Kompisar. Det har hänt en grej. Jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Får väl gå rakt på sak antar jag.

Jag har slått in ett perfekt paket.

Ser ni? SER NI? Hur perfekt raka vecken är? Hur exakt de två sidorna matchar? Hur precist flärpen når undersidan? Hur där inte finns några som helst överflödiga bubblor och ojämnheter?

Detta är ett litet steg för kvinnan, men ett stort steg för mänsligheten. Eller vänta. Tvärtom. Litet steg för mänskligheten, sjumilakliv för mig. Så var det, ja.

Jag har aldrig varit bra på att slå in paket. Värdelös, närmare bestämt. Resultat: mitt självförtroende idag kommer vara invincible deluxe. Ska köpa en trisslott och testa om jag kan flyga senare.

Det är bara (”bara”) åttonde december men min julstämning idag, alltså. Ni fattar inte. Det känns ungefär som att försöka få ner Leif GW Persson i en bilbarnstol. Det får inte plats. Det svämmar över.

Vadan detta, undrar ni? Jo, för att jag under de två senaste timmarna fått lajva julafton. Jag var på Sveriges Radio och gästade PP3 inför deras julaftonsavsnitt. Jul-gamet var extremt starkt.

Jag och Pär Lernström gästade Linnea och Sara och rimmade, diskuterade julmat och fick lyssna på körsång, där populära radiolåtar från 2014 gjorts om till jullåtar. På riktigt det bästa jag hört denna veckan. Här bryter Pär ihop av skratt:

Så ja. Julafton klockan 14 till 16. Eller något sånt. Vi kommer la snitta två lyssnare, men herrejävlar vad dessa två kommer ha roligt i vårt radiosällskap. Hett tips för er som hellre rullar nakna i snön än utstår Kalle ett år till.

Jag är så besviken. Jag hade skurit upp en mango för att äta medan jag skulle se SVT’s nya serie Blå Ögon. Blev länkad ett youtubeklipp på fyra minuter. Tittade på det och började äta mangon. Nu är mangon slut och jag har inte ens öppnat SVT Play. Djupt besviken.

Ah well. Jag hade i alla fall vett att starta webbkameran i samma sekund jag skurit klart mangon.

Idag har varit en bakisdag. Var ute igår med Johanna och ett par av hennes kompisar. Du vet att en utekväll är lyckad när du fått skriksjunga Kom Igen Lena ihop med ett helt dansgolv. Resultat: har osat alkosvett hela dagen. Ja, jag är en fräsch människa.

Nu ska jag se serien i alla fall. Hittade ett rör med Pringles i ett skåp som jag tänker äta. Simon (dvs killen som lånar ut sin lägenhet till mig), om du läser detta vill jag bara säga att jag köper nya chips till dig när jag ätit upp dessa. Risken finns att jag äter upp dem också. Hoppas det är lugnt. Tack på förhand.

Okej, vänta nu, stoppa tiden, stanna pressarna, hold the horses and contain the orgasms:

I tisdags var jag och Johanna på Portkod 1525‘s galafest slash visning av sista avsnittet med tillhörande livesänd talkshow. Idag såg jag röda-mattan-fotona. Vad händer här???

Bild: Stina Stjernkvist, härifrån

Mitt hår? Va? VA? Vad händer? Varför ser det så långt ut? Och hur gick det till när mitt hår plötsligt blev något annat än glatt, platt och hängigt? Det faktum att det till och med ser lite tovigt ut tar jag som en personlig bragd.

Har ny tröja på bilden också. Snygg va. Eller hur. Jag ser ut som en präst, eftersom den är så hög i halsen, fast typ stilig och snygg. Där har vi en svinbra utklädnadsidé till nästa Halloween: sexy priest.  Pix pax.

Föreläste igår! För första gången i livet! Halleluja!

I rummet på bilden. Hos medieföretaget Spoon. I Göteborg. Klockan 13:06, för att vara exakt.

Typ trettio pers satt i publiken och lyssnade när jag pratade om hur jag blev stor på youtube, vad som egentligen är skillnaden på youtube och TV och varför jag hatar hashtags. Ungefär. Det gick bra. Folk skrattade. Det är det enda jag begär. Skratta åt mig, goddammit.

Att göra idag: skriva in ”föreläsare” i CV:t. Och lite andra grejer, men de är sekundära.

HINTELY HINT om där finns någon som gärna vill att jag ska komma och föreläsa på er skola……… be er rektor eller lärare maila clarabusiness@splay.tv och BOKA MIG för det var kul och jag gör det gärna igen.