FILMRECENSION: Gravity
En recension av Clara Henry

Filmen börjar med en ”fade in-fade out”-text som väldigt pedagogisk förklarar hur omöjligt det är att leva i rymden. Sen kommer ett ljud, iiiiiiiiii, typ tinnituss, som växer starkare och starkare och starkare (IIIIIIIIIIIIIIII!!!) och sen när det är som allra högt och en tror att nu sprängs snart mina trumhinnor, då blir det helt knäpptyst (förutom allt påsprassel och popcornknaper) och man ser jorden sett från rymden. Sen får vi träffa huvudpersonerna som är astronauter, den ena är sjukt klämkäck och den andre, huvudhuvudpersonen, mår lite illa. Sen blir det PANIK när rymdskrot flyger mot dem och AAH säkerhetslinan lossar och huvudhuvudpersonen Ryan flyger ut i cyberspace och PANIK!!!! men så blir hon räddad men sen är det PANIK IGEN!!! för alla andra är döda och sen är det PANIK!!!! cirka var femte minut hela filmen igenom.

Den är dock sjukt snygg gjord med helt störda green screen-effekter och jäääättelånga scener utan minsta klipp (!!) och eftersom man som publik så tydligt kände den tomma och ensamma känslan av rymden, ger jag Gravity tre av fem glada nässprayar.