FAME FACTORY 009 är här!
”This is my personal cosmology that I intended for to be published in DUST magazine but I was no game”
by Dan Škuflić
PDF–POETRY
FREE DOWNLOAD

Förläggarens förord:
Dan Škuflić skriver:
I’m coming fast as a comet! I’m gonna hit you in the middle of your heart!
Fame Factory presenterar idag, med stolthet, Dan Škuflićs ”This is my personal cosmology that I intended for to be published in DUST magazine but I was no game” som nummer 9 i poesiserien i 100 delar. Dan gjorde boken till en tävling, den var ämnad för DUST magazine, precis som det står i titeln. Jag är glad att Dan förlorade den där tävlingen. Eller han kanske inte förlorade, han var bara ”inte game”. Men jag vill skriva: jag är glad att han förlorade. Förlusten är viktig. Det kanske låter hjärtlöst och det är hjärtlöst. Fame Factory är ett förlag med blod på sina händer. Det genomsyrar hela fabrikens verksamhet. Dan studerar på The Royal Danish Academy of Fine Arts. Jag läser det efter att ha tryckt på ”about” på hans profil. Han skriver i chatten att han är lite ökänd. Dan Škuflić är Lindsay Lohan! Jag tänker på Thomas Di Levas självbiografi när jag läser hans dikter; ”(För femtio år sedan syntes ett ljusfenomen på himmelen ovanför Gävle. Samma natt föddes en folkkär artist som nu ger ut sin självbiografi.)” som jag tror att jag skrev i en dikt en gång. Jag har inte läst den.

MISSLYCKANDET ÄR FRIGÖRANDE skymtar jag i en skärmdump som jag översätter i ryggmärgen (lite under hashtaggen ”free the anus”). Dan vill upplösa viet men vilka är viet? (Detta är en detektivroman). Upplösa viet eller kanske stånga det blodigt över stjärnhimlen. Eller uppgå i något större eller mindre. Blodigt blått bläck i en PDF. Sånt där man ritar automatiskt när man pratar i en telefon med en annan människa som lever och snackar; man ritar big bang. Man ritar alltid alltings uppkomst. En dikt ska vara som ett telefonsamtal som Frank O’Hara kanske sa någon gång och det är en högst personlig kosmologi som läcker, den här boken, för vem vill ringa människor när man kan sitta som på nålar helt paralyserad och vänta på mail? Den är kokett och akut, den här boken. Det flummiga är skenbart, det flummiga är äkta och sylvasst. Raderna och bilderna drabbar mig lika direkt som Steve Roggenbucks youtubevideos (den gamla skolan, den nya skolan, han är tydligen tillbaka), men ändå inte, eller inte bara, här finns en mörkare klangbotten, och en queerare, och en annan som känns mer… jag vet inte, substantiell är ett töntigt ord, men jag skriver det ordet för livet är töntigt. Substantiell. Dessa klangbottnar jobbar parallellt utan det vegetariska. Bra jobbat, klangbottnar!

Mycket är lite livsbejakande och vackert. Ordet sweet är så sensuellt och fragilt på det engelska språket. Jag känner inte Dan, men vi har chattat lite nu. Dan skriver att han är dålig med titlar, men vill att de (titlarna) ska kännas som fragment från muntliga förklaringar.
Dan Škuflić skriver i en dikt:
Endless dating app hours sleeping in my bed.

Dan skriver att vi investerar mer i honom än i hans innehåll. Att de flesta vet vem han är men inte vad han gör. Jag tycker du ska ladda ner den här boken och ta reda på vad det är Dan Škuflić gör. Du kommer fatta allt. Poesin är sexig igen och det gör ont. Graffitin är rosa, bläcket är blått, och det är bara ytan som talar. Du måste zooma in texterna och du måste zooma ut bilderna. Wake up. Dan tror inte på det, tror jag. Detta är en omöjlig självhjälpsbok. Jag tror inte du kommer fatta allt. Omfamna din fåfänga. Här förklaras en poetik. Här finns en taktil sida (bokstavligen, om taktil har något med känsla att göra, jag vet inte). Jag krystar fram ett seriöst förord. Stirra in i avgrunden och skärmen. Där har du en riktig melodram som vibrerar. Abyss rimmar på kyss! Som en liten dikt.
Dan Škuflić skriver:
You are contradicting yourself now. Freedom for me is f. ex. when you’re in a middle of writing a text and then you need to piss or shit and then since you’re in the bathroom you also decide to take a shower; after all of that you return to writing (or something else). Its just about not being stopped by anyone on your way from room to bathroom.

