ASKET, ett projekt av August Bard Bringéus och Jakob Dworsky ämnar att producera den idealiska t-shirten. En t-shirt med den perfekta passformen- för alla män. Med femton storlekar istället för de standard fem (short, regular och long i storlekarna XS till XL) avser dem att göra ett mer realistiskt anpassat plagg efter en varierad kropp.

T-shirten är producerad i högsta kvalitet för att fungera som en investering snarare än ytterligare en pusselbit i ens annars omiljövänliga trendshoppingpussel. Trots att kvaliteten är den mest optimala och produktionen sker i de mest prestigefyllda fabrikerna i Portugal ska den prissättas till ett rimligt pris, ett rimligare pris än vad en skulle få betala för kvalitativt samma t-shirt med en PRADA-logga.

Nu har ASKET valt att använda sig av Kickstarter för att samla in de 10,000 euro de behöver för att omvandla deras vision till verklighet. Så, klick klick, för den som vill ha den perfekta t-shirten på marknaden.

Jakob Dworsky & August Bard Bringéus

Som ett litet ps. så hoppas jag på att detta projekt inspirerar andra att tänka i mer verklighetsskildrande storleksbanor- då vi alla vet att ingen kropp är den andra lik.

Ida Klamborn hade till mångas förfäran ingen visning under stockholms modevecka i slutet av januari. Hon presenterade alltså inte sin A/W15 kollektion på ett visningspodie. Såhär i efterhand är det absolut inget att förfäras över då kollektionen istället visas upp för första gången via en väldigt vacker lookbook som talar mer än vad en visning någonsin hade kunnat göra. En kollektion som denna, som är något utöver det vanliga, hade inte kunnat göras rättvisa av en vanlig visning. På följande hänförande vis beskrivs kollektionen i ett pressmail: ”Kollektionen är intim och personlig, den började som en uppväckelse av en gammal kärlek, gick in i förälskelse för att avslutas med hjärtekross.”

Ni som nu förväntansfullt ska scrolla ner och titta på kollektionen varnar jag för just en påtaglig förälskelse. Titta bara om ni är redo att investera era hjärtan.

Ida Klamborn A/W15

Som jag har väntat. Väntat på exakt detta. Att Ida Klamborn ska göra exakt denna fulländade kollektion. Den är Klambornesk, men den är Ida Klamborn i en ny tappning- i en barnsligare tappning men samtidigt i en mognare tappning. Den är poetisk samtidigt som den är pragmatisk, den är hoppfull samtidigt som den är vemodig, den gör en upprymd samtidigt som den är så väldigt smärtsam. Den är allt, den är det där lilla extra, det en inte riktigt kan sätta fingret på- den är exakt som kärlek. Jag blev förälskad, jag blev kär- och slutligen älskar jag denna A/W15 kollektion.

Ann-Sofie Back & Beverly Barks.

En av Sveriges främsta och givet mest intelligenta designers, Ann-Sofie Back, har nu (100% intelligent gjort) anslutit sitt märke BACK till Djurens Rätts pälsfria lista.

Djurens Rätt är Sveriges största djurrätts- och djurskyddsorganisation. Dess pälsfria lista ingår i Fur Free Retailer Program som är en internationell överenskommelse där företag försäkrar att de inte säljer eller kommer att sälja klädesplagg eller accessoarer med djurpäls.

Angående denna nyhet säger hon:
”Jag har som designer, av etiska skäl, valt bort att använda päls och från och med höst 2015, även skinn. Det är enkelt att avstå från päls, det är en nischad produkt och jag vill därför sluta med skinn också, som av någon anledning är helt accepterat. Det råder en missuppfattning om att skinnet tas från djur som ändå skall ätas upp, det stämmer sällan.”

Att BACK anknyts till denna pälsfria lista är på många olika vis helt fantastiskt. Först och främst för att det är något alla modeföretag borde göra. Punkt. Sedan för att alla BACK-fantaster och djurvänner nu kan försäkra sig om att en utan sinnessmärtor kan införskaffa och avnjuta BACK-plagg. Vidare är Ann-Sofie Back en nationellt liksom internationellt uppskattad och hyllad modeskapare, vilket gör det så himla viktigt att hon föregår med ”gott exempel”. Att just hon föregår med gott exempel, tror jag kan få en del andra att också vilja göra det.

En kan ju hoppas på att Ann-Sofie Back kan fungera som ett riktigt dåligt samvete för andra svenska designers. Ett sjukt dåligt samvete som endast kan botas med att också ansluta sig till Fur Free Retailer program.

Jean Paul Gaultier & Yohji Yamamoto & Hello Kitty (hemmagjort ytterst avancerat ihopklippt collage)

Två högaktade kontroversiella High Fashion modekungar kommer inom en snar framtid att inleda några (o)väntade kommersiella samarbeten.

Jean Paul Gaultier som är en av vår tids mest innovativa designers (kanske främst känd hos allmänheten för Madonnas episka kon-korsett, se bild nedan) har valt att samarbeta med det Japanska företaget Seven & i och ska för dem göra, hittils bestämt, två kollektioner bestående av ca 50 pieces vardera under namnet Jean Paul Gaultier for Sept Premières. Kollektionernas olika pieces kommer att kunna införskaffas för de banala summorna (enligt JPG-mått) från 32-250 dollar. Nu kanske den som läser detta sitter och blir alldeles våt i modebrallan, men det blir betydligt dyrare än så för den som inte bor i Japan. Jean Paul Gaultier x Seven & i kollektionerna kommer endast finnas tillgängliga i Japan på några Seven & i-ägda varuhus samt 7-eleven butiker(!).

