Veckans poetiska babe är en poet som inte precis lär ha några bekymmer, med tanke på hur fager han är både till utseende och sätt. Att han är singel kan bara bero på en sak, det finns inte tid för något annat än skrivande och att mingla runt i de fina salongerna. Tillsammans med sina poetkillkompisar tar han både Malmös uteliv och universitetens litterära utskott med storm. Veckans poetiska babe skriver med en minimalistisk fyllighet som bara de med fina känselspröt förmår uppfatta på rätt sätt. Läs hans dikt Fotografiska mellanrum och hänförs. Vi som aldrig skrev prosa älskar David Zimmerman!

Vill inte skryta men Marcus Bornlid på Lundagård har gjort en jättebra intervju med lille mej för ett tag sedan. Nu finns den på world wide web (datatermgruppen rekommenderar istället webben eller www med små bokstäver), som är en Internettjänst som gör webbsidor och andra datafiler åtkomliga via Internet eller Intranät. Webbsidorna är så kallade hypertextdokument som kan innehålla text, bilder, video, och annan multimedia, samt klickbara hyperlänkar. Med ett datorprogram som kallas webbläsare kan användaren ladda ned webbsidor som är lagrade på olika webbservrar (webbplatser), och navigera mellan sidorna genom att klicka på hyperlänkarna. Servrarna och sidorna bildar en världsvid väv av sammanlänkade dokument, därav namnet www.

“Anna Axfors tror att Alt lit-rörelsen förebådar en förändring i fråga om våra litterära konsumtionsvanor, som vi inte riktigt kan föreställa oss ännu. Gränsen mellan poesi och skönlitteratur kommer att tunnas ut, färre kommer läsa tryckta böcker, och antalet läsare som kommer vända sig till litteratur på nätet kommer med all säkerhet bara att öka och öka – en utveckling som Anna Axfors inte tror behöver vara av ondo.

– Poeter kommer kunna göra något bra av det. Det behöver ju inte vara att man klickar på kattvideos, det kan lika gärna vara så att man klickar på poesi, säger Anna, varpå hon går bort och köper en pommes.”

Hej, eftersom detta är en litterär blogg känner jag mig skyldig att berätta om dagens litterära skandal.

Det är att Victor Malm gästrecenserade en bok i Aftonbladet – ”Kringlan” Svenssons och Nanna Johanssons nya fantasyroman Omänniskor. Utan att ha läst boken ser det ut som en rättvis och helt normal recension, ganska positiv. Men det är inte det som är skandalen utan att K. Svensson blev jättekränkt:

Vad fan händer, håller “de roliga” männen på att bli galna? De vill så gärna vara vanliga hederliga män som får spy ur sig sin sexism, rasism och allmän oeftertänksamhet i tid och otid, men eftersom utvecklingen kommit längre gör de det nu i skydd av att “de är smarta”.

Nej, de säger inte det rätt ut, men de tycker att de är så jääävla intelligenta och  att deras djuuupt smarta tweets står över vanliga flashbackinlägg. Dessutom har de en liten svans av yngre killar efter sig som tycker att “detta är briljant”, “hahaha, att ingen fattar att X driver med dem, då har de lyckats” (citerar ingen särskild här utan min hjärna kalkylerade ihop en mening från de 25 år då jag hört killar prata).

Ahhhh, detta är min hat-grej i livet: när män njuter för de tycker att de “knäckt en kod”, och detta finns på alla nivåer i samhället: män som ler för sig själva och njuter av att runka sin egen hjärna för att de läst en sida på Wikipedia, de finns från A-kursernas föreläsningssalar till nån töntig kille på fest som berättar om Ipred typ (det är bästa exemplet jag kommer på, har uppenbarligen inte varit på fest sedan 2007). Till när man kommer hem till folks pappor och de ba “Ivar Lo Johansson är Sveriges bästa författare genom tiderna.” 

Men åter till svenska komikermän. Lagar och regler som i övrigt gäller i samhället gäller inte dem när de “skojar” eller “håller på med satir”. De här kanske egentligen ganska medelmåttiga männen tycker de är djupt intelligenta, och de saknar tiden då de fick vara klassens clown ostört. Hoten och hatet rättfärdigar de med att ”det finns en djupare tanke bakom”. Det är därför Henrik Schyffert kan skriva sådana här sexistiska påhopp:

Och sen säger han till SVT: “Jag vet att jag låter galen i tweetsen. Men om allt fler ropar bajs och kiss så kanske ängsligheten lägger sig.”

Ängsligheten i det här fallet = kulturella/intelligenta människors ord för ”PK”. (Låter inte så bra att säga PK ju.)