Att säga emot sig själv. Jag är också intresserad av hyckleriet. Att hata ”meningen” som i ”betydelsen” (som kanske i ”kunskapen”) hela vägen in i kaklet, att älska ytligheten hämningslöst som någon sorts krampaktig strategi. Eller blaserad strategi. Jag vet inte. Jag är glad att Dan förlorade den där tävlingen (eller inte var ”game”). Att han adresserar universum helt oblygt. Och dig. Jag är glad över triptyken av fotografier som avslutar, alla dessa ömma författarfoton. Åh, ni fantastiska män som vet hur man angör en brygga. På det sista fotot tänker jag att han kanske begraver sig själv. Eller bara planterar lite vitt blomster under ordet försvinna. Det gäller att befinna sig på rätt plats vid rätt tidpunkt. Jag undrar vem fotografen är. Även självutlösare kan förstå ditt innehåll. Det är en vacker tanke. Välkommen till din jordfästning.
Elis Burrau, Tessinparken/Försvarsmakten, 17 november 2015

Du laddar ner ditt ex av ”This is my personal cosmology that I intended for to be published in DUST magazine but I was no game” här:
https://www.facebook.com/famefactorypoetry/posts/1047411495304306

Kärlek från gänget på Fame Facory

• folk som säger att man inte får säga deprimerad för de har varit deprimerade ”på riktigt”
• folk som rider och skryter om det/ska visa att de kan allt om hästar
• folk som pratar om sin man/pojkvän som om man bryr sig, typ ”det var kul när kalle skulle handla mjölk för då tog han röd mjölk istället för grön mjölk”. så är det liksom underförstått att man ska bry sig bara för de är i ett tvåsamt förhållande och det är ju jätte spännande
• folk som pratar om sociala medier som om det vore 2005, typ ”ja men nu ska ju alla veta vad man gör och man ska ta selfies och få likes” eller: ”vart har du sett det? ;) på facebook eller? ;)”
• folk som pressar in sig själva i exakt alla förtryck som finns, typ ”en gång när jag va liten så va jag och pappa på mcdonalds så jag är arbetarklass”
• folk som inte är arbetarklass och ska kompensera detta med att försvara allt ”arbetarklassaktigt”. typ: varför ska de riva mcdonalds?? och tycker att de gjort värsta klassanalysen för att de kommit på att mcdonalds inte borde rivas
• folk som lägger fram starka åsikter om saker men man märker att de bara läst eller hört nån som tycker så och att man ska tycka så. ingen egen analys och eller förmåga att tänka. de hade liksom aldrig kommit på det om de inte läst det, då hade de varit kvar på stenåldern
• folk som tycker att man inte ska posera med alkohol.
• folk som inte räddar sociala situationer, typ om man säger nåt pinsamt så kompenserar de inte genom att skratta högt och avväpnande sådär som man ska eller utan de blir bara tysta och vänder bort huvudet.
• folk som gärna vill ha sällskap. typ ”ska du också åt det hållet? då kan vi gå samtidigt” man bara what, kan du inte gå själv eller? orka synka att gå samtidigt som nån bara för man ska gå 10 meter tillsammans till ingen nytta. roligare att gå själv och lyssna på musik.
• folk som tror att saker de kan är pga exklusiv erfarenhet/nåt som hänt i deras förflutna när det egentligen är allmänbildning. typ att de kan lite extra om marx för ”de var kommunister när de var sjutton”. sånna saker.

//Anna

Hallå hallå det här är X22. Förlåt att jag inte skrivit om Oslo än, eller förlåt och förlåt, vem fan bryr sig, men det är alltid bra att säga förlåt en gång för mkt än en gång för lite. Jag och Elis har ett ordspråk som går ”gör allt direkt”, försöker lyda det så mycket som möjligt för när man inte lyder det så blir man straffad på ett eller annat sätt, har jag upptäckt. Man ska inte ha massa saker som släpar efter, typ opublicerade blogginlägg, då blir det dåligt feng shui i livet. Ska skriva mer om feng shui en annan dag.

