Joan Rivers 1965

En av de första stora kvinnliga ståuppkomikerna och en av de roligaste och första röda mattan-modekritikerna Joan Rivers avled igår, 81 år gammal, på Manhattan. Hon har genom åren på ett frispråkigt och hysteriskt roligt vis kommenterat det mesta en kan kommentera i röda mattan-sammanhang. Förutom hennes uppseendeväckande röda mattan-mode-kommentarer har hon även haft en ytterst spännande stil själv. Jag tänkte säga adjö till Joan Rivers här på bloggen genom att dela med mig av hennes (enligt mig) mest fantabulous outfits genom åren:

Joan Rivers 1983

Joan Rivers 1986

Joan Rivers omkring 1990

Joan Rivers 1991

Joan Rivers 1992

Joan Rivers 2002

Joan Rivers 2004

Joan Rivers 2009

Joan Rivers 2011

Joan Rivers 2012

Joan Rivers 2013

Häromdagen lajvade jag omedvetet Star Trek, eller kanske snarare en slags kombination av det och Moschino-McDonalds. Det fick mig att fundera lite över det här med den dagliga inspirationen inför att en klär på sig.

Alla har givetvis olika referenser (och möjligheter) som genus, klass, sexualitet, den geografiska placeringen, kultur, uppväxt, umgänge, trender- eller avståndstagande från trender, film, musik, politisk läggning osv som påverkar hur en klär sig. Beroende på hur ens livssituation ser ut har en olika möjligheter att klä sig på varierande vis. Någon som knappt har tak över huvudet kan självklart inte ägna sig åt att styra och ställa (eller ens fundera) över den dagliga stilen, men det är liksom också ett uttryck för personen eller kanske snarare dens tillvaro i samhället. En kan faktiskt aldrig helt separera kläder från kroppen, det är alltid med en på något vis.

Min Star Trek lajvning och allt ovanstående babbel får mig att tänka att livet egentligen är en enda stor maskerad. En klär liksom ut sig till sig själv, vem en är, vem en tvingas att vara, vem en vill vara eller till det humör en är på just den dagen- alltså lite som att lajva sig själv varje dag. Sen kanske jag tänker för mycket, men jag tänker att det inte är helt oviktiga tankar jag tänker. Mode speglar ju alltid vår samtid och vår tillvaro i den, vilket inte ska glömmas bort och är någonting som kan- och bör diskuteras tills att huvudet avlägsnar sig från kroppen av utmattning.

Jaja, nu ska jag lajva: Amanda har inte duschat på tre dagar men försöker att se uppstyrd och ren ut.

Igår satte New Yorks modevecka igång och jag är självklart toppenexalterad. Den första dagen är dock i vanlig ordning supertrist och det enda som är något spännande är VFiles, vilket är en modehemsida som sedan SS14 anordnar en visning vars syfte är att stödja unga designers. Här kommer årets medverkande designers:

Tigran Avetisyan SS15

Hye Gin Hamm SS15

Dasha Selyanova SS15

De uppdragna-stringtrosor-inspirerade-detaljerna sköt en amors pil rätt i hjärtat på mig. Herre min hengud vad den pilen träffade mitt i hjärtat.

Detto Kazuma SS15

De två givna favoriterna är Dasha Selyanova (främst tack vare string-grejen) och Detto Kazuma, med den ytterst enkla anledningen att det var oerhört estetiskt tilltalande och faktiskt nyskapande. Jag tycker att det är så hemskt viktigt att lyfta fram unga designers, men de två första kollektionerna känns tyvärr redan gjorda vilket gör mig så avtänd- även om det är snyggt. Som en plastfantast blir jag så lycklig av Dettos kollektion. Den får mig att tänka på en grön plastjacka jag hade cirka 2002 som var det finaste plagget jag någonsin ägt, jag överdriver inte nu- det var en helt galet snygg jacka som jag kände mig så jävla frän i. Jag vill ha alla plastiga plagg från ovanstående kollektion för att jag vill känna mig sådär lycklig och tuff igen. Överhuvudtaget känns 2002 helt rätt just nu, varannan kollektion jag har betraktat under den senaste tiden har haft tydliga 2000-talets första år referenser.

För information om de olika designerserna klicka här.

Idag kom den sista av de fyra filmerna som gjorts om årets Peroni Designer Collaborations sammarbetspartner Isabell Yalda Hellysaz och hennes arbete med sin kollektion, som visades i onsdags under modeveckan. Här kan ni se de två första filmerna och här kan ni se den tredje. Min recension av självaste visningen kan ni läsa här.

Nu vaknade jag och bloggen till liv igen efter modeveckan. Vi inleder detta tillvaknande med Lykke Lis sammarbete med &Other Stories som släpps i butik imorgon. Här kommer kampanjbilderna och några av kollektionens plagg:

Produktbilderna:

Okej, jag somnade igen – så tråkig tyckte jag att den här svarta, ytterst pretentiösa och ”seriösa” kollektionen är. Alltså, den är verkligen fin (jag kommer säkert att köpa något par skor) men den är så trist. Den är så väldigt safe och så långt ifrån nyskapande det bara kan bli. Visst, en kanske inte hade förväntat sig att modebrallan skulle drypa av upphetsning men jag hade hoppats på att kollektionen i varje fall skulle vara något intressant…

Lykke Li och & Other Stories har även skapat en (om möjligt) ännu pretentiösare video som visar vad som inspirerat kollektionen. En får i videon även följa Lykke Li under designprocessen, den pågående världsturnén, under photo shoots samt på scen. Här kommer den:

*snark*