Kanye Wests album College Dropout fyllde 10 år häromdagen, något som firats och uppmärksammats på internets alla hörn. Gammalt videomaterial från inspelningen av skivan har släppts på www, och senaste klippet visar hur Kanye spelar Never Let Me Down för Pharrell som först sitter som trollbunden för att sedan överösa Kanye med glädje. Så mysig stämning. Kanye rappar sin vers i studion med värdelös breath control och inleder klippet med att sjunga i nån sorts falsett. Att detta bara är 10 år sedan? FATTA vad som hänt i Kanyes liv de senaste 10 åren… herregud. Jag saknar ibland College Dropout-Kanye, det var liksom en kaxig Kanye som ännu inte riktigt blommat ut i hundraprocentig narcissism.

PS. GRATTIS (???) PÅ ALLA HJÄRTANS DAG :)

Cam’ron är en rappare vars känsla för fashion alltid fått folk att snacka, exempelvis var hans flitiga användande av rosa under det tidiga 00-tal väldigt kontroversiellt i vissa kretsar. Cam är inte riktigt lika stor och aktuell nu som han var då, men hans modeintresse tycks vara intakt och dessutom på väg in på nya… banor. Jag höll på att sätta kaffet i halsen för några dagar sedan när jag läste rubriken ”Cam’ron working on a new line of capes”. CAPES? Spontant: JAG ÄLSKAR HONOM. I instavideon ovan ser ni Cam’ron och hans fästmö Juju avsluta visningen av cape-kollektionen som Cam gjort i samarbete med Mark McNairy. Jag tycker den där pälsfodrade capen som Cam har på visningen ser supermysig ut, och på Complex finns fler smakprov från kollektionen. Min favorit är den här rutiga varianten:

Jag måste säga att Cam’rons capes är det mest intressanta moderelaterade i hiphopvärlden just nu, självklart jämte allt som Young Thug har på sig. Folk har diskuterat rappares förhållande till mode i många år, och de senaste åren har ofta Kanye West stått i centrum för de diskussionerna. Visst, Yeezy i alla är, men hela hans modeintresse känns så tillrättlagt, så… posörigt, förstår ni vad jag menar? Jag tycker företeelser som att Cam börjar göra capes eller att Young Thug målar naglarna och har en leopardmönstrad klänning på sig är ca 500 gånger mer intressanta än att Kanye gör nått egentligen rätt intetsägande med A.P.C..

Kanske blir capes nästa stora grej? Cam verkar övertygad, även om han också tycks förstå att det kan bli en viss startsträcka. På sin insta hanshtagar Cam cape-relaterade bilder med #HateNowCapeLater. Geni.

Nu väntar jag bara på att Young Thug släpper en kollektion med typ kortare klänningar/toppar med en liten volang. Skulle lätt bära en sådan.

Hej! För ett tag sedan bloggade jag om Mila J. Det föranledde följande kommentar och nu vill jag i princip dö av skam.

Ja. Man ska alltid vara skitpetnoga med detaljerna (OBS ingen ironi ÖHT!!!). Jag hade missförstått Milas och Jhenés mellannamn/efternamn, kanske läst slarvigt och fått ett Aiko till ett Akiko, jag vet faktiskt inte. Och det stämmer att jag inte tog upp Blinded och Battlefield som mycket riktigt kom 2012. Jag nämnde inte heller hennes remix på My Type Of Party som också kom 2012, eller att hon 2010 medverkade på ett mixtape av en annan av mina bortglömda favoriter Brooke Valentine.

Och angående hennes olika namn så borde jag varit mycket mer noggrann gällande vad hon kallar sig nu, och huruvida hon valt namn eller inte. Kollar man projectmila.com kallas hon dock Mila A.K.A. Japollonia. Jag vet inte.

Jag tycker verkligen att detaljer är väldigt viktigt, och jag reagerar själv starkt på när folk skriver om musik och inte får med allt eller utelämnar vissa grejer. Jag förenklade kanske lite, tog inte med varenda låt hon släppt under sin karriär, skrev inte överdrivet mycket om hennes sologrejer mellan Gyrl och Dame Four. Jag borde varit mer noggrann.

Förlåt.

På bilden ser ni C. Carter, rappare och producent från Compton. Hon har gjort musik i ett par år, men jag upptäckte henne först igår när jag snubblade över hennes senaste video:

Proud, där C. Carter även står för produktionen, är en ganska läskig historia, nån sorts extrem spökstämning liksom? Låten har vissa inslag av det där Memphis-mörkret jag älskar, fast stämningen är ännu kusligare. Videon gör inte direkt saken bättre, finns det något läskigare än spökstämning och lekplatser i kombination? Det är liksom den kusliga stämningen parad med en plats för lek och skoj som gör det extra obehagligt (SÅ PASS smart och unik analys jag vet hehehe).

Eftersom jag älskar att upptäcka nya kvinnliga rappare så kastade jag mig över C. Carters senaste mixtape TheGreyEra. Det är bitvis lite för traditionellt för min smak, men det finns vissa låtar som verkligen sticker ut och som gjorde intryck på mig. C. Carter påminner ibland lite om en ung Angel Haze, kanske för att deras röster är lite lika (eller är det bara jag?) men det är också något i C. Carters flow som får mig att tänka på Haze.

En av de låtarna jag verkligen fastnade för är Fresh, producerad av EyeQ. Asså beatet? HUR TUNGT? Sååååå tungt!!!!

Tink har varit en stor favorit hos mig sedan jag hörde Fingers Up nån gång 2012. Sedan dess har hon levererat ett antal grymma mixtapes och verkar ha en riktigt lovande karriär framför sig. Jag ÄLSKAR Tink. Hennes röst, hennes flow, hennes skojiga punchlines och det faktum att hon mixar r&b och hård drill-rap. Hon har allt. Hur sjukt är det inte att hon spelar in all musik hon gör tillsammans med sin pappa? Kan fortfarande inte smälta det, hennes pappa är liksom hennes typ ljudkille/mixningssnubbe. Så märkligt men ändå så jävla kul.

Tink har nu släppt en video till Dirty Slang, den i särsklass starkaste låten från hennes senaste mixtape Winter’s Diary 2 som släpptes för några veckor sedan. Har ni inte redan lyssnat på tapet är det hög tid att ladda ner det nu!!

PS. Om allt går vägen och jag har god karma eller whatever på min sida så kommer jag nästa vecka prata i telefon med Tink!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det gör mig så nervös att jag vill typ gråta och kräkas samtidigt. Men det går nog bra *torkar tårar och spya från tangentbordet*