Bra inlägg Elis!!!!!!!! (detta)

Är bara besviken på två saker, 1. att han inte var så på att låtsas att vi bodde på ett lyxigt hotell och till och med har en bild där jag håller i en sovsäck? Känns som ett hån. 2. att han har med massa bilder där jag sitter med mobilen.

Jag tycker det är viktigt att visa andra poesiställen som bokar oss i framtiden att vi har nolltolerans mot att fixa boende själv. NOLLTOLERANS. Betala resan – där går dock min gräns, och det behövde vi som tur var inte pga påtryckningar frå mig. Det handlar inte bara om oss utan det handlar om hela branschen. Men det handlar lite om oss också, eller i alla fall om mig. Jag hatade Oslo från första stund, främst på grund av att jag var tvungen att ägna de första 2 timmarna i staden med att sitta på Espresso House (btw varför säger man Espresso och inte Expresso?) med SOVSÄCK, KASSAR och VÄSKOR. Ville bara dö och bestämde mig för att aldrig mer ”fixa boende själv”. (3 dagar senare: får detta mejl från en grej: Om vi står för resan, har du nån chans att fixa boende? Svarar: Okej! MEN MEN, man måste väga för o emot. Göra små undantag ibland såhär i början av sin karriär. Poesin är ju precis i början av sin sexyness. Men ändå tråkigt att som Fame Factorys marknadsavdelning inte få sin röst hörd.

När jag dag 2 fick se Oslos konsthögskola så släppte ångesten för första gången på hela resan. Jag kände äntligen att Oslo hade nånting. På taket står det ”This is it”.

Såhär såg det ut i Hugos ”bås” på konsthögskolan, alla hade varsitt bås som de kallade för atejé

Hon i bakgrunden heter Caroline Alice Lopez och jag ville köpa hennes bok men hade inga kontanter eftersom det är onödigt att ta ut i ett land man planerar att aldrig komma tillbaka till

Den här boken var i en bokaffär, väldigt likt min Veckan innan. Ska nog stämma dem

Innan vårt panelsamtal om TWITTERPOESI så tänkte vi podda lite, innan hade vi gått till VINMONOPOLET och köpt det billigaste bubblet vi kunde hitta vilket kostade ca 100 kr. Vi drack det i små glasburkar, very crazy :) är man i utlandet så är man

Alexander Fallo, veckans fallossymbol

Här hade jag blivit lite full och ville skåla för nåt och Elis också uppenbarligen.

Kolla Elis, en bild på dig!!!!

Skönt att ha detta gjort, nu ska jag ta itu med ett manus som inkommit till Fame Factory, ses vi imorrn? På inget särskilt alltså, jag menar livet.

Btw, en kul tidning att kolla in http://forlagetgladiator.dk/texaslonghorn/

Och btw igen, läser just nu ”I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv” av Tom Malmqvist. Det har tagit ett tag för jag klarar inte av såna sjukhusscener just nu, och typ första 100 sidorna består bara av det.. tänkte att den är säkert bra, boken, ser ju att den är välskriven men bara att jag inte klarar av massa sjukdom just nu! Men nu är boken snart utläst och det har varit helt vanliga gulliga scener med unga människor som sitter på golvet i ett rum och så, ja.. de är från olika klassbakgrunder, han e arbetarklass så han gillar kitch och hon är överklass och släkt med Selma Lagerlöf men det är inget hon vill skryta om direkt medans han tycker det är jättecoolt. Tycker bara det känns lite gjort liksom, äh jag vet inte… är ju en sann historia så känns ju hemskt att skriva så. Men tycker inte boken är jättebra men smaken är som baken. Men borde nog utkommit för ca 5 år sen i samband med Knausgårds framtåg för nu känns den här stilen lite gammal. Har svårt för det där ”medelålders man ska hänga ut alla han känner och skriva från hjärtat”. Tycker det är roligt när unga kvinnor (läs: jag) gör det för då känns det ju lite subversivt.

Nu ska jag läsa intervjun med Blondinbella som var i DN, har verkligen väntat på den här dagen då hon ska bli socialt accepterad, äntligen är den här woho!!!!!!!!

