mötte upp henry song, poet och kamrat och it-boy, vi tog en fika på kafé berlin (för mycket bilder på garbo på kafé garbo, typiskt, vad trodde vi liksom) och pratade om poesi och livet och studierna och sånt, steve roggenbucks gamla dagar och eventuella kris, grupparbeten och att skriva poesi istället för att skriva vilken poetisk genre man tycker att man verkar och skriver i; tråkigt att skriva/skrika genre, genre, genre, genre liksom!

henry slog upp sin dator för att visa några dikter (de var så himla fina, hoppas jag kan länka till dem snart! men än så länge är de HEMLIGA, hör ni det, förlagen!) och då råkade det dyka upp en bild på foucault, henry sa: oj en bild på foucault! (autentisk replik). jag var snabbt framme med kameran!

har ni nånsin sett en så liten kristallkrona!? vampire weekend ringde och ville ha tillbaks nåt skitfult skivomslag!

kvällens uppställning! började bli nervös här, måste erkännas, och kissnödig! om man har fokus så skapas passion!

leif holmstrand som skulle läsa (eller sjunga) är en av mina favoritpoeter och konstnärer sen långt tillbaka, det var fint och häftigt att få träffa honom och han gav mig den här boken, hur gulligt!? han berättade att de först skulle ha en bild från motorsågsmassakern på omslaget och sen när det inte gick en från frankensteins monster men det gick inte heller på grund av rättigheter så då fick de ta den här coola från nosferatu 1922. speciellt det där med upphovsrätt! leifs roman från i vintras, städer som inte är städer, kan jag verkligen rekommendera, för övrigt, om man vill ha nåt att sätta tänderna i! (å andra sidan: allt som leif producerar är värt att sätta tänderna i, han har mer än 10 miljoner spännande titlar tillgängliga på adlibris). på omslaget till den boken är det en arkitekturmodell som albert speer junior ritat, först skulle leif gjort omslaget själv för att stjäla åt sig lite mer av arvodet från albert bonniers, men den där tillskevade speer junior-modellen blev så bra, eller passade bokens innehåll så bra, så den fick vara där. vi skojade om det där med arvode sen: ”ja, arvode, det har jag hört talas om…” jag undrade tyst hur det kan ha varit att vara albert speer junior…

ibland när det finns vitt vin på poesievent så låtsas jag att det är bubbel och att jag är blur-basisten alex james som under en period på 90-talet levde enbart på bubbel och morötter (pga morötter neutraliserar champagnen så man inte får så äcklig andedräkt)… vet att det låter löjligt, men vi har alla olika sätt att ”värma upp på” inför framträdanden! idag sysslar alex james med ost på heltid, den brittiska överklassens outgrundliga charm liksom tell me about it… under vinglaset är en av mina dikter, tur att man inte kan läsa den för den är top secret och väldigt, väldigt sorglig/melankolisk/viktigt för mig!

kvällens presentatörer jesper brygger och helena fagertun gjorde verkligen ett grymt hästjobb med sina poetiska och lite stökiga dialoger, vilken research de hade gjort! stjärnor! väldigt sällan man blir presenterad på ett så respektfullt och modigt sätt som poet, det är min erfarenhet i alla fall, jag blev bland annat lite jämförd med caspar eric vilket var kul, jag kallades inte ”ung” (först efteråt och då blev jag bara smickrad), och de citerade från mina texter i om dig har alla sagt det som inte borde ha sagts att en sötnos är nos som är söt så går den,  var jag kanske lite galen som citerade ur lille prinsen (världens finaste bok) helt oironiskt?

heidi von wright läste fina dikter från två av sina diktsamlingar samt från en helt färsk som kommer 2016!

angereds anne carson sevi kumral knockade publiken!

leif holmstrand sjöng ut texter ur kartritartornet framför en bauersk skog (som jag inte lyckades fånga på bild, googla john bauer + skog, dagens tips, man kan fastna i timmar scrollandes bland sköna skogsvyer i bildsöksfunktionen, mindfulness)! väldigt mäktig och groteskt skön upplevelse!

i göteborg i helgen? gå på detta! en order!

gick till burger king på järntorget sen efteråt, själv, skulle inte äta där men vill stå lite utanför och insupa den klassiska atmosfären, och sen hittade jag lite grejer i min plånbok, så jag gjorde det här heart broken poetry-collaget med hjälp av en bild på min vackra mamma, eva burrau, mina damer och herrar!

väl hemma på hotellet gjorde jag detta stilleben i foajén med min middag som material, tyckte färgerna var fina ihop! kanske kommer med i den där konstfacks-ansökan som bara växer som ett monster. skrev också en dikt tillägnad coca cola life som jag la upp på twitter:

nån hade tydligen haft en fest på rummet med massa bröd! tokig kväll i göteborg!