Min vänstra öga har flippat ur totalt. Det rycker och hoppar och jag vet inte vad, men ont gör det och jag måste behärska mig för att inte göra något förhastat som att dra knytnäven genom dataskärmen för att lindra smärtan.

Jag vill klippa mig. Jag borde klippa mig. Håret börjar bli på tok för långt och fult. Vet inte när jag hade det utsläppt senast, blir knut varje dag numera.
Sedan vill jag inte vara tråkig och göra som alla andra, dvs klippa upp håret. Jag vill klippa kort. Impuls? Oh yes.

Nåt sånt här är väl vad jag är ute efter. Fast absolut inte rött. No no no. Men, kort.
Hmm. Jag kom på en grej.
Jag visar sen. Nu ska jag dricka grönt te, skriva skrivmaskin och vara allmänt indie. Cherio.

Det är varmt, finns det någon som inte lagt märke till det?
Sitter i t-shirt och underbrallor och ändå kokar jag nästan över.

Som lite omväxling, istället för att vara lika egocentrisk som jag brukar vara i denna blogg, så tänkte jag rikta all uppmärksamhet åt DIG. Just DU som läser detta just nu.

Vem är du?
Vad ska du görra idag?
Hur har din dag varit?
Har du det lika varmt som jag har?

Jag är 98,7 % säker på att jag som max kommer få två kommentarer på detta. He he he.

För övrigt vill jag bara be er checka tiden som detta inlägg publicerades på. Ni vet ju att jag är svag för sånt.

Och glöm för allt i världen inte att svara på mina frågor nu! Gäller även dig, Kimba!

Jag har sett Ice Age 3 i en tom biosalong.
Jag frös ihjäl.
Gå aldrig på bio i shorts och linne.

Your made up friend has given up on you
Two more drinks and he might come true.
Locked up mum and dad in a cave
They'll get out when they've
learned to behave.

Nu kommer jag säga något som antagligen inte kommer hållas alls.
Just nu har jag i alla fall bestämt mig för att blogga lite mindre än tidigare. Kanske två, tre gånger i veckan istället för 10. Kanske mer, kanske mindre. Med all säkerhet lär jag fortsätta blogga i samma tempo som jag gör nu, men eftersom mina läsarsiffror halverats sedan värmen slog till (jag klandrar er inte!) och jag inte känner för att blogga för någon som varken läser eller kommenterar så har jag nu fattat detta beslut. Dessutom har jag bättre saker för mig än att sitta framför datorn hela kvällarna.
Så. Hur som. Glad sommar på er.

Min första tävling på över ett halvår gick lite blandat.
Vägrade första gången på 1,47, vilket jag inte klarat sen i julas och som dessutom är mitt tävlingspers. Jag som tidigare varit så taggat tappade allt totalt och var helt säker på att nu är det kört, nu kommer jag vägra ut mig. Men så körde jag på, mottot var lite att Ska du åka ut så får du fanimej riva ut dig, och det rejält!
Men till min förvåning och förtjusning så klarade jag det med god marginal vilket innebar ett nytt årsbästa.

Efter det var det bara att köra vidare på 1,52, som jag inte klarade. Var himla sugen på det och jag är fortfarande bombsäker på att jag skulle klarat det, om det inte vore för fanskapsdomaren.
Det var på tredje omgången (jag hade alltså ett hopp kvar) men jag vägrade och var beredd att springa tillbaka till mitt märke och köra på nytt när jag ser att domaren höjt den röda flaggan.
Röda flaggan + sista omgången = Du är ute.

Då tänkte jag inte mycket på det (allt gick bara runt i huvudet, dels av besvikelse och dels av värmen som nästan tog kål på mig) men nu när jag kommit hem och granskat videon av mina hopp (som mor min filmade) så kan varken jag eller pappa eller någon annan i familjen förstå varför jag fick röd flagg.
Jag nuddade inte mattan, jag rörde inte ribban och jag var inte ens nära att komma under med kroppen eller armen eller ens fingret. Men ändå höjde fanskapet den röda flaggan. Och jag åkte ut.
Låter säkert som en alldeles för simpel sak att bli förbannad på, men jag är säker på att jag skulle klarat det om jag fått gå tillbaka och köra på nytt (som jag borde fått göra, enligt reglerna). Dessutom är jag riktigt pissed, så ha överséende.

Då vart man konfirmerad.
Fick ett helt sjukt vackert kors av farfar, 24 karat guld med två diamanter och en opal. Jesus, gubben måste vara stenrik. Eller bara lite borta i skallen. Tack så hemskt!
 
Nu ska vi checka en grymt bra film om bermudatriangeln, sedan blir det marsch i säng och sova tungt så man är utvilad tills imorgon. Världsungdomsspelen, här är jag, och jag ska hoppa högt. Det är ödesbestämtoch ingen kan ändra på saken. Med undantag av mitt senaste höjdhoppar-halvår som inte kunnat vara sämre. Men nu ska vi inte tänka negativt. Hej hopp!