Jag har spenderat lite för mycket tid på olika bloggar och poddar på att förklara Young Ls storhet egentligen, men jag kan ändå inte skriva om honom utan att bara kort förklara utifall att nån ny läsare råkar ha missat:

Young L är kreativt ansvarig, dvs uppfann, det här så kallade ”Dj Mustard-soundet”. Young Ls musik har inspirerat musik (eller inspirerat musik som inspirerat musik osv…) som sålt sammantaget säkert typ 50-800 miljoner sånger vid det är laget. Ni vet förra årets (beklagligen) största rap-hit Fancy av Iggy Azalea, den sången är ju en fake-DJ Mustard-sång. Dvs, det är en sång som aldrig hade hänt om inte Young L uppfunnit soundet typ 2005. När Iggy vinner en grammy om några veckor kommer hon tacka manusförfattarna till Crocodile Dundee 3 innan hon tackar Young L.

Det slog mig aldrig att Young L inte skulle bli skitframgångsrik, soundet var ju enormt. Det slog mig definitivt inte att hans sound skulle bli skitsstort utan honom. Tanken slog mig att han eventuellt skulle använda sin talang till ondska (såsom att producera Fancy), men tanken slog mig inte att ondskan skulle uppstå med hans sound utan honom.

Igår släppte han hursomhelst sitt senaste mixtape och nu sådär en dag senare går det att hitta på bl a hans nya Soundcloud (under 2000 plays på varje sång), Livemixtapes (ca 7000 views, vilket innebär betydligt färre plays), Datpiff (5 plays och 2 downloads), Audiomack (99 plays) och den enda torrents-sidan som finns kvar typ (1 seedare) och säkert några andra ställen. Jag är inte säker på att ett Lil Uno-tape inte skulle göra bättre ifrån sig om det kom imorn.

Äe jag tycker det är lite synd ändå att en av mina favoriter av olika skäl ha så dålig fart på sin musikkarriär. Det enda han har kvar är sitt ganska framgångsrika klädmärke Pink Dolphin, sitt kreativa skapande, sina katter och några europeiska bloggare som håller hans rygg.

Nya tapet Final Fantasy är dock asbra (för oss som vuxit upp med Young Ls musik iaf!):

/Hugo

Young L är som exakt alla vet den kreativt ansvarige bakom de senaste årens största och mest framgångsrika sound inom rap. Tyvärr övergav han ju soundet nåt/några år innan gemene man fick nys om det och gav det namnet DJ Mustard-soundet. En del av er känner kanske till honom ändå pga mini-framgångarna med Loud Pockets för nåt år sen. Och alla de där konstiga skivorna som är de enda skivorna från genren annan musik (aka ej rap eller sång på beats) som jag lyssnat påde senaste åren, de var ändå rätt populära. 

När Young L skapade detta sound kanske han gjorde det för att dölja att ingen av medlemmarna i The Pack just då var så där enormt vassa röster, för med facit i hand känns det tydligt efter upprepad påpekan av The Martorialist: detta sound är en enda stor utjämnare av sångkvalitet. Det Martorialist menar är att typ alla låter bra på detta sound, det spelar ingen som helst roll om du som rappare faktiskt ÄR jättebra eller om du är bara typ en videokonstnär med lite hippa kläder, du kommer kunna göra en hit med ett ratchet-beat. Om det inte är en hit är det ändå en helt klart duglig sång. Jag hade ju aldrig lyssnat gång på gång på sånger av Lil Debbie om hon försökte låta som typ Gucci Mane.

För Young L är ju inte en enorm vokalist, men han kan fanimig ändå göra enorma låtar. Lyssna på helgens 100z:

/Hugo

Det känns som att det var helt nyligen Rayven Justice var en sån random refrängsångare som dök upp på gamla bay area-gubbars låtar, ibland krediterad ibland inte. Vem vet, han kunde va mellan 15-50 år gammal för en visste aldrig något och han sjöng alltid en refräng till en raplåt som liksom passade rapparens tema snarare än egna verser osv. Nu när RnB på västkustbeats är populärt har också Rayvens karriär tagit fart, vilket ni säkert hört oss prata om i podden och skriva om flera gånger här.

