Ojoj vad länge sen det var jag lyssnade på julmusik, det känns som att det var nästan ett år sedan sist. Det känns så pga det var nästan ett år sedan sist. För mig går tiden exakt så snabbt/långsamt som den gör enligt klockan. Tiden går varken ”så fort” eller ”så långsamt”. En minut är en minut. En timme är väl några tusen sekunder. Jag upplever tiden så eftersom jag är en tidsrealist. Det är antagligen en liten del av anledningen till att jag gillar att lyssna på lite julmusik med ungefär ett års mellanrum, det råkar bli kring jul varje år. Eller så är det för att julen är överallt och jag blir påmind av min omgivning. Nu är det dags igen hursomhelst, här är Eric Bellingers gamla juldängor från förra veckan. Lyssna på Your Favorite Christmas Songs:

Bästa sången är Aint No Santa med Problem så att ni vet. Ni kanske också borde veta att denna julskiva är ca 30% så bra som resten av musiken Eric Bellinger släppt i år har varit, men resten av musiken han har släppt är inte julmusik så…

…vill ni av nån anledning höra något från Eric Bellinger som är 100% bra? Lyssna här nedan på Just Do It från november med underskattade Kid Ink. Två LA-sångare som bara väntar och väntar på att få sjunga över lite fler DJ Mustard eller P-Lo beats. På Just Do It fick de nöja sig med ett Metro Boomin-beat. Om ni vill höra ännu mer så finns 13 till Eric Bellinger-sånger på livemixtapes.

GOD JUL!
WHATEVER?!?
XOXO

Av: Hugo

Mitten av december handlar alltid om att lyssna ikapp mig på de album och mixtapes som legat på min telefon helt orörda från sommaren framåt typ. Oftast handlar det om den musik som inte är så tidsberoende. Tidsberoendet beror dels på artisternas ambition med musiken, men det beror nästan främst på hur engagerad min omgivning är i musiken. Det hade varit helt sjukt för mig att vänta tills andra advent med att lyssna på Abidaz-albumet t ex, alla pratade ju om det när det kom. All Baton Rouge eller Dallas-rap jag lyssnar på är lite tvärtom, det spelar ingen som helst roll när under hösten jag lyssnar på Spitta eller Yung Nation. Kevin Gates och Beatking är nog undantagen som bekräftar… 

Nu när jag betar igenom olika album upptäckte jag hursomhelst att jag nästan glömt bort Starlito och Don Trips Step Brothers 2, trots att den enda låt jag hört från skivan förändrade hela mitt humör första gången jag hörde den. Jag tittade på videon till Leash On Life så fort jag såg att den fanns när jag såg att Kevin Gates gästade. För även om jag gillar Nashvilles Starlito så har jag inte varit besatt av honom i snart fyra år, såsom jag har med Kevin Gates. Sanna och Petter har tjatat om Starlito så länge jag känt dom känns det som, för mig är han artisten som slår rekord i nedladdade-sen-slängda-innan-lyssnade-på-mixtapes. Jag har laddat ner alla Tenn-a-Keyan-tapes och sen slängt dem, jag vet inte hur det blev så men jag gav honom aldrig chansen.

Nu älskar jag honom så klart. Stepbrothers 2 har fått blandad kritik, framförallt i jämförelse med ettan. Jag älskar skivan. Starlito har exakt det där vemodiga och melankoliska inslaget som jag älskar, det där som en del södern-rappare har. En förmåga att vara ledsen på ett sätt som fungerar så sällan, samma egenskap som gör att jag och hela världen älskar Kevin Gates. Så jag är ju inte jätteledsen över ryktena om att Starlito och Kevin Gates kommer att spela in en skiva tillsammans. Det finns fler bevis än videon ovan på att de gör fantastisk musik tillsammans, här t ex.

I videon längst upp får vi höra Starlito och Memphis-rapparen Don Trip rappa om ett jävla skitliv, Kevin Gates sjunger en fantastisk refräng. Det är skådespelarinsatserna i videon som gör den extra gripande, vi får följa en ung killes helvetesvardag och vi får se hur han hanterar det.

