“Thank You So Much @louisvuitton And @nicolasghesquiere For The Opportunity To Impact This World.” – Jaden Smith.
Förra veckan avslöjades det att Jaden Smith (källa Wikipedia: amerikansk skådespelare, rapartist, dansare och låtskrivare samt son till Will Smith och Jada Pinkett Smith) frontar Louis Vuittons Spring/Summer 2016-damkampanj. Sedan dess har kampanjen hyllats – för att den är banbrytande, för att den skulle vara någon slags milstolpe i projektet gender blurring.
KIT skrev igår en artikel om LV-kampanjen och betydelsen av att “en kille bär kjol” betitlad Killar i klänning har blivit high fashion. Vad är det som är så speciellt med det? Så, nu kände jag att det är dags för lilla mig att ha lite åsikter kring ämnet, det står ju faktiskt i min bloggbeskrivning att den här bloggen ska “uppdatera om moderelaterade nyheter och – ur ett genusperspektiv – diskutera dem”.
Att som man avsäga sig makt och lämna sina manliga maktkonnoterade kläder i garderoben kan en kalla progressivt, för det händer inte särskilt ofta. Det händer då och då i high fashion-kontext, eller när någon mycket modig man(lig artist eller dylikt) vågar ta sitt icke-byxbeklädda ben och kliva över genusbestämda gränsdragningar. Men, som sagt, det händer inte särskilt ofta. Därför blir det lätt uppståndelse när det sker. Det stör idén om hur man ska se ut.
Så, vad innebär det för (mode)världen att Jaden Smith gör det? Vad innebär det för (mode)världen att en 17-årig kille med superkända föräldrar medverkar i en high fashion-kampanj i kvinnligt konnoterade kläder?
Det kan betyda allt, men det kan också betyda absolut ingenting. Miss Pessimist tror mindre på det förstnämnda och mer på det sistnämnda.
High fashion-världen är som en egen liten skyddad bubbla, den kan påverka hur gemene hen klär sig – och därmed hur den stora massan gör kön, men den kan också totalt exkludera allt som kan kallas kommersiellt. Något banbrytande kan ske i high fashion-sammanhang utan total kalabalik, tack vare den där bubblan med skumgummiväggar, och om det sker är det sällan något den “stora massan” utan skyddsväggar omkring sig vågar sig på att apa efter.
Vad en kändis har på sig populäriseras oftare än de kläder som presenteras på en runway eller i en modekampanj eftersom att en faktisk person lättare kan relatera till en annan faktisk person, men de har också skyddsväggar – de har ekonomiskt, kulturellt och socialt kapital.
Sett till historien, har älsklings-David Bowies “androgyna” kläder fått den manliga massan att klä sig androgynt eller könsöverskridande? Har ASAP Rocky eller Kanye West (som back in the days gjorde uppståndelse i kjol – men något år senare designade lite softa snubbiga snubbkläder) inspirerat gemene man att våga sig på liknande outfit? Såg någon tack vare Kid Cudi en man på gatan i en crop top sommaren 2014, eller sommaren 2015? Nej.
Jag längtar till den dag då hen är klädd som den och den är klädd som hen, men jag har svårt att se att Louis Vuittons kändisbarn-soon to be världskänd någonting-frontade kampanj kommer att Impact This World.
