Goddag, readurz.

Idag sände jag själv från studion! Oooohhhhh!!! Och med själv menar jag ihop med gäst, tekniker och producent. Bara det att Linnea, som vanligtvis är den som har koll på tiden och låtarna medan jag checkar sociala medier, var ute på stan och fiskade in lyssnarfrågor. Men det är fan nervöst ändå. Ni fattar inte hur jobbigt det är när det är 15 sekunder kvar till nyheter och du har glömt vad nyhetsuppläsaren heter.

Dagens gäst var Aron Andersson, som bland annat bestigit Kebnekaise i rullstol. Sjukt imponerande människa! Blev lite taggad på bergsklättring jag med. Fast bara lite.

Apförkyld har jag gått och blivit också. Härligt. På väg hem köpte jag värktabletter, halstabletter och natur-hokus-pokus som jag tänkte överdosera ikväll. Plus att jag äter soppa och dricker te. Blir jag inte frisk till helgen så vet jag inte vad.

Nu ska jag skriva sommarprat. Näst sista dagen att färdigställa det. Bara lite panikartat. Hejdå.

Hallå followers. Jag sitter på tåget mot Stockholm och behöver er hjälp. Skitfort.

Ponera, bara ponera att…….. jag skulle filma en vlogg med Carly Rae Jepsen i eftermiddag. Bara ett exempel. En hypotes. Ponera det.

Vad skulle ni vilja att jag och Carly Rae Jepsen gjorde i så fall? Ponera att vi har ungefär tio minuter på oss totalt och att det inte kan vara för avancerat. Sjunga Call me maybe? Lista ut vad hon really really really gillar?

Bara en rolig fråga liksom. Som om det någonsin skulle hända, liksom. Hehe.

På tal om Eurovision. (GRATTIS MÅNS!!! Heja Sverige osv osv. Är relativt stolt över att jag nu kan säga att jag vloggat med en Eurovisionvinnare.) Såg ni finalen igår? Såg ni Belgiens bidrag? Loïc Nottet? Rhythm Inside?

Inte? Vilken tur ni har, i så fall, för jag har sett den närmare tjugo gånger nu och jag tänkte därför bemöda mig med att gå igenom bidraget, och mina egna känslor, sekund för sekund..

Okej. Vi börjar från början.

Rythm Inside. Loïc Nottet. Hur sjutton uttalas det där egentligen? Ingen vet.

Catchy. Låter som Lorde’s Royals.

… oj. Well hello there ;)

Detta är väldigt arty farty. Men bra överstämma. Lät nice.

Turkiet, för helvete, ta ner flaggJÄVELN

Okej men orka vara skitsnygg.

Bra refräng ju! Låten växer! Fan vad bra den är!

Jaha okej så han kan dansa asbra också? Chilla med talangerna, snälla.

Aldrig sett någon lyfta en mick så snabbt som dessa gjorde i denna sekund.

Så han kan alltså sjunga svinbra i liggande position också? Varför är jag inte ens förvånad.

Vaaaaaaarför har hon sin fot på hans skrev

Skönt för självförtroendet att han är lika snygg i en screenshot när han klumpigt reser sig upp som jag är efter en dusch, en massage och en total makeover.

Oh dear.

Oh, oh dear.

Japp. Jag kom.

NEJ INTE SLUT REDAN??? När ska ni tala om hur jag ber om hans hand? Får honom att impregnera mig? Så att jag ska kunna föda hans barn? Jaha. Vilken jävla skit.

Loïc Nottet, if you’re reading this, please contact me. I have something for you. My heart and a wedding ring.

Hej readurz. Idag var det fest i mitt brevinkast.

Min mamma är en människa som älskar traditioner. För henne är det något av det värsta som finns i livet att missa en högtid. Att jag förra året firade min födelsedag i Stockholm gjorde henne extremt förvirrad, men att jag i år dessutom kommer vara i Indien på min bemärkelsedag är ungefär likvärdigt med att jag skulle säga upp kontakten med alla jag känner och flytta dit permanent.

Därför fick jag brev idag. Två kort från mamma (och resten av familjen, ofc) – grattis och glad påsk (för påsken blev plötsligt jätteviktig att fira nu när jag inte längre bor hemma) – och tre kort från mormor och morfar – grattis, glad påsk, och det här:

Godis! Och ett vykort med en uggla på! Står inte något på vykortet, antar att hon köpte det enbart för att motivet var en uggla.

När jag visade mormor min tatuering sa hon ”Fin! Men inga fler nu!” och sedan dess har allt hon visat eller gett mig haft uggle-tema. Senast jag var hemma fick jag en tidig födelsedagspresent bestående av en soffkudde med en uggla i filt fastsydd. Och kolla här. Detta sitter fastnålat längst upp på godispåsen:

Va.

Nu låter jag visserligen jätte-otacksam. Tack familjen!!! Det var fint av er. Nu är mitt köksbord påskpyntat och jag känner mig redan ett år äldre.

Mina gummiplommon! Gissa vad jag har gjort. Fel! Såvida ni inte gissade varit hos tatueraren igen eftersom ni redan sett det på instagram. I så fall var det rätt.

Ugglan blev inte helt färdig förra gången, så idag var det dags för återbesök hos Emilia på Catapult Tattoo.

And will you look at this:

Lite bläcksplatter på ena sidan och en kotte med granbarr på andra sidan och undertill. Och lite blodfläckar. Fysiska, inte tatuerade.

En blir så jävla kaxig när de börjar tatuera och det knappt känns alls, bara kittlar lite lätt. Sen tar det ett par timmar innan armen sväller upp och minsta beröring känns som att rota med en grönsakskniv i ett öppet sår. Kunde inte ens avgöra vad som var värst: när hon tatuerade, eller när hon torkade bort bläck och blod mellan omgångarna och därmed tryckte hårt på armen. Då snackar vi svullet. Min mensmage framstår plötsligt som helt behaglig.

Shoutout till Emilia och Fabbe på Catapult i alla fall, sjukt roliga och duktiga tatuerare båda två. Nu har jag tvättid. Hejdå.