Lider av en rejäl modeöverdos just nu och agerar död fisk i sängen. Men jag bestämde mig för att liva upp mitt oglammiga sängliggande tillstånd lite med ett par funky strumpor för att ordentligt avsluta denna modevecka och allt modeveckansskriveri jag ägnat mig åt. Så- snipp snapp snut så var Amandas modeveckanssaga slut.
Nu avslutar jag min uppdatering kring stockholms modevecka med mina favoriter från Textilhögskolans SS15-visning. Favoriseringen beror på kollektionernas extremt intresseväckande och rätt av estetiskt tilltalande design. Här kommer de tre kollektioner som fick mig att infantilt studsa i stolen och irritera mina seatingkamrater:
Sara-Lovise Ewertson SS15: SnowBeastLasorTornado
Såhär beskriver Sara-Lovise Ewertson sin kollektion: ”Flipperspel, ett blinkande maraton, – ut i en föralltid snöstorm.” Och ja, det var exakt så jag uppfattade kollektionen, den kändes som en ännu bättre version av Jeremy Scotts skräpmat och skräpkulturs-kollektion för Moschino AW14 som jag älskade så mycket, jag vill kalla denna för Moschino kollektionens något intelligentare och snyggare kusin.
Per Hansson SS15: Braided Body – Cord, Fibrous, Nylon
Tanken med Per Hanssons kollektion var att utmana, utveckla och hitta nya sätt för att skapa samtida herrmode. De flätade plaggen har konstruerats helt för hand, och gjorde mig fantastiskt imponerad. Det är inte ofta en ser sådant handarbete såhär i vår massproducerande samtid. Det var uppfriskande och det var vackert. Så vackert.
Andreas Eklöf SS15: Expression of tape
När denna kollektion visades fick en höra designerns privata samtal (som spelats in) kring produktionen av plaggen och det där allmänt kända ljudet av när tejp dras av från en rulle. Andreas Eklöf förklarar i sin beskrivning av kollektionen hur han använder sig av tejp-tekniker för att åstadkomma ett mer direkt vis att producera funktionskläder. Att arbeta med funktionskläder känns som ett framgångsrecept men något ointressant såhär mitt i vår universella sportmode-era, men att designa faktiskt nyskapande sportmode är allt annat än trist och vinner omedelbart mitt modehjärta.
Ida Klamborn SS15
Igår stängde ingen mindre än Ida Klamborn Fashion Week Stockholm, och det med bravur. Ida Klamborn, jag vill bara börja med att säga tack för igår. TACK. FÖR. IGÅR. Vilken show. Visningen kändes som en enda stor feministisk sammankomst tack vare alla de queeniga queensen som satt frontrow och supportade. Att en variant av Hard Time med Seinabo Sey spelades under visningen kändes rätt givet med tanke på Ida Klamborns inblandning i videon till låten, den kollektiva besvikelsen som uppstod när Seinabo Sey satt frontrow och alla förstod att hon då inte skulle uppträda var därför ofantlig. Men, vi hade så fel. Halvvägs in i visningen ställer sig stjärnan upp och börjar sjunga. Den kollektiva lyckan som då uppstod var beyond ofantlig.
Kollektionen var helt rätt. Om hennes förra kollektion (AW14) skrev jag att: ”Varannan look var helt perfekt men varannan kändes lite off och felplacerad” vilket jag i och med denna kollektion totalt sätter mig emot. Det kändes bara som att allt föll på plats nu, det var så utmärkt sammanhållet. Allt var så rätt, och den feministiska powern genomsyrade inte bara visningen utan även själva kollektionen. Kollektionen utstrålade styrka, kvinnlighet och makt- inget annat. Jag bugar och bockar, tack för igår Ida Klamborn.
Erïk Bjerkesjö SS15 (Bilder: Bon.se)
En av våra designhopp i kategorin svenskt herrmode hade igår, modeveckans sista dag, sin visning på Berns och det var underbart. Det vilar någon slags queerhet över Eriks design som känns så härligt omedveten, den bara är där och det är bara så otroligt fint. Hans SS15 kollektion var som den perfekta- och som jag tänkt skulle vara omöjliga blandningen av klassiskt herrmode á la Oscar Jacobson och Raf Simons. Så jävla magiskt. Erik Bjerkesjö kan konsten att göra mode som rätt upp och ner är snyggt, det är helt enkelt så väldigt estetiskt tilltalande. En vill se mer av det och en vill ha allt från hela kollektionen.
Min överkropp ser så obehaglig ut på den här bilden…
Cheap Monday hade en fanfuckingtabulous tioårsfest i onsdags. Jag vågar nog påstå att alla som var där förmodligen var alldeles för fulla för sitt eget bästa tack vare de hot shots och skamligt stora muggar vin som serverades. Men fylla är väl likamed fest? Jag har hört att det brukar vara så.
|
|