Kramar

/Anna

”ingen hade ifrågasatt twitters relevans som litteratur om vi kallat twitter för konst istället för litteratur” hade jag först tänkt döpa det här inlägget till, men jag ändrade rubriken, den var för lång och omständig, trots dess sanna innebörd, och det kändes roligare att döpa inlägget till ”nördar”, fast på norska, eftersom det var det Norges motsvarighet till Nöjesguiden kallade oss efter panelsamtalet om twitterpoesi som vi medverkade i på Litteratur på Blå i tisdags, jag som trodde vi hade ett samarbete, eller som Anna skojade så roligt på twitter igår:

nu sitter jag och dricker vitt vin och bloggar och äter lite oliver. tänkte att lite guldkorn från vår poetiska Norge-visit borde redovisas! det sjukaste var kanske när jag gick upp sista dagen och åkte till flygplatsen och på riktigt möttes av Jon Fosse det första jag såg, han gick genom säkerhetskontrollen efter mig och behövde ta av sitt skärp. jag ägnade en timme åt att försöka ta en bild på mig själv som inkluderade honom i bakgrunden när han satt å antecknade små dramatiska idéer utan att han märkte det, men det gick inte! om någon har tips på teknik när man ska förklä en smygfotografering som selfie – hör av dig!

men innan dess hände så mycket. här kommer massa bilder!

det första som mötte mig i Oslo! David Lynch och självhjälpen och lappar som spred det veganska julbordets meditationsjulmusikaliska gospel!

det andra som mötte mig i Oslo! konstnären Hugo Hedberg som jag skulle bo hos! han som beställt prästosten i plural. här är vi i en sjukt stor hiss, det är därför vi skrattar så mycket, eftersom hissen är så stor! det är på Oslos konstskola. konst kan vara väldigt, väldigt stort – därav hissens stora storlek!

vilken fantastisk stol!

självklart hade Hugo ”Skådespelssamhället” på sitt piano, av Guy Debord! det är ett boktips! jag har inte läst den, men jag har funderat många gånger på hur den kan te sig inuti mitt huvud! inspirerats av tanken att gå ut och rikta om ögon i stadsbilden, på ett konstruktivt vis! en gång när Hugos handledare kom in i hans ateljé så frågade hon om han brukade sitta och spela piano som en annan virtuos med ”Skådespelssamhället” som noter, synd att Hugo inte svarade ja!

vi var verkligen i Norge! minns när jag sjöng karaoke, ”Take on Me”, i Barcelona på USA:s nationaldag!

inkludera Solveig! #dikt

sen hamnade vi på Cacadou, en bar, där en poet som bojkottade pengar hade med 1000 limiterade exemplar av sin bok som han sålde för 100 kronor styck! tror han hette Ibby!

en dikt från den där poeten som bojkottade pengars samlade dikter! vi köpte inte boken för vi hade inte råd eftersom allt är så dyrt i Oslo och man måste verkligen hålla i sina pengar!

sen hade Kenneth bjudit in oss till en bokhandel efter stängning! Kenneth är min och Annas norska förläggare – och titta, där var ju Anna Axfors!

det var tydligen en väldigt etablerad grej att jämföra vener som konversationslek!

tog en selfie! your pretty face is going to hell! kunde verkligen relatera! (på bokhandeln hängde för övrigt Caroline Alice Lopez som har skrivit en sjukt bra diktbok med titeln ”i bite my nails to manifest my existence”!)

vi gick igenom hur vår mediabild såg ut i Oslo!

och Anna hade med någon studenttidning som hon skröt med och visade för alla!

viktigt, poetiskt mytologibygge!

dagen efter åt jag och Anna lunch på ett ställe som hette ”Mona Lisa”! vi valde det på grund av namnet! så himla turistigt och nice, men jättedyrt, flera hundra spänn för någon macka med lite lax eller en ost! viktigt att börja dagen med vitt vin dock, det kändes lite som Rosa drömmar!

sen hängde vi på konstskolan igen och jag fotade den här boken som verkar bra! men man ska inte döma boken efter omslaget! tvärtom!?

det var verkligen en ”djurresa” och Anna hittade en katt som hon planerade att sno, men som hon inte ens kom ihåg sen efter! bra att hon inte tog den, den hade ju bara blivit bortglömd och undernärd! vår resa var lite som Gläntas nya nummer med tema djurkunskap som verkar jättebra! köp det och läs en kulturtidskrift i helgen! Anna smygfotade en hund också, genom ett fönster, men den hade hon också glömt bort, suck!

vi skulle spela in vår litteraturpodcast ”svårt men kul”, i Hugos kök, mest som ett genrep inför panelsamtalet men också för att våra lyssnare verklige saknat oss och juluppehållet varit långt! dock så spelade vi kanske bara in 20 minuter eftersom det kändes lite pinsamt att sitta och konversera kring twitters litterära potential när Hugos roomie kom hem! får se om vi lägger upp det!

sen skulle vi försöka ta oss till stället där vi skulle sitta på en scen och prata! det var svårt och vi gick lite vilse eftersom vi var fulla men vi hann! här är en gata vi gick förbi! den förde tankarna till poeten och performancekonstnären Eugene Sundelius von Rosen!

