Magdalena har ett milt ”modell för en dag”-leende som skulle få vilken bordsspegel som helst att smälta. Så vackert par!

Det är uppenbart att båda två har läst Magdalena Ribbings etikettspalt angående dansetikett, där man kan läsa följande: 

Ja precis. Man tackar aldrig nej till en bugg. Det är ju grundregeln till allt socialt liv. Vem det än var som tog initiativet till dansen så hade den andra inte kunnat tacka nej. Känns ändå bra att våra politiker alltid följer Magdalena Ribbings råd. De kan bråka om förbifarter och jobbskatteavdrag hur länge de vill, men de tackar iallafall inte nej till lite dans. Skönt! Antar att Annie Lööf observerade hela händelseförloppet och stod och blängde lite surt bredvid. 

Det är ju december nu och de flesta har det väldigt stressigt, men man kan iallafall trösta sig med att man inte är svensk sångerska och måste dra in större delen av årets pengar under tre veckor. Kan inte vara lätt. Nedan ser vi ett typiskt helgschema i december för en svensk kändis.

Fredag:

16.00: Äntligen dags att lämna Stockholm! Barnen är tillsammans med farliga exet i helgen. Skönt.

20.00: Härlig julgala i Hässleholm tillsammans med Jessica Andersson med flera.

23.00: Kvällen är inte över än på långa vägar. Dags att kasta in sig i en taxi och åka till Helsingborg för ett framträdande på Harrys.

03.00: Äntligen i säng. Härligt casual instagrambild i morgonrock med ett kollage från hotellrummet du bor på. Säg hur mycket du älskar dina fans och att kvällens publik var FANTASTISK.

Lördag:

06.30: Du vaknar upp och vet inte var du är någonstans. Allt du vet är att du ska befinna dig i Västerås för en boksignering för din nya kokbok om fyra timmar.

08.00: Härligt inrikesflyg från finaste Sturup. Du möter tyvärr Nanne Grönvall vid incheckningsdisken. Fan också! Aldrig får man vara ifred.

09.00: Framme på Arlanda där en taxi väntar för att ta dig till Västerås och din boksignering. Du har fortfarande på dig gårdagens scenoutfit.

11.00: Möte med härliga fans på Akademibokhandeln i Västerås. Alltid härligt att få ett ansikte till alla de som kommenterar ”ha en trevlig kväll…änglarna vakar över oss…”  på samtliga av ens instagrambilder.

15.00: Hälsa på ett cancersjukt barn på Örebros universitetssjukhus för stiftelsen Min Stora Dags räkning.

17.00: Tillbaka på Arlanda. Dags att flyga upp till Luleå för ett företagsgig.

17.10: Fan, Nanne Grönvall är här också.

18.30: Framme i Luleå. Dags att fixa sig med lite torrschampo innan det är dags för SHOW. Du får låna fickplunta av Tess från Alcazar.

18.40: Du inser att giget är i Umeå och inte i Luleå. Helvete!

22.00: Efter mycket om och men befinner du dig i Umeå. Publiken har tack och lov hunnit bli packad och tappat begrepp kring tid och rum för längesen, så ingen märker att du är lite sen.

01.30: Äntligen i säng! Beställer upp en räksmörgås från roomservice på rummet.

Söndag:

09.30: Du är med i Nyhetsmorgon på länk och blir intervjuad av Tilde de Paula. Pratar lite om vikten att leva i nuet och att du försöker undvika stress och att julen handlar om att umgås med nära och kära.

13.00: Hemma i Stockholm med barnen. Dvs dags för ett julbak så du kan lägga upp ännu en härlig bild på instagram.

17.00: Lämnar barnen igen. Du uppträder på en julkonsert med gospeltema i Kungsängen tillsammans med Shirley Clamp.

19.00: Telefonsamtal från polisen angående galen stalker.

21.15: Hemma med tända adventsljus. Du håller på att bränna ner hela huset. Det är så härligt med jul!

Nästa vecka fortsätter med exakt samma händelseförlopp fast på andra orter. Vill ge en STOR styrkekram till alla kändisar som ställer upp så mycket för oss andra! Utan er stannar Sverige. Tack för att ni finns.

Nu är det dags för tredje delen i frågeserien om mig! Har insett att det här är ungefär som en julkalender fast för oambitiösa bloggare som jag där man kan slänga in frågor lite hur som helst när det passar en själv.

Sover du med eller utan kläder på dig? 

Ett par härliga kalsonger! Helst från Abercrombie & Fitch pga deras resår är GUDOMLIG! Killen på bilden ovan är naturligtvis jag. Har alltid varit skeptisk till folk som sover nakna? Det är något perverst över det. Likaså folk som sover i pyjamas. SÅ varmt? Antar att jag redan har hamnat i klimakteriet. 

Hur många kuddar har du i sängen? 

Fyra! Men jag har staplat dem två och två på varandra. Gillar att sova med huvudet högt. Det är viktigt att alltid ha en representabel hållning! Även i sömnen! 