T ex är den drygt tre veckor gamla Fuck Or Nah en riktigt go ny sång.

Detta att OR NAH har blivit ett uttryck som alla använder och som jag ser på internet minst 100 gånger per dag har verkligen förlängt livslängden på Ty$ hit. Även att Kehlani-remixen förlängde låtens livslängd för mig.

Men! Om Rayven Justice. Detta at han har blivit bra eller att jag har börjat lyssna på honom som en egen artist och inte bara av slumpen när han gästar typ Philthy Rich har gjort att jag har sökt i mitt iTunes för att se vad jag missat. Här är de två tyngsta exempel jag hittat.

Först ut, Kafanis Show Up där Rayven helt okrediterat sjunger refrängen. Än riktigt go HBK-sounding rnb-dänga. Efter det hör vi Young L samarbetet på ett Sirealz från Teamknoc-beat. Detta var 2011, då hade jag precis gett upp hopppet om att Sirealz nånsin skulle bli bra igen. Teamknoc var alltså typ bättre än The Pack på det som idag är kännt som DJ Mustard-soundet (massa år innan Dj Mustard upptäckt det kallades det based eller fruity pebble punk rock). Detta var 2006-2007 typ, om de fick va 14 och hitta på soundet igen idag så skulle de lätt va störst. Hursom missade jag Stamp pga ju hade gett upp på Sirealz, ångrar lite nu att jag missade den pga Rayven rappar.

/Hugo

Först och främst, det som uttrycks i titeln är verkligen INTE en kontroversiell åsikt om en lyssnar på musiken. P-Lo från The Invasion har släppt genibeat efter genibeat i ungefär lika många år som DJ Mustard har släppt genibeat efter genibeat. Skillnaden är att väl att DJ Mustard har lite fler radiohits och P-Lo är ca 1000 gånger mer omtyckbar/gullig. Skillanden ligger också i att P-Lo kommer från den miljö som uppfann det sound som dominerat kalifornisk musik de senaste åren och DJ Mustard är en helt vanlig person som på ett lite längre geografiskt avstånd formats och influerats av bay areas kreativitet.

Diskrepansen mellan hemorten för de kaliforniska artister som slår igenom stort, och hemorten för de artister som är kreativt ansvariga för den musikaliska innovation som lett till Kalifornien nuvarande framfart inom musiken är traditionsenlig. Det kanske är ett helt normalt storebror/lillebror-förhållande mellan LA och Bay Area, vem vet.

Jag har ofta tänkt att just innovationskraften och kreativiteten både ligger till grund för den fantastiska musik och det drivande engagemang som verkar finnas i Bay Area, och även är anledningen till att det nästan utan undantag alltid är artister från andra ställens om kapitaliserar på Bay Areas uppfinningar. Väldigt icke-fakta-grundade tankar här OBS, men de kommer från t ex:

När bay area hade en hype på gång med hyphy gjorde tonåringarna redan post-hyphy, eller fruity pebble punk rock/based som de kallade det. The Pack hade en hit med soundet i Vans, och resten av kidsen levde ut i hur nyskapande de var snarare än att försöka hänga på de äldre gardets framgångar med hyphyn. Mistah FAB som var en hyphy-yngling var alltså ca 25 när hyphy var som störst. Den blivande HBK-medlemmen Jay Ant var nog inte mer än 15 när han blev känd lokalt som rappande och producerande medlem The Packs systergrupp Diligentz.

När det sound som i stort sätt låter likadant som den musik DJ Mustard nu turnerar världen med väl spreds utanför Bay Area i form av jerkin hade den huvudansvarige innovatören Young L redan börjat göra nån flummusik om matematiker och sånt, och Jay Ant håller på med nåt liknande kreativt. Innovatörerna hade redan gått vidare.

