Igårkväll gick jag av en spårvagn vid Valand. Hann inte mycket mer än att stiga av (egentligen: krockade med dörren och snubblande trillade ur vagnen) förrän jag kände någon knacka på min axel.

Tjej: Hej, ursäkta…

Hjärnan: Naej, vad har jag tappat nu..? 

Tjej: … heter du Clara?

Moi: Jaaa, jag heter Clara…?

Tjej: Ah, jag skulle bara säga att jag tycker din blogg…

Hjärnan: HERREGUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU… 

Tjej: … är jättebra, hehe.

Hjärnan: … UUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU… 

Moi: Va! Är det sant, tack! Vad snäll du är!

Hjärnan: … UUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU… 

Tjej: Jaa, haha. Men ha det bra, hejdå!

Moi: Tack, ha det bäst!

Hjärnan: … UUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUD!!!! 

Första gången jag blev igenkänd på stan. Eller, ja, första gången någon kom fram i alla fall. Tycker ändå att jag klarade det rätt bra, behöver ju liksom inte säga mer än att jag helt klart är the master of pokerfaces.

Morfar fyllde 75 och jag var på släktkalas ikväll.

Mormor: Clara ta mer tårta! Ät nu!

Moi: Tack men jag är skiiitmätt, jag orkar inte mer.

Mormor: Jo men lite till orkar du! Här, ta en bit, ta!

Moi: Nej det är lugnt, jag orkar verkligen inte, jag spyr om jag äter mer..!

Mormor: Men… du har ju inte ens smakat på denna tårtan?!

Nej mormor, det stämmer, och det kanske beror på att du bakat fyra olika tårtor till ett kalas för elva personer. Men tack ändå!

Jag och bror, 12 år, är ensamma hemma ikväll.

Brur: Clara, vad ska du göra ikväll?

Moi: Vet inte. Ingenting typ. Har ont i huvudet och mår piss.

Brur: Aha… vi kan äta choklad och kolla tjejfilmer om du vill?

Christoffer, min underbara bror, du kommer bli en fantastisk pojkvän en vacker dag.

Lunch hos familjen Henry. Mor och lillebror har en het diskussion kring huruvida han sitter för mycket vid datorn eller ej.

Mam: … passa dig, annars kanske jag inte skriver på det där brevet som skolan skickade där föräldrarna skulle godkänna att ni fick MacBooks från skolan.

Brur: Aaah oftaaaa! Då frågar jag ju bara pappa istället!

Pap: Det kan du glömma. Man kan fylla i två rutor: Ja tack, vi låter vårt barn få en Mac eller Nej tack, vi skänker Macen till de fattiga barnen i Afrika. Jag kryssar gärna i att skänka den till barnen i Afrika.

Brur: Oftaaaa!

Moi: Haha lol. Vad skulle fattiga Afrikabarn ens göra med en Mac? Kolla facebook?

Pap: Hahah. Okej. I och för sig. *håller händerna framför sig som om han åt en macka (säger med Afrikansk dialekt)* This ain’t no Big Mac!?

Och här någonstans insåg jag att det inte alls var lika roligt skriftligt som det var i stunden. Men men. Ni känner väl min pappa vid det här laget. Fantisera lite.

Pap: Petra! Gör vi något vecka 6?

Mam: Nej… inte vad jag vet. Vadå då?

Pap: Bra! Då åker jag till Korea.

Okej okej hejdå med dig papsen, köp mig något fint och undvik gärna den där norra delen, har inte hört så mycket trevligt om det stället.