Minns ni när Petter417 sa att Sverige var världsbäst på sista-låten-på-skivan-låtar? Ivory försöker inte motbevisa honom direkt…

Av: Hugo

Trots att artistnamnet på Datpiff till albumet Da Future stod så här: Passion (She Money) var det först idag jag fattade att Passion från duon Double Trouble använder sig av de två namnen Passion och She Money (och ibland $he Money). Jag är även besviken på att ingen läsare heller upptäckt det! Det var nu över fyra månader sedan jag första gången (andra gången var här på NG) uppmanade er att titta på alla 156 filmklipp från Youtube-kontot Str8 Up Entertainment, ändå verkar ingen ha upptäckt detta namnbyte. Ingen har sagt något till mig i alla fall.

Eller så borde She Money kommunicerat detta bättre. T ex släppte hon sitt mixtape som Passion (She Money) flera veckor efter att hon som She Money (formerly Passion) gästat Lil Mooks (inte samma som Alabama-Lil Mook (ja det finns två Lil Mook och jag känner till båda)) våldsamma video till Go Down:

Nu när jag vet att She Money rappar både som She Money och Passion så har jag huromhelst upptäckt fler sånger hon rappar på. Så tummen upp-torsdag ändå!

Alltså jag tycker hon är extremt tung. Jag har lyssnat extra mycket på Killed The Club den här veckan av nån anledning, ni förutom när jag lyssnade på den extra mycket förra gången jag bloggade om henne. Det blir också extra tydligt hur fet hon är jämte andra rappare. Trots att hon rappar sönder Snug och Lil Juice hamnar hon dock av nån anledning sist i ordningen på Ima Do Me. Hennes vers är efter refrängen som börjar 02.37 här nedan. På U A Hater gästas She Money av de lite kapablare rapparna Kevin Gates-kompisen Percy Keith och den extremt Boosie-låtande personliga favoriten Mula Pugh. Sången låter extremt Baton Rouge och beatet låter således extremt Mouse On Tha Track-skapat. Här rappar dessutom She Money först. 

Den andra medlemmen i Double Trouble är ju Red, och även om hon inte är riktigt lika tung som She Money så är det sjukt kul att se att min favoritproducent Mouse On Tha Track använt henne till att göra adlibs på den nya Thug Brothers-sången*. Även om det är lite synd att hon inte får en vers.

Red har dock en vers på sin egen sång Pop It For Scott, dock är det sista versen (varför??). Sången är en aningen ovanlig RIP-sång till rapparnas vän Scott där stämningen snarare är upppumpad och manar till dans än till tyst begrundande i fåtöljer, lite i samma anda som Meek Mills RIP-sång till den unga BR-rapparen Lil Snupe.

Al Kapone som gästar sången ovan är alltså inte samma Al Kapone som rappat i Memphis sen tidigt 1990-tal. Det skulle kunna vara Memphis Al Kapones son dock. Det finns säkert ännu fler Al Kapones som är varken BR- eller Memphis-Al Kapone.

Det finns ju faktiskt en liten chans att någon av er har lyssnat på dessa sånger i videosarna ovan och är intresserade av att få reda på mer om Red och She Money. Tur då att jag har letat fram denna preview till en dokumentär om Double Trouble, en dokumentär som kanske/kanske inte kommer att sändas på Str8 Jack Entertainments youtube-konto. Om den kommer alls. Ha det gött.

FREE BOOSIE FREE KEVIN GATES

Av: Hugo

*Lätt hänt kära läsare, att blanda ihop den samtida rapgruppen Thug Brothers från Baton Rouge med den legendariska Baton Rouge-gruppen Concentration Camps (som var för Boosie vad Digital Underground var för Tupac) tredje album Thug Brothas. Ni vet, skivan vars Swisha House screwed-version tog mig genom universitetet. De verkar inte ha nåt med varandra att göra. 

I morse skrev jag lite om att Nyköpings-tonåringen Lil Ocean producerat två sånger på Bay Area- och cloud-rapparen Issues nya album Liquid Wisom. Redan då hintade jag om att jag försökt få tag på honom för att få lite klarhet i hur E-40s son Issue kommit i kontakt med en relativt okänd svensk producent. Som om jag var Hasan Ramic ställde jag lite frågor genom min touchscreen-mobiltlelefon, nu i eftermiddags fick jag lite svar:

Tack för svaren Lil Ocean! Den ”onda” Ocean nämner är naturligtvis Onda från STHLM Inkasso, som i september rappade samma Ocean-beat som hörs på Issues album. Musiken och mer info lyssnar ni på och läser mer om i morgonens blogginlägg. Ni hittar även Lil Oceans musik på hans Soundcloud.

Av: Hugo

Alldeles nyss när jag började lyssna på Issues nya skiva upptäckte jag att jag kände igen ett beat. Och visst hörde jag rätt, det är Nyköping-tonåringen Lil Ocean som har delat med sig av samma beat som Onda från Sthlm Inkasso rappade över i höstas. Galactus var en favorit, det kommer nog även Issues version I Made It som ni kan höra ovan bli. 

