Tattar från systerns blogg (som för övrigt är värd att kolla in, hon är nästan lika rolig som jag):
Familjen sitter vid matbordet och pratar om att toppa lag (ang. Gothia Cup)
Pap: .. Men man ska aldrig ge upp! Man kan växa upp och bli jättebra fotbollsspelare, tänk bara på den fula ankungen!
Brur: Blev han fotbollsspelare?
Pap: Nej, men du fattar vad jag menar. Bara för att någon säger att man inte är bra ska man inte sluta.
Syster: Fast han hade ju inte något val, han kan ju inte bara sluta vara. En dålig fotbollsspelare kanske äger på handboll istället.
Pap: Jo .. men alltså .. Han blev störst och bäst. Det är det som räknas.
Syster: Mm, eller så är sensmoralen att han blev vacker, och de andra lärde sig att inte döma efter utseendet.
Pap: Nej. Han blev bäst. Störst och bäst och alla vanliga änder avgudade honom.
–
Brur: Jag trodde de var ankor?