Hur många landskap har du bott i? 

Relevant fråga! Men…två. Kunde SAMTLIGA landskapsblommor och landsskapsdjur när jag gick i grundskolan. Fick tyvärr inte ligga. På bilden ovan ser vi Gästriklands härliga landskapsdjur tjädern. Skogens motsvarighet till emo. 

VIlka städer har du bott i? 

Gävle och Stockholm. Usch nu fick jag ångest. Funderade på att ljuga och säga typ ”Addis Abeba” för att framstå som en mer intressant person. 

Föredrar du skor, strumpor eller barfota? 

Strumpor! Älskar egentligen skor men får sån DJÄVULSK fotsvett så tar av mig dem så snabbt som jag får chansen. Borde kanske kolla upp det. Har hört att man kan söka EU-bidrag för det. 

Är du social? 

Beror på situationen, men oftast ja. Tycker det är svinjobbigt med pinsam tystnad så pratar hellre för mycket än för lite. Plus tycker att social kompetens är ALLT. 

Vilken är din favoritglass? 

Dulce de leche från Häagen Dasz. Mest för att jag äntligen lärt mig stava till Häagen Dasz utan att behöva googla upp det först. 

Vilken är din favoritefterrätt? 

Crème Brûlée alla dagar i veckan. 

Tycker du om kinamat? 

Skulle kunna äta friterad kyckling med jordnötssås resten av mitt liv. Om det ens är ”riktig” kinamat:( 

Tycker du om kaffe? 

NEJ!!! Inga varma drycker alls faktiskt. Inte ens en härlig kopp ”thé”. 

Jag har kommit på en ny skräckfilmsidé, och den heter Förkvälls återkomst. Kristin Kaspersen och Agneta Sjödin spelar huvudrollerna. 

Det har varit kul att följa Musikhjälpen och deras fantastiska insamlingar till förmån för kampen mot HIV, men det är INGENTING om man jämför med det engangemang som krävs för att leda två timmars direktsändning varje dag. Bara Malou von Sivers klarar av det just nu. Programledarna på Gomorron Sverige och Nyhetsmorgon blir ju utbytta hela tiden och turas om. Fusk! 

Nu får Malou lite konkurrens fast på annan sändningstid. Frågan är hur många timmars direktsänd teve som svenska medelålders kvinnor klarar av egentligen? Är inte marknaden mättad? Är det tänkt att man ska hinna med både Efter Tio och Förkväll på en och samma dag? Livspusslet är ju tillräckligt svårt redan som det är. Ska man behöva välja? 

Förkväll känns litegrann som TV4:s kärleksbarn med begränsad talang som TV4 försöker lansera år efter år utan att lyckas. Ungefär som Gunilla Persson och hennes dotters artistkarriär. Det är ju tragiskt! Först 2006, och sen ett till försök 2009 med nya programledare. Det är dags att begrava Förkväll. Sverige är inte redo och kommer aldrig bli det. Inte ens Agneta Sjödin kan ändra på det, och det säger väl det mesta. 

Acceptera att SVT:s Gó Kväll alltid kommer vara nummer ett för kvinnor i övergångsåldern och uppåt. Go home TV4,you’re drunk. Förkväll kommer aldrig att bli tittarsuccén ni hoppas på. Hatar att vara den som säger det, men ibland måste man svälja stoltheten och inse att det är en dålig idé. Finns det verkligen inga andra program att lansera som INTE redan har floppat två gånger? 

”Herregud, du är fan lik Ebba von Sydow. PS mår du typ dåligt ibland och är superallvarlig? Du känns så sorglös. Isåfall: avis”.

Jag vet, så himla lik! Ser knappt någon skillnad på oss. Såg ut precis som på bilden när jag vaknade imorse. Det var så svårt att klä på sig att jag var tvungen att slänga upp mina klackar på sängen.

Är såklart inte någon sorglös person men känner mig inte helt bekväm med att skriva om mitt livs stora sorger på en blogg. Då finns det andra bloggar man kan läsa istället eller sätta på valfritt Melissa Horn-album.Tror inte att någon kommer hit för att läsa om min rädsla för att halka i badkaret och dö och inte bli upptäckt på typ en vecka eller två. Zzzz. Plus att det mesta som jag mår dåligt över är relativt privilegerade saker. Typ ”Kommer jag att komma på vad jag vill utbilda mig till?” och ”Finns det en SOULMATE för mig någonstans därute” och annat jävla blaj som jag kan älta för mig själv i brist på mer akuta problem.

Är väl väldigt lyckligt lottad på det sättet, MEN MINA MEDELKLASSPROBLEM RÄKNAS OCKSÅ!!! Skoja. Är mest glad över att jag har tak över huvet och ett jobb att gå till och att folk faktiskt verkar stå ut med mig.

Klart att jag mår dåligt ibland, men ältar det inte här. Bara om jag har jättelite att skriva om. Typ som nu.