Blöggy. Jag har gjort något helt sjukt. Guldtuben är i övermorgon. Och jag har ratat min outfit.

Jag köpte le outfit redan i januari. Var inne på H&M med Johanna och såg ett set med omlott-linne och kjol mönstrat i kornblått och vitt. Provade. Det var fett snyggt. Johanna gav sin blessing. Köpte. Kände mig trygg. För att inte tala om totalt ostressad och bäst på framförhållning.

Sedan klippte jag av mitt hår.

Så igårkväll provade jag outfiten igen, för att se till att allt var som det skulle, och tack gode gud för att jag gjorde det. Med långt hår såg jag härligt, soligt, retro-chic ut. Med kort hår såg jag ut som en tant. Det korta håret ihop med den knälånga, klockade kjolen gjorde att jag såg ut som en trebarnsmamma som tröttnat både på livet och definitivt på biblotekariejobbet, och skaffat hockeyfrilla i ett tappert försök att hitta tillbaka till ungdomens år. Att jag dessutom köpte lågklackade skor i England, som jag trodde skulle se a-frickin-mazing ut ihop med kjolen men som dessvärre bara förstärkte bilden av 45+ som försöker bli ungdomlig, gjorde inte saken bättre.

Så idag panikade jag runt på Patrikssons PR för att låna nya kläder. Hittade en cool kjol. Sen sprang jag på stan och hittade en polotröja på Gina Tricot. Så nu är (den extremt impulsiva) planen att jag ska se ut såhär:

Plus lågklackade silverskor. Plus stora silverörhängen. Plus massa silverringar, och en vit/silver-clutch. Har ingen aning om jag kanske kommer ångra mig imorgon igen, men detta känns åtminstone inte 45+. Kanske eventuellt fortfarande lite kulturtanta över det hela. Fast en cool, ung kulturtant, som precis tagit examen.

Tack på förhand för att ni bekräftar mig och min nya outfit i kommentarerna. Det värmer.