Jag tror varken PMOG eller Petter hade förväntat sig att VBDFR-bloggen skulle posta musik med Yung Lean alldeles så här inom de första fem inläggen. Jag hade verkligen inte heller väntat mig det. Inte för att jag (likt min romantiska kompanjon) skäms ihjäl när Yung Lean rappar. Inte för att jag tycker att han är speciellt dålig på att rappa, jag vidhåller att han låter rätt likt alla andra cloud-rappare han har influerats av (och nu i allra största grad influerar, sad/emotional-retoriken är överallt!) och arbetar med. Inte heller för någon av de andra hundra anledningar en och annan väljer att inte lyssna på honom.
Nä, anledningen till att jag är förvånad över att jag helt plötsligt vill dela med mig av en Yung Lean-sång är att han gör just cloud rap – och jag är ju tyvärr inte så förtjust i genren (utöver Lil B). Jag har försökt men jag har inte helt fastnat för Main Attrakionz, Kitty Pryde, Beatuiful Lou och jag tog mig knappt igenom det där Clams Casino beat-tapet som var så poppis för några år sen.
Trots det sitter vi här. Trots det sitter jag här sent på natten och känner efter kanske 30s in i den här nya videon att jag verkligen tycker att det här låter jättebra. Jag känner mest till Chicago-rapparen Yung Gleech för att han har jobbat med PMOGs favorit Ballout den här gången. Jag har för mig att han på något sätt är inblandad i Chief Keefs gäng GBE. Nu vet jag helt plötsligt vad han kan göra med ett Yung Sherman-beat.
På bilden ovan ser ni vad jag just nu i denna minut kan tänka mig kalla världens gladaste rappare. Alltså, den här bloggen utlovar ”bra och/eller intressant rap”. Här och nu på en gång med detta blogginlägg som exempel kommer ni få reda på ungefär vad jag menar med det. Så mer om de glada rapparna inom kort. Först ska jag bara berätta för er kära läsare att det kommer se ut så här nu, jag kommer stundtals skriva helt och hållet rimliga inlägg om t. ex. bra rap, men jag kommer också skriva för långa texter om rap och rappare som fastnat i mitt huvud av svårförklarliga skäl (t. ex. att de är orimligt glada).
Vilka är det vi ser på bilden då? Frågan är felaktigt ställd, bilden är ju svaret på denna fråga: vilka är världens två gladaste rappare?
Vi börjar med den näst gladaste rapparen: B. Reed (den skrattande zombien på bilden). Den förre detta tonårsrapparen B. Reed är numera än fullvuxen rappare, han är även ena halvan av gruppen som länge var min favorit-tonårsgrupp: Yung Nation. Jag har följt Dallas-gruppen sen 2010 kanske, då hade de precis gått ut gymnasiet och jag hade rätt nyligen insett att jag inte längre var en tonåring. ”Tonåringar dricker rimlig mängd mjöd” och liknande hypotetiska löpsedlar, jag hade precis fattat att det inte handlade om mig. Antagligen är jag inte den enda som fattade det först när jag var 23 typ (eller 24, 25, ännu äldre??), så jag hoppas ni förstår. Jag minns alltså det här i relation till Yung Nation med anledning av deras sång 90s Baby. Den berättade bl. a. att ingen 80-talist minsann kunde se sig själv som ung.
Även att Yung Nation på 90s Baby dissade hela MC Hammers karriär på ett väldigt underhållande sätt: ”I was born in 92 – the same year as MC Hammer”. Vad betyder det ens? Var 1992 det enda året MC Hammer existerade?
Sen dess har inte mycket hänt, eller de har släppt massa musik men de har egentligen oförändrat fortsatt vara en av Dallas-rapscens mest lovande grupper. Vilket verkligen inte är fy skam – Dallas rap är ju enligt min subjektiva åsikt den objektivt mest underskattade rapscenen. Hör här: Dallas-rap var länge för omvärlden mest känt för att deras rappare hade kreativafrisyrerlite tidigare än resten av rapvärlden. Idag finns mohawks och röda cornrows och liknande lite här och var så nu flyger Dallas lite under radarn – det hindrar dock inte scenen från att vara kreativ på (två) andra sätt:
(1) De dansar – minns ni vilka danser? Oroa er inte – jag kommer påminna er i ett separat inlägg inom kort.
(2) De har tagit sina favoritelement från Houston-rap och skapat en egen genre av studsande och glada klubb-hits. Oroa er inte – jag kommer skriva om detta också.
Yung Nation har hittills inte klarat att hålla sig ifrån vare sig dansandet (anonym dansare här) eller de studsande klubbhitsen. De har inte heller lyckat hålla sig ifrån att delta i den stora internationella zombie-hetsen (som fortfarande ännu pågår va?). De har inte ens lyckats hålla sig från att kombinera zombies, skapandet en ny dans och skapandet av en ny studsig klubbhit. Lagom till Halloween kom nämligen videon till Zombie Nation 2.0:
Och det var precis när jag kollade på den här videon som jag upptäckte att B. Reed är världens näst mest glada rappare. Ni ser väl att den andra rapparen i Yung Nation, Lil Faime, gör ett en rätt ok skådespelarinsats som molly-suktande zombie. Medan B. Reed inte kan sluta le? Han kan inte sluta skratta, inte ens när han dött och återuppstått som zombie. Varken när de dansar sin nya dans eller när han rappar. Låt mig visa den exakta skillnaden mellan världens näst-mest-glada zombie B. Reed och en rimligt glad zombie i Lil Faime:
När jag ändå gjorde giffar gjorde jag en extra för den ej så avancerade zombie-dansen:
Vem är då den leende och rödskäggige rapparen med utstående öron i mitten av bilden längst upp? Jo det ska jag berätta. Det är världens gladaste rappare! Den enda rapparen på jorden som är gladare än en död och återuppstådd B. Reed: Berkeleys egna Malki Means King. När hans gamla skolkamrater från Berkeley High hittade på nutidens musik (Young L) och blev (based)gudar (Lil B) ville inte Malki vara sämre, han blev en kung och han krönte sig själv med sin egen alldeles egna sång. Lyssna på the Malki Song, och försök sedan argumentera för att Malki inte är världens gladaste rappare (det kommer inte gå):
