Nu är det midsommar om en vecka. Diskuterade nyss det här med min mormor. Jag känner hur pollenpartiklarna kittlar över hela kroppen när jag tänker på hur mysigt det ska bli att få krypa ner med sommarblommor i hela sängen och kanske lyckas övertyga några sköna småkryp att följa med. Jag plockar ALLTID sju blommor och ber dem att tillbringa natten med mig. Ibland brukar jag testa raggningsrepliker på skogen. Typ vråla ”FÅR JAG PLOCKA DINA BLOMMOR GULLET;)” och så får jag ett gåtfullt susande som svar. Det var väl ungefär senaste gången jag blev förförd. 

Förra gången jag plockade sju blommor och la under kudden så drömde jag om min gamla lärare. Det kanske inte var så kul men det hade ju kunnat vara värre. Typ att man hade drömt om något djur eller något annat hårigt. Som om att jag skulle bli jagad av ett par djupa brunstiga rådjursögon hela natten. Om man jämför med det så är det faktiskt helt okej att ha drömt om sin gamla lärare, så jag är glad ändå. 

Jag visste det skulle bli en bra dag idag när jag kollade på Nyhetsmorgon och en kvinna från ”Clinic Divine” vaxade benen på min favoritmetereolog. Ni vet han som var SKITNERVÖS för typ några månader sedan men som har vuxit som människa/TV4-profil och börjat bli duktig? Det var så himla kul. Han bara låg där på en bänk och Jenny Östergren och Steffo stod bredvid och hetsade och typ ”Kom igen nu då oooooouuuuuh vad mycket hååååår du har på beeeenen ojojoj” och jag satt där framför teven och var rädd för att allt benhår skulle välla ut och attackera mig och parkera i min yoghurt. Ni måste se. Det var nästan lite perverst när han låg där fastbunden och misshandlad med hett vax. Han var typ hårigare än den där lilla hunden som Malou von Sivers brukar låta ströva omkring fritt i Efter Tio-studion. 

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=meteorolog_tobias_vaxar_benen&videoid=2200611

Minns senast jag vaxade mig och hur mycket jag skrek. Seriöst. Jag vet inte om ni vet hur det går till, men man ställer in en vaxburk I MIKRON innan man applicerar den på kroppen och brer ut som brinnande skagenröra av lava på en hudsmörgås. Det är brutalt. Jag kunde typ bara vaxa ett område på typ 5×5 centimeter på låret  innan jag började grina och sen dess har jag inte gjort det igen. Jag gick omkring med en kal fläck på låret i typ en månad men var glad ändå innan det växte ut igen. 

Jag blev så glad idag när jag såg den här dalahästen med hjul på stan. Tänker mig hur jag skulle kunna röva bort den och sen ha den som transportmedel var jag än ska åka någonstans. Det skulle vara så coolt. Bara hoppa upp på ryggen och rulla iväg på en dalahäst till jobbet, affären eller dejten. Jag har inte något körkort och jag ångrar mig verkligen inte heller när jag tänker på hur fort det skulle gå att rida på en rullhäst istället. 

Segway är 2011. Dalahäst med hjul är 2012. 

Hej…… Det var ett tag sen nu. Typ ett år eller så. Jag vågar inte ens tänka på hur många nya hårstrån jag har fått på bröstet sedan jag bloggade senast, men det är väl ett helt naturreservat, typ. Det är därför det aldrig är någon som rör min kropp. Jag har gjort den till ett naturreservat, skyddat mot exploatering. Jag ska tatuera in ett litet coolt stängsel på huden och börja ta betalt för inträde och kanske ge lite guidade turer och sånt som folk brukar gilla. Det skulle vara skönt med en extra inkomstkälla faktiskt. 

Men ah… Jag heter Frans.  Jag tog studenten för exakt en vecka sen idag men det känns som jättelängesen. Jag stod där och fick öl på kavajen och dansade zumba själv på studentflaket och hade kul som fan. Flaken får ju bara åka i 30 kilometer i timmen, men så svängde jag av vid avfarten till livets autobahn dagen efter och flyttade till Stockholm. Det är så sjukt. Sitter här i en andrahandslägenhet och känner hur varenda kroppscell krullar ihop sig av framtidsångest. 

Jag startade min första blogg när jag var 13. Ingen brydde sig ett skit om den och jag fattar varför. Sen tjatade jag lite överallt och fick börja blogga på Nöjesguiden när jag var 16. Dog. Sen började jag hänga på Twitter och sålde min själ och kände att jag behövde en bloggpaus ett tag. Inte så dramaqueen som det kanske låter, men jag ville prova lite andra grejer bara, och då menar jag INTE bergsvandra i Tibet och skeda med Dalai Lama. Ville bara prova livet, typ. I över ett år blev jag borta, men nu är jag tillbaka *har inget liv längre*.  Det är jag och mitt brösthår mot världen.