Av: Hugo

Allra första gången jag någonsin bloggade här på Nöjesguiden skrev jag om min före detta favorit-tonårs-rapduo Yung Nation. Yung Nation-killarna är nu fullvuxna typ 21-åringar nu och de har efter chock-lång tid äntligen släppt uppföljaren till 2011 års mixtape iYess.

Min första reaktion när jag snabblyssnade igenom iYess 2 igår var ändå lite lättnad, de har kvar nästan lika mycket studsande energi som när de fortfarande var tonåringar (t ex här). Jag var rädd att de dels skulle ha blivit lite sunkigare typ, rap life osv. Jag var även rädd att de skulle ha övergivit sina rätt opolerade Dallas-hyphy-beats för nån proffsvariant av nån erfaren producent med studiovana typ. Skräcksenariot är alltid att det ska gå som det gick med Yung Chops I Don’t Like när nåt vuxet doucheface petat sönder beatet (det är 100% objektivt sant att remixens beat är sämre, imho). Vuxna 

Men jag tycker vi klarar oss denna gång, Yung Nations energi gör att det fortfarande låter väldigt mycket som rå ungdomlig energi. 

Min andra reaktion var följande: en klapp på min egen axel. Sedan jag första gången noterade (märkte aldrig hans gästspel på Snoops skivor) att jag lyssnade på LA-rapparen Problem har jag tänkt för mig själv, fan vilken fet röst han har. När Problem gästrappar på Pimp ungefär halvvägs in på iYess 2 kommer jag på mig själv med att älska Problems röst mer än någonsin. Så jag håller fortfarande med mig själv och känner av någon anledning nöjd med det(?).

Lyssna på hela iYess 2 i spelaren nedan, eller ladda ner som fysiska greppbara mp3s här (deras egna länk).

PS. Min utlovade post om Dallas alla danser kommer! Här kommer ett smakprov, barn som dansar ricochet på en parkeringsplats:

Av: Hugo

Tisdagsmorgon mitt i vintern. Eller det är väl antagligen snarare början av vintern. Är det någon annan som upptäckt det? Att Stockholm är mörkt och isigt och kallt alltså. Exakt ingenting kan få mig att känna mig varm igen, kändes det som klockan 08.30 idag ca.

Men Migos gjorde det omöjliga. Videon för min fjärde bästa Migos-låt är här och helt plötsligt känns det som sommar igen. När Migos släppte YNR i juni älskade jag redan Adios efter att den legat typ en månad på framsidan av WSHH under våren. Adios var min första Migos-sång, men det är bara min näst-bästa. Den bästa är ju såklart Versace. Sången kom, alla hörde den och plötsligt var sommarens hit funnen. Strax innan Versace blev världens största sång kunde jag inte sluta vråla BRRRRR till min tredje bästa Migos-sång Chirpin. Och nu har videon till en av mina favorit-twerk-favoriter kommit. Videon till min fjärde bästa Migos-sång Hannah Montana är här och nu känner jag mig oförklarligt sommarvarm igen (och förvirrat samtidigt peppad på jul pga julsången i början):

Av: Hugo

Alla ni som var på vår fantastiska tvåårsfest igår fick se den här redan då eftersom Ison & Filles nya video Vår sida av stan då hade VÄRLDSPREMIÄR på vår fest! Shout out till DJ Taro/Hemmalaget/Ison&Fille, så kul att ni ville visa den för alla oss som firade redan igår. Nu när jag kollar på den igen så här dagen efter, fan vad bra den är. Detta Mack Beats-beat passar mycket bra till mitt huvud just nu så här dagen efter.

Och igår. Så glad att det blev en sån fantastisk kväll. Ett stort supertack till alla som kom! Kolla alla 3D Na’tees instavideos från igår för att återuppleva. Allt kändes ca lika fantastiskt som det ser ut på videon här:
 

Av: Hugo