Sent på natten när jag tittade på NFL eller nåt sånt upptäckte jag att Mannie Fresh hade lagt upp Petters bild från när jag svarade på frågor i DN inför vår tvåårsfest. Det här tycker jag är festligt. Det här är första och enda gången jag har blivit intervjuad i nån sorts media jag är extremt nöjd med räckvidden: det nådde fram till DJ MANNIE jävla FRESH!!

Det är allt jag tänker skriva i just det här blogginlägget faktiskt, självgott och gott. Här är en sång Mannie Fresh har gjort en gång:

Förresten tack Karin och P3 för helgen, VBDFR fick spela skivor på efterfesten och det var skitkul. Grattis Abidaz och Namo!

Av: Hugo 

Jag kommer inte kommentera omslaget till K Camps extremt feta sång Money Baby mer än detta: det påminner mig om Tum Tums omslag till sin en gång Nöjesguiden-recenserade skiva Purp Kobain:

De är ju väldigt lika. Den gången jag lyssnade sönder Purp Kobain (och tipsade NRFN om den) så fick jag snart reda på att omslaget i själva verket är en grej på ett gammalt album från en rocknroll-grupp. Nu minns jag inte vilket album längre dock. Kanske nåt med Nirvana, för jag fattar ju att Purp Kobain är en grej på Kurt Cobain (rip). Lyssnandet på Purp Kobain lärde mig mer saker om Nirvana, t ex kunde jag tryggt svara JA när min romantiska kompanjon flera år senare frågade om jag kunde någon sång med Nirvana, ”ja jag kan den som går så här kurt cobain, kurt cobaaaaaain <- hon meddelade snart att jag sjöng fel ord till melodin av en sång som heter Purple Rain. Nu kan jag skitmycket om rocknroll för jag lär mig hela tiden. Vore rocknrollen ett språk skulle jag kunna beställa glass/kaffe/fatöl.

Men jag kan mer om Atlanta-rap, det är därför jag är djupt chockad över att jag först idag upptäckte att K Camps fantastiska sång Money Baby fick en video redan i oktober. Detta var en sång jag verkligen gillade från 2013.

Tur att jag märkte att det fanns en video just idag, för det ger mig också ett perfekt tillfälle att uppmana er att besöka Livemixtapes.com och lyssna på ett av mina favorittapes från hela 2014: K Camps In Due Time, klicka här. När ni ändå lyssnar och således kommer vilja dansa är det av intresse för er att veta hur en ska dansa till dessa sånger. Därför ber jag er titta på denna dansvideo till K Camps nästa-bästa-sång Cut Her Off, och lyssna på remixen med 2Chainz sen om ni vill. Om ni inte orkar titta på hela dansvideon kan ni alltid titta på den här gifen istället:

Av: Hugo

DJ Mustard har lyssnat på VBDFR, eller på sig själv vem vet. Oavsett vem han lyssnat på så är jag jätteglad över att han gör så mycket musik med sångare nu för tiden. Första gången jag hörde Tinashe sjöng hon helt okay på Bobby Brackins Cake från 2011. Sedan dess har jag helt glömt att hon fanns, tills nån gång i höstas när jag tittade på en Jack Thriller-intervju där Bobby Brackins avslöjade att han jobbade med att skriva massa musik åt sig själv och andra. Jag trodde mest han hängde på nattklubbar i sina skinny jeans i LA rappade lite när han kände för det. I intervjun sa han hursomhelst att han precis skrivit en sång med Tinashe och Schoolboy Q och att den skulle bli awesome. Jag gissar att de är den här sången här under, för den är awesome och den är med Tinashe och Schoolboy Q.  

Bonus! Här är nedan är sången som gjorde så att jag fick upp öronen för Bobby Brackins för massa år sedan. Han hade dreads och han hade precis blivit för framgångsrik för sin based-grupp Go Dav, eller han verkade ha flytttat till LA från bukten i alla fall. Det lät så på hans musik hursomhelst, väldigt mycket av detta glada LA-party-nattklubbssound som ni hört en del av här på bloggen de senaste dagarna. Dagens throwback! Young Bob är iklädd normala jeans och sjunger om smala jeans:

Av: Hugo

För några månader sen hintade Nic Nac på twitter om att han skulle släppa en riktigt stor dänga dagen efter. Som gammalt The Cataracs-fan var jag så klart peppad. Han har gjort massa hits till The Cataracs, Dev och lite musik på The Packs senaste album. Trodde jag. Det visar sig att jag i flera år har blandat ihop Nic Nac från Starting Six och Cyrano från The Cataracs karriärer. Genom att skriva detta har jag säkert gjort det helt omöjligt för er som läser att hålla isär dem för all framtid. Nic Nac och Starting Six är inte riktigt lika framgångsrika som Cyrano och The Cataracs heller, t ex har min bästa Starting Six-sång Whip Clean chock-få views. Han har ju dock några goa hits bakom sig, som Sanna skrev om i helgen. T ex hennes favorit I Hit It med Ray J och Bobby Brackins aka Young Bob och Iamsus Get It In, men också den rätt okända men supersvängiga throwback: Round of Applause av HBK-medlemmen Symba.

Hursomhelst visade sig dängan Nic Nac hintade om vara Loyal med Chris Brown och Lil Wayne. Det var kul att Lil Wayne rappade bra, det var ett tag sen. Jag var dock inte jättepeppad på att höra Chris Brown sjunga om relationer så det blev inget mer lyssnande på den låten. Tills för några dagar sedan när denna jättemycket bättre remix med Keyshia Cole och Sean Kingston istället för CB kom!! Hallå detta är ju ljud jag gillar! Jag har heller inget emot att Keyshia Cole jobbar lite med västkust-soundet, hon är från San Francisco men har ju varit lite för stor för att va en del av den tills rätt nyligen medialt bortglömda Bay Area-scenen. Det vore t ex kul att höra henne på ett beat från DJ Mustard, Leauge of Starz eller P-Lo.

Av: Hugo

Jag känner inte att jag behöver motivera varför jag är så förväntansfull inför filmen Draft Day. Den kommer lagom till den riktiga NFL-draften. Den handlar om hur Cleveland Browns ska drafta, det är ett 100% relevant scenario för Browns har flera förstarunde-draft-val i år. Kevin Costner är med. Jag älskar Kevin Costner.

Det har funnits tidpunkter i mitt liv när jag har inbillat mig att jag kanske måste försvara några av mina intressen. Inte NFL så klart. Det är orimligt att ogilla NFL om en inte är en utomjording helt utan intresse för fantastiska mänskliga prestationer såsom konst/uppfinningar/musik/tacos/NFL, enligt mig. Men snarare att jag ville försvara att jag alltid gillat Kevin Costner så mycket (Postman är den bästa). Det har inte gått längre än så, jag har aldrig formulerat några argument för att försvara mig, jag har bara tänkt tanken. Av nån anledning har jag kännt lite samma sak gällande min besatthet av all musik Mouse On Tha Track gör. Han har så corny röst, jag älskar den. Hans beat omg.

Jag kom på nu att det kanske är det här som heter guilty pleasure, där ser man! Alltid trott att jag inte haft nåt sånt. Hursomhelst, all text framtill nu var bara utfyllnad för att säga detta:

idag har jag jobbat till ljudet av Draft Day-trailern sen satt på Mouse throwback-klassiker I Go från 2012 med Mista och Mista Cain sen satt på ljudet till Draft Day-trailern sen svarat i telefon sen börjat om.

Det finns inget som hindrar er från att göra samma sak!

Av: Hugo