Ida Klamborns, för väldigt många, beroendeframkallande SS16 Never Promised you a Rose Garden kollektion finns äntligen till alla Klambomaners förfogande i kampanjformat.

Varsågod, avnjut den nedan:

Modeller: Alex & Dea. Foto: Johan Avedal.

<3

//A Man Da Mann

Stunden vi alla väntat på är kommen – Donatella Versace har skaffat Instagram.

Eva Chen, Instagrams ”head of fashion partnerships” (visste inte ens att det fanns ”head of” diverse kategorier) avslöjade igår den stora nyheten att darling Donatella blivit med Instagram och därmed gjort mig till världens lyckligaste Instagramanvändare.

Såhär ser hennes första post ut:

<3

//A Man Da Mann

*Mandymann minglar på Peroni Forum*

Blir alltid så sjukt osäker när någon ska ta en ”mingelbild” på mig. Tror att jag försöker se ut som en ”skön tjej” på bilden ovan- därav en extremt oklar hållning och typ ingen kropp? Tänker att jag borde bli bättre på att 1: ställa upp på bild och 2: själva utförandet när jag väl gör det, kan säkert vara ett smart karriärsdrag. Har hört att det är så folk får jobb.

Hursomhelst, jag och min skön-tjej-pose infann oss på Peroni Forum (vilket är årets variant av det tidigare Peroni-sponsrade Appartamento) förrförra veckan. Eftersom att jag utlovade att återkomma post-peronitillställningen, tänkte jag göra det nu. Trots två veckor senare. Måste liksom bara sluta bete mig som en sån där svinig all-talk-no-action-snubbe.

Peroni Forum är som tidigare nämnt en serie samtal, där Peroni ska ”bjuda in kreativa och kunniga människor till spännande och inspirerande samtal kring ämnen som mode, design och innovation”. Förrförra veckans samtal gick under benämningen Mode, makt och maskuliniteter – ett samtal om herrmode i förändring med Philip Warkander som moderator och designern Erïk Bjerkesjö, moderedaktören Daniel Lindström samt stylisten Karin Smeds som samtalsdeltagare.

Det hela inleddes med en introduktion i form av en historisk genomgång av herrmodets utveckling genom tiderna, med utgångspunkten- franska revolutionen, av mr moderator och världens första modedoktor Philip Warkander (vilket liksom inte kan gå fel) och följdes sedan upp av diskussioner kring teman som massproduktion, funktion, hållbarhet, genus osv.

Alltså ytterst relevant och intressant. Men, just därför blir det så himla trist att det var (och kommer att vara?) ett så exkluderande samtal. Att, när det faktiskt händer något spännande på den lilla svenska modescenen, får inte alla ta del av det. Det skulle vara så klockrent om samtalen live-streamades eller något i den stilen. Även om t.ex. en modevisning oftast är ”invite only” kan alla ändå ta del av den i form av bilder osv.

Idag blev jag ledsen. Ledsen för att den kommande filmen Zoolander 2 (som jag sett så mycket fram emot) har hamnat i blåsväder – och det med allt rätt.

Efter att en trailer till filmen släpptes förra veckan startades en ”petition” för att få folk att bojkotta den, detta med anledningen att den skulle vara transfobisk. Det hela handlar om den karaktär som Benedict Cumberbatch spelar, transmodellen All.

I trailern introduceras All för de manliga supermodellerna Derek (Ben Stiller) och Hansel (Owen Wilson) som ”the biggest supermodel in the whole world”, varpå Derek ställer frågan “Are you like a male model or a female model?”, vilket besvaras med ”All is All”, som sedan följs upp av att Hansel ställer den förklarande frågan “I think what he’s asking is do you have a hot dog or a bun?”.

Ja, alltså, det här förmodar jag ska vara ett superkul skämt som menar att driva med obildad inskränkt idioti. Men jag skrattar inte. Det känns bara som ett i sig fullständigt obildat inskränkt idiotiskt hån.

Vidare är karaktären All (spelad av en cisman) porträtterad som en (enligt mig och de 13 000 som hittills skrivit upp sig på namninsamlingen) uppenbar karikatyr av androgyna/trans/ickebinära individer, precis som det lika hånande som icke-skrattframkallande ”do you have a hot dog or a bun”-skämtet.

Nu ställer sig folk frågan om filmen är transfobisk eller inte. För mig finns det inga frågetecken.

För att citera texten tillhörande namninsamlingen:

”If the producers and screenwriters of Zoolander wanted to provide social commentary on the presence of trans/androgyne individuals in the fashion industry, they could have approached models like Andreja Pejic to be in the film. By hiring a cis actor to play a non-binary individual in a clearly negative way, the film endorses harmful and dangerous perceptions of the queer community at large.”

Jag vet att Zoolander är en komedi, att konceptet är att med hjälp av överdrivna stereotyper driva med den fucked up modebranschen. Att det då blir någon slags skämtsam kritik mot branschens skevhet. Men att vi numera (inte särskilt ofta – men oftare än aldrig) kan se transpersoner representerade i modebranschen är ett framsteg. Ett steg på vägen mot ett mer inkluderande klimat inte bara i modebranschen utan också i samhället i stort. Inte en problematik att bekämpa.

Därför blir det knappast komiskt att häckla det framsteget och de individer som så länge kämpat för att få vara en lika självklar del av samhället som vilken cisperson som helst.

Med rubriker som: ”Moschino Barbie Commercial Stars A Boy Playing With Doll For The First Time Ever”, ”A boy appears in a Barbie ad for the first time”, ”Barbie features first-ever ‘fierce’ boy in ad for Moschino dolls” och ”Moschino Barbie ad stars a boy, because dolls aren’t just for girls”- uppdaterar de stora nyhetshemsidorna om nyheten att Moschino Barbie blivit med reklamfilm. En reklamfilm som, vilket rubrikerna avslöjar, blir den första att använda sig av en pojke för att marknadsföra Barbie.

Summan av kardemumman i alla artiklar är att det är banbrytande att det är just en pojke som medverkar i reklamen och leker med en tjejkodad leksak. Att den därav är en del av ”the growing gender neutrality movement” som ämnar motverka genusbestämmelser. Barn är barn, alla kan leka med allt osv.

Jag känner mig ofta lite kluven inför när det blir ett sånt ”ståhej” kring en sån här grej. Om en vill- och tycker att det är positivt att bryta upp normer, sudda ut gränser, bli av med hämmande kategorisering och i detta fall låta leksaker vara könsneutrala kan det kännas rätt kontraproduktivt att ropa ”titta: här är den första pojken som leker med en tjejleksak”. Jag menar, befäster inte det den skeva normen ännu mer?

*avancerad analys*

Ps. är inte skeptisk mot reklamen i sig, jag älskar- och är avis på mini Jeremy Scott och hans tuffa Barbie.