Några bay area tweens (tweens vid fruity pebble punk rockens guldår ca 2007) som numera kallar sig bl a Iamsu och Sage The Gemini fortsatte dock följa post-hyphy-rälsspåren Jay Ant och Young Ls lagt ut. Så småningom bildade tweensen den allsvenska fotbollsklubben HBK och produktionsgänget The Invasion. De lyckades knyta till sig gamlingen Jay Ant och med P-Lo i spetsen producerar The Invasion numera beats som rent musikaliskt utan tvekan är minst lika intressanta som LA-killarna DJ Mustard och Leauge of Starz. Men det är i LA skivbolagen har hittat de största hitsen hittills.

I avsnitt 59 diskuterar vi det lilla missnöje bay area-artisterna traditionsenligt känner för att LA-producenten DJ Mustard utan att direkt bidra till utvecklingen kapitaliserar på buktens sound. De är med grund i denna diskussion jag nu känner att nån måste lyfta frågan och göra jämförelsen:

P-Lo > DJ Mustard

Om inte annat så för att jag hejar på P-Lo pga hejar på lillebror Bay Area, det är deras tur nu!! Och det där med att P-Lo är extremt omtyckbar.

Längre upp hör ni den P-Lo producerade What You Bout med gästerna Wiz, P-Lo och Berner (ska berätta om vitingen Berner en annan dag) från Iamsus kommande skiva. Jag kommer inte sätta ihop några jämförande mixar eller whatever pga ni som lyssnar på ny musik har ju hört minst 20 sånger producerade av båda lägrerna och om icke så räcker det att veta att båda gör genibeats.

Av: Hugo

Young L har lyssnat på Para finns och nån av 00-talets viskande rappare och gjort en egen blandning. Resultatet är alltså Wet som du hör i videon ovan. Nån som heter Boogz Boogetz rappar också men skit i det. Det här är första gången på skitlänge känns det som jag hör en ny Young L-låt. Sen soloalbumdebuten kanske 2008 har Young L regelbundet släppt nya tapes och typ alltid lyckats hålla sig i min ipod, nu var det ett litet tag sen dock så fy fan vad kul att Wet kom nu. Den här sången kvalar direkt in på typ topp 20 bästa Young L-låtar nånsin, och det säger extremt mycket hörni.

Förresten så kom Petter hem från USA för nån vecka sen kanske. Han gav mig ett par mjukisbyxor från Pink Dolphin (som jag ska ge han pengar för) och i present ett ex av The Packs debutskiva Skateboardz 2 Scrapers. Asså fy fan vad fet den är fortfarande. Den kom ändå 2006. Detta var ett drygt år efter att de släppte ut Vans på nätet och Too Short bestämde sig för att samla ihop gymnasie-eleverna Lil B, Stunnaman,  Lil Uno och Young L i en studio för att spela in en skiva. På denna tiden var det seriöst svårt att få tag på deras musik. Jag var tvungen till att lita på att nationofthizzlam la upp lite mp3s.

Från vänster till höger: Lil B, Stunnaman, Young L och Lil Uno. Tack Petter!

Vem visste då att två av de fyra grabbarna på framsidan åtta år senare skulle ha råkat influera extremt mycket rap. Utan Young Ls beatkatalog från 2005-2009 kanske skulle folk som DJ Mustard/Leauge of Starz/P-Lo göra g-funk eller nåt sånt antagligen, eller ha hittat på nåt eget sound vem vet. Tycka vad ni vill om Lil B, utan hans berättande, hans refränger, hans referensanvändande, hans förhållningssätt till skapande hade rappare låtit/sett ut/pratat och betett sig annorlunda idag. Skönt för alla som gillar allt som influerats av Lil B men inte gillar Lil B att Lil B influerade alla så pass mycket att det finns lite nya och häftiga saker att tycka om! 

Här kan ni höra några sånger från albumet. Här är en sång från mixtapet som inte är Vans:

Av: Hugo