Alltså, “jag vet att jag låter galen i tweetsen”. Han vet, är medveten, därför är det en annan sak. Förnumstigheten i detta gör mig galen av irritation. Att rikta påhopp och hot mot en person är en annan sak än att bara skriva en tweet där man använder ord som bajs och kiss. Att säga något till en annan person på internet är samma sak som att säga detta till personen IRL. Detta är typ A och O i kunskap om internet! Men dessa ålderliga människor verkar tycka att internet är en låtsasvärld, som K. säger i en intervju i DN: “Så ont kan väl inte en tweet göra”. Suck, en mening är en mening, oavsett om den skrivs i en tweet eller ej.

Komikermännen pratar ofta om hur lättkränkta vi blivit i Sverige (för att vi inte gillar deras skämt), men det är väl definitionen av lättkränkthet: när man inte förstår när det är läge att ta emot en viss kritik/bedömning utan att se det som personligt påhopp (i det här fallet att det som står i en helt saklig recension uppenbarligen inte stämmer överens med författarens egen bild av sig själv/boken/sin övriga verksamhet, och då tycker han att det är rätt att “ge igen” med hot, sexism och allmänt hat).

Fatta att om man kallar Åsa Linderborg för fitta så kallar man henne för fitta, punkt slut (K. har nu tagit bort sina tweets btw). Det finns inget “briljant” i det bara för att man försöker utmana normen eller vad fan det är man försöker göra. Inte så jävla normbrytande nämligen. Kom fram ifrån stenen ni ligger under och inse att ni, trots att ni är män, lyder under samma regler som alla andra.

Konstigt att de som vurmar så för yttrandefrihet och håller den högst av allt, så ofta är de som missbrukar den?

//Anna

__________

UPPDATERING:

När jag skrev hade jag inte lyssnat på det här bortklippta ljudklippet ur en podd som spelades in igår och det är tur för då hade jag inte haft ord!!!!

(lyssna ca 34 min in på egen risk)

Halloj! Idag lagom till panelsamtalet om Twitterpoesi på Litteratur på blå i Oslo så kommer mina SELECETED TWEETS!!! Eller inte samlade, utvalda? Dom finns också på engelska, om man klickar nere i vänstra hörnet. Så kanske bra men lite snål julklapp till en engelsktalande vän?? Önskar de kom i tryck också, det får bli nästa projekt.

Urval av Kenneth Pettersen, översättning av Jakob Nilsson och bakom alltihop står Carl Lindsten !!

http://www.it-lit.se/en/anna-axfors-tweets/

Puh, Espresso Houses wifi kan man i alla fall lita på. Suttit på Swebus till Oslo i jag vet inte vad, tio timmar, och inte kunnat skriva det här inlägget. Fattar inte vad problemet är med bussars wifi.

Bara för Espresso Houses wifi är så bra blir jag sugen på att surfa runt på deras hemsida som tack. Espresso House sponsrar detta inlägg fast utan att betala, jag vill bara bjuda dom på det eftersom det känns så befriande att ha intenret när man kommer till ett land man inte varit i förut. Helt sjukt att det ska vara så svårt att få internet? Och vanliga hederliga kartor finns det ju inte längre, de dog ju ut på 90-talet i samband med ironins intåg.

Jag har sån ångest för att jag inte förstår norska, och så känner jag mig besviken för att Norge verkar vara som ett enda stort Göteborg, dvs grått och fult. Annars när man åker utomlands så brukar det ju finnas några glädjeämnen även om det bara är till Danmark. Typ billig öl, kontinentalt osv. Detta är ju bara… deppigt.

Saknar Malmö.

I lördags var det ju Malmötxt som egentligen borde heta Malmösxt för det blir så sexig stämning. Tror Elis och jag pratar om det i vårt enda utgivna avsnitt av podden Svårt men kul.

Såhär lyder Malmötxt officiella beskrivning på Facebook: För något som i all enkelhet vill eller orkar, eller vill orka, vara på allvar – utan några krav. Tanken: det är bra att inte vara ensam. Målet: att ses ofta, kanske dricka öl, prata om och läsa dikter, texter och alla är välkomna som vill vara välkomna – inget uppstyrt, ingen nav, ingen som bestämmer, inget sammansatt, bara något så löst som en scen med hundra delar, att ställa sig på tillsammans eller bredvid varandra, samtala, läsa.

Denna gången var Malmötxt hemma hos dessa sköna gossar, David Zimmerman och Ludwig Landström

Så alltså, vem som helst kan anordna Malmötxt vart som helst men de gånger jag varit med har det i alla fall varit väldigt sexig stämning. Eller inte sexig, men passionerad. Så som man tänker sig stämningen innan en orgie. Het.

Det är najs att man läser till långt in på natten och ingen har behov av att dra vidare eller ”börja festa”, för poesin är en ju fest i sig.

Tyckte Ludwig såg lite för glad ut på denna bilden så tog en ny

Så ska det se ut

Sofia Roberg som precis har släppt sin diktsamling Pärlemor.

Till och med Michael Larsson, den busen, föll i trans

Många började så småningom tala i tungor

Efter en stund blev allt suddigt och sen slockade det helt

Återkommer med inlägg om hur det är i Oslo :) to be continued