Vem är då Issue?

Säkert 10-12 stycken av er minns att jag beskrev Yung Leans claim to fame ca så här ”en av hans första twitter-följare var E-40s son Issue”  back then när VBDFR pratade om YL första gången för nåt år sen efter den där Vice-intervjun publicerades. Sen blev ju snabbt Yung Lean jättekänd och Issue har fortfarande typ 2000 twitterföljare (för det är ju ändå en relevant kändis-mätare). Issue är alltså den flummiga cloud-artist som råkar vara barn till raplegenden E-40.

När jag tänker på Issue tänker jag mest på hans kärlek till Arizona Iced Tea, pga han gjorde sig ett namn när han dök upp som tonåring 2011 genom att till 90% rappa om att dricka iste. Han släppte sin nya skiva Liquid Wisdom på Soundcloud för ca 24h sen. Lil Ocean har förutom I Made It producerat te-drickar anthemet Mask On The Moon.

Vem är då Lil Ocean?

Jag vet inte? Han är en tonåring från Nyköping som vet mer om hur en skapar kontaktnät över internet än kanske alla vuxna i Nyköping tillsammans. Jag skickade ett DM i morse till honom för att få reda på lite mer men jag tror eventuellt att han har sportlov och sover fortfarande. Är Nyköping ens rätt Köping? Är han eller Rosh Nyköpings yngsta rap-människa? Vem vet! Det får bli ett eget inlägg.

Lyssna nedan på Onda och Lil Ocean – Galactus:
 

Av: Hugo

En skulle kunna säga att jag hade glömt bort Jay Da Menace tills nyss när New Orleans-legenden Mia X la upp en bild på sin IG där de står tillsammans i studion. Jösses vad jag lyssnade på hans album I Could Hold My Own från 2007. Och satan i gatan vad bra den skivan var. Så självklart klickade jag mig vidare från Mias IG till Jays bara för att upptäcka att han ju släppt ett nytt tape på datpiff för bara några dagar sedan: och jag är en av de 121 utvalda som faktiskt bemödat mig att ladda ner det.

Jay Dawg är ingen ungtupp direkt. Eller Jay Da Menace som han heter nu, han bytte antagligen av konkurrensskäl (det dök upp nya J-Dawgs, t ex en backad av Slim Thug*). Jag har inte lyssnat på skivan ännu. Jag vet inte ens om jag kommer göra det. Varför skulle jag?

Eller fan, visst i helvete kommer jag göra det. Om inte annat så för nån sorts skuld-hantering över att jag lite övergett flera gamla favoriter till förmån för nya favoriter på sistone. Jay Dawg får symbolisera alla nya Mob Figaz, Ampichino, Young Bleed, och typ S.L.A.S.H. album och karriärvändningar jag har undansluppit att hålla koll på de senaste åren. Tänk för en gång i tiden lyssnade jag då och då om på gamla Big Boy-skivor och sånt. Big Boy är alltså ett av fyra stora New Orleans-skivbolag som skapade det jag nu kallar NOs golden era på 90-talet till tidiga 00-talet (jämte Cash Money, Mobo och No Limit så klart). J-Dawg var med i den extremt feta gruppen Black Menace och eventuellt även i NOs egna Boot Camp Click (inte samma som de från östkusten). 

Förlåt Black Menace och alla i Big Boy och alla andra, jag har inte koll på vad ni gör längre. Den enda gången jag tänker på dig numera är när skrockar åt Oslo2010-gänget (Petter417, Hejsimon. NRFN och jag såg G-Side i Oslo 2010) skämtande om att vi skulle spela detta New Orleans-anthem på ett rapquiz och låta folk gissa rapparna. När C-Murder säger sitt namn skulle vi blurra för det skulle bli för lätt. (det är alltså 10 min av okända rappare, som dock är fantastiska. Den näst-kändaste efter C-Murder är Baby Boy Da Prince)

Så som skuldhantering för att jag glömt dig ska jag lyssna på din nya skiva J-Dawg. Förlåt Jay Da Menace.

Det kan väl nämnas att det finns andra anledningar till att lyssna på dem också, för er som inte har mitt specifika skäl. T ex låter J-Dawg, förlåt Jay Da Menace, fortfarande extremt New Orelans. Dialekten är där (för er som gillar True Detective), de mustiga och studsiga beaten, den ärliga 90-tals rapstilen där rapparen ogenerat försöker låta cool, och såklart detta med att Mia X uppenbarligen går i god för hans musik i och med att han lyckats locka henne tillbaka från pensionen.

Lyssna gärna själva!

Är ni mer intresserade av att lyssna på hur J-Dawg lät under sin prime så ska ni trycka på play på JBs Big Boy Records mix här nedan. Både J-Dawg solo och Black Menace är med. Och följ JBs blog, tumblr och soundcloud.  

Av: Hugo

*kanske återkommer VBDFR till ämnet rappare-med-samma-namn!