äntligen framme på Blå där vår förläggare hade laddat upp med detta på panelsamtalsbordet! vad kunde gå fel!? proffsigt!

det rullade en slideshow på väggen med olika tweets över bilder på Jon Fosse och Jonathan Franzen! (grymma konton som Jomfru Maria och expertpanelen/bloggen är död var representerade!). och nu började folk välla in, man kan säga att det kokade av förväntan! twitter och litteratur; kan det verkligen va nåt att ha!?

bryter kronologin med denna bild, tyckte den var rolig! den fysiskt synliga bokhyllan är verkligen förlegad!

panelsamtalet gick bra! Helena Fagertun pratade fint om Kate Zambreno (läs denna text!), Anna Axfors om Festamysamaila (detta poetiska geni som jag hoppas vi kan ge ut på Fame Factory någon vacker dag!) och jag om att det går alldeles utmärkt att ”suga och bita i maktens kuk, samtidigt”! att motsättningarna narcissism/kollektivitet och slarvig litteratur/genomtänka satser är falska! bland annat! bilden tog norska stjärnskottet Alexander Fallo som skulle läsa sen! vad han skulle läsa? tweets! om ett besök hos sin mamma.

fullsatt! och då hade de ändå betalat! notera att ”Sad Boys för tre år sen”-stilen är väldigt inne i Oslo!

Mira Gonzalez skulle läsa via Skype! hon var inte inloggad på Skype! Ulf Lundell-stilen!

David Fishkind läste dock! han var inloggad! gullig och bra! han behärskade verkligen den där antiklimax-grejen! tråkiga tweets som är roliga just därför!

Ingvild Lothe! hon har slutat twittra, men hennes gamla finns kvar i feeden som en sorts glimrande Sapfo-fragment!

Alexander Fallo!

vi gick till en bar sen! jag hade inga pengar men vi blev bjudna på vin och sånt! Alexander introducerade mig för Norges svar på Håkan Hellström! han var inte imponerad! i största allmänhet! här på bilden är två av mina stora samtida poetiska idoler: Anna Axfors och Ingvild Lothe! Ingvilds förläggare började följa mig på instagram dagen efter! Så de jobbar, förlagen!

dagen efter! Jon Fosse i en säkerhetskontroll! jag svär! så ser en pristagare ut!

väldigt bra bok som jag läste på flyget! ”Thank You” av Zachary German, ny på AFV Press! flyktigt briljanta scener och sjukt fina tidsglidningar! lagom lakonisk och lika stor som ett pass! jag funderade på att visa upp den i passkontrollen, men det var ingen passkontroll! det hade varit ett helt okej skämt! köp den vettja!

Sådär. Nu kommer Anna klaga lite på att jag inte skrivit om ekonomiska villkor och jag kommer känna mig lite mesig och hålla med (har tjuvläst hennes utkast). Ska bli spännande att läsa hennes inlägg. Gissar på noll bilder på mig.

/Elis

PS. Se She’s wild again tonight på bio! Fruktansvärt bra film med så många skickligt skulpterade ironier och lager och smart invävda kritiker (alltså inte recensenter) och ja… filmen är som en riktigt vass och stökigt poetisk essä/kammardrama (tänk Hélène Cixous) som inte bara klär av ”kulturmannen” och ”konstnärsmyten” och ”dekonstruerar Strindberg”… även om den gör allt den… den är rolig, smart, fullproppad med referenser (Jens Lekman och Judith Butler etc) och Shima Niavarani och Gustaf Norén spelar oerhört bra och jag älskar dem båda.

Ett annat tips är att det är Frank O’Hara-kväll (nästa veckas poetiska babe? vem vet) på Kulturhuset Stadsteatern på måndag. Ida Linde och Jenny Tunedal kommer vara där. Ses där!