Hej blöggy.

2016 börjar bra. Idag tänkte jag visa er mina skavanker jag lyckats dra på mig inom loppet av 72 timmar.

Vi börjar med en fantastisk utsmyckning: smidd av en glödhet locktång i Norrköpings täta skogar, i perfekt symmetri med mina gyllene, döda hårceller mot halsen.

Det här med att locka underhåret i nacken är tydligen inte min grej. Ouchiwawa.

Kroppsprydnad nummer två uppstod i ett graciöst svanhopp över de glitterfrostade spårvagnsspåren i den bitande kalla nyårskvällsluften.

Foten försvann bakåt och kroppen hade liksom ingen annanstans att ta vägen än nedåt. På knät. Som i sin tur tog vägen på spårvagnsspåret. OMG LOL ROFL

Tredje och (tack gode gud) sista prydnaden på denna arma kropp uppkom i ett vänligt med bestämt steg rakt in i duschkranen med höften. Kranen och höften möttes i fullkomlig harmoni och detta blev resultatet:

Låt oss alla sända en tacksamhetens tanke till trosguden som såg till att min troskant hamnade precis över blåmärket och blev som ett tryckförband mot blodet så att där blev ett vitt streck genom märket. Gud vet hur det hade sett ut annars.

Well. Det var det. Och ifall ni åt något medan ni läste så hoppas jag att det smakade.

Well dra mig baklänges och kalla mig Lola. (Vilket mina föräldrar säkert gjort någon gång. När jag var liten kallade jag mig själv Lola och det skulle inte förvåna mig om jag någonsin irriterat dem till den milda grad att de bokstavligt talat dragit mig baklänges. Bara en parentes.)
Jag har inte bloggat på en vecka. Wow. Såhär känner jag kring det:

1. NO GOD WHY PLEASE GIVE ME ANOTHER CHANCE I BEG YOU I WILL BE BETTER

och

2. Jag har varit ledig. Så jävla skönt att faktiskt inte tänka på något annat än att vara ledig.

Jag är tillbaka i Stockholm i alla fall. Kom igårkväll. Idag har jag packat upp massa flyttlådor och flyttshoppat!!! Här är jag när jag raidar Åhléns hemavdelning:

Kolla påsen i min vänsterhand. Alltså what the living crap is that. Jag har aldrig upplevt en så stor påse i mitt liv. Men så går det när en köper fotpallar.

Ja. Ni hörde rätt. Yours truly har köpt sin första möbel. En fotpall. Ingen vet om yours truly är 21 år gammal eller kanske 59.

Här är en jättetacky bild på hur den såg ut när jag packat upp den i lägenheten. Herrejävlar vad jag ska ha fötter på den där saken.

Och så köpte jag en lampa:

Grön marmor!!!!!!!! Jag har aldrig intresserat mig för inredning och jag har definitivt aldrig intresserat mig för grön marmor men det här med att köpa lägenhet gör en typ puckad. Also lägg jättegärna märke till min fina vinflaskeljusstake. Hemmagjord.

Imorgon är det nyår! Jag ska till Norrköping. Vad ska ni göra? Vill även hinta om att den där Best Of-listan som brukar komma ut den 31 december varje år kanske inte riktigt blev påtänkt i tid i år, men om det så innebär att den kommer ut den 23 januari 2016 then so be it!!! Jag lovar att göra den när jag har tid. Har inte riktigt funkat med flytt och allt. Ni fattar.

Nu är klockan sova. Gonatt.

GOD JUL KOMPISAR!

Vi har skärmfri jul i vår familj. Ett väldigt diktatoriskt beslut. Med några undantag, såklart: inga mobilskärmar förutom när mamma ska posta julklappsbilder på facebook. Och inga mobilskärmar förutom när ingen annan ser, det vill säga att det är fullt okej att smsa på toan.

Jag föreslog vid frukosten att mobilskärmar skulle vara tillåtna under Kalle. För att vi alla redan kan varenda jävla replik och det helt ärligt är ett gräsligt program. Mamma tog det inte så bra.

Annars då. Igår byggde jag, Kimba och pappa pepparkakshus. Inspirerade av Ijustwanttobecool blev det Eye of Sauron.

Visst blev det fint. Konflikterna var ett faktum. Här tycker till exempel pappa att det är en jättebra idé att flytta hela huset, medan mamma och Kimberly inte tycker det.

Så nu sitter vi och lyssnar på den där julskivan som alla svenska hem äger, jag är uttråkad, Kimberly är rastlös, mamma är stressad och pappa bryter mot skärmförbudet. Har ingen aning om var min lillebror är. Det är fint. Äkta jul.

God jul alla! Jag hoppas ni äter något gott och mår bra idag. Fridens.

Kolla! Skaparen är i Stockholm!

Kolla gölli. Jag bjöd henne på fika. Hon var glad och kände sig bortskämd. Jag valde att inte påminna henne om att hon köpt cirka allt åt mig under ett och ett halvt decennie.

Igår kom Kimba hem till mig, och jag och mamma köpte sushi. Har fått nån grej för att alltid lyssna på jazz när jag lagar och äter mat, så där satt vi och lyssnade på slumpvis vald Spotify-jazz och åt sushi som luktade lite avlopp.

Idag var vi på museum. Såg Karin Broos på Waldemars udde. Det var HELT JÄVLA STÖRT. Fotorealism är min nya favoritkonst.

Sen tog vi tunnelbanan hem till Kimba. Mamman blev superglad över att hennes plats var reserverad för såna som henne: folk med tjock mage.

Jag: Mamma nu åker vi över till Gullmars.

Mamma: Gullmars? Vad är det?

Jag (stockholmsdialekt): Men Guuuullmaaaars! Skanstuuuull! Denna metropoool! Ringvägen, har du väl ändå hört talas om?

Mamma: Nä. Men ringmuskeln vet jag vad det är.

Sen åt vi mat. Franskt. Låter mer fancy än vad det var. Men det var gott.

Det var en bra dag. Är helt slut och min hårbotten är så flötig att en fisk skulle nappat. Alltså som i flöte. Som i fiske. Fattar ni. Nähä. Gonatt.

Good morning starshine. The earth says hello. What a day to be alive.

Igår var en härlig dag. Jag har varit förkyld i snart en vecka, så hade en täppt näsa, svidande hals och ganska ont i huvudet. Dessutom var jag hos tandläkaren i fredags och skrapade bort tandsten från hela underkäken, och som resultat av detta har jag haft ilningar i halva käften oavbrutet sedan dess. Utöver detta fick jag överraskningsmens igår natt. Fontänade ut blod i takt med att min livmoder försökte ha ihjäl sig själv.

Igår var en bra dag.

Har haft sjukt märkliga drömmar de sista dagarna också. Till exempel: igår natt drömde jag att MileyCool hade tagit över min fastighet och sagt upp mitt hyreskontrakt, för att hon var en ond människa.

Inatt drömde jag att jag var tvungen att flytta min bil till en stor lagerlokal, där dörren satt två meter upp på väggen, för att undvika en översvämning. Ändå funderade jag inte så mycket på det faktum att det var omöjligt att ta sig in i lokalen, men däremot på när i hela helvete som jag gått och köpt en bil.

Ah well. Idag föreläser jag i Landvetter. Detta känns som perfekt uppladdning. Nu kan bara bra saker hända.