Utöver detta (o)väntade samarbete (Jean Paul Gaultier har ju faktiskt samarbetat med Lindex innan) ska även Yohji Yamamoto, mästaren av ”svårt” utmanande dekonstruktionsmode, inleda ett samarbete med Sanrio (som äger Hello Kitty-emperiet). Samarbetet innebär ett nytt märke under namnet Kitty’s som kommer innehålla kläder och accessoarer med Hello Kitty och My Melody karaktärer. Märket och därtill två butiker, i Japan, lanseras i vår. Likt det ”billiga” Gaultier-samarbetet ska dessa plagg och accessoarer bara kosta mellan 72 och 330 dollar.

Det väldigt intressanta med dessa samarbeten är att de är rätt oväntade vilket på något vis gör dem väntade. Både Jean Paul Gaultier och Yohji Yamamoto är som sagt kontroversiella designers (jag skulle säga att Gaultier definitivt kammar hem priset) och att som kontroversiell designer samarbeta med ett kommersiellt företag blir väl slutligen kontroversiellt? Sen är även valet att exkludera västvärlden- High Fashions modemecka ganska överraskande. Ja, både Yohji Yamamoto och Hello Kitty har Japanskt ursprung men det känns som ett väldigt västvärlds-lockande samarbete. En kan ju fundera över anledningen till detta val. Säljer modesamarbeten generellt bäst i Japan (av anledningar jag i så fall måste luska ut) eller är det ytterligare en deI i samarbetenas lilla kontroverspussel?

Hur som haver, nu får en lov att sitta bänkad framför eBbay alternativt köpa en flygbiljett till Japan för att lyckas lägga vantarna på Gaultierplagg shoppade på 7-eleven eller Hello Kitty-prydda Yamamotoplagg.

Madonna 1990

Kanye West, North West & Kim Kardashian på Balenciagas SS15-visning.

Kändisskapet vet vi alla innebär en konstant ickeanonymitet, vem som helst får ta del av ungefär alla delar av kändisars* liv. Via paparazzi, intervjuer, sociala medier och i vissa fall dokusåpor får en lära känna dem. En får veta hur de klär sig, vad de tycker och tänker, vilka de är vän med, vilka de ligger med och vilka deras olika varianter av familjemedlemmar är.

En kändis blir därav en konsumtionsvara. En produkt att konsumera, en produkt vars produkter ska gå att konsumera. Därmed blir ett kändisbarn (den faktiska fysiska och/eller psykiska produkten av föräldern) givetvis även hen en konsumtionsvara – fast på ett annat litet vis, som ett supplement.

Kim Kardashian och Kanye West är kanske världens mest omtalade kändispar vilket gör dem till en högaktuell konsumtionsvara. För att fullt ut konsumera dem måste en även konsumera deras tillhörande produkter – däribland deras dotter North West. North West är knappt två år gammal och har redan gjort frontrow-debut, klätts i diverse svindyra moderiktiga outfits som fångats på bild likt hennes föräldrars svindyra moderiktiga outfits, och har som vilken modediva som helst en alldeles egen paparazzifotograferad lookbook på The Cut.

Detta låter kanske som ett sällsynt exempel (extremt, ja) men i vår konsumtionsdrivna samtid är det inte helt ovanligt att se ett barn agera dyr handväska. Det är en ständigt pågående trend, som till skillnad från de flesta andra trender, inte verkar dö ut.

Utöver North West som föräldrakompletterande konsumtionsvara (samt hundra andra kändisbarn) finns exempelvis en hel del svenska hipsteravkommor klädda i Mini Rodini från topp till tå. De där Mini Rodini-kidsen matchar på exakt samma vis som Hollywood-kidsen sina föräldrar så väldigt väl. En kan se lite på alla dessa barn som en del av föräldrarnas identitetsprojekt – som någon slags pusselbit i deras självförverkligandepussel.

Om en sedan ser på barnets plats i samhället ur ett maktperspektiv så är (på samma vis som att en kvinna är underordnad en man, eller att en svart kvinna är underordnad en vit kvinna, eller att en funktionsvarierad person är underordnad en icke-funktionsvarierad person) ett barn underordnat en vuxen. Vilket gör att barnets funktion, i detta sammanhang, blir ganska givet som den vuxnas accessoar. Den som ska matcha den vuxna, för att öka den vuxnas konsumtionsvärde.

Accessoarens viktigaste funktion är att förstärka eller komplettera en outfit. På samma vis är kändisbarnets viktigaste funktion att förstärka eller komplettera kändisföräldern. Inte tvärtom. North West är en accessoar. Kimyes moderiktiga lilla accessoar, deras dessutom förmodat dyraste accessoar – då hon är en accessoar med egna accessoarer. Som om hon vore en Pradasko med Versaceskor.

Som sagt är hela barn-som-accessoarer-trenden inte alls en ovanlighet, det är kanske en av de mest använda formerna av ”accessorizing” (utöver chihuahuan), men det känns som en gränslös form av ytlighet. En ytlighet som ur ett maktperspektiv är rätt obehaglig. Eller? Det är väl ganska skevt att använda en, ja, mycket liten, men faktiskt tänkande människa som en slags accessoar?

Det är väl ganska skevt att North West gjorde frontrow-debut vid ett års ålder, har mer moderiktiga kläder än vilken moderedaktör som helst, och är populärare bland paparazzifotografer än Lindsay Lohan? Hon har ju knappast vaknat en dag och själv tänkt: ”Nämen idag struntar jag i lekplatsen, tar mig en tur förbi Givenchy och går sedan på Balenciaga-visningen.”

*Finns det något mindre lökigt ord för kändis?