Ugh. Dagens video är en throwback till vad som hände för exakt ett år sedan.

Blogginlägget som jag nämner i videon hittar ni HÄR, och resten är historia.

Observera gärna min fantastiska knark-thumbnail. Jobbade länge med den.

Glad första maj!

Igår hittade jag den här videon via twitter:

Youtubekanalen Polygonprettot har en wrestlingturnering. Mellan youtubers. De flesta är gamers, men jag fick vara med. OCH JAG ÄLSKAR DET. Jag kan wrestla, jag är rippad och jag har en luscious butt under 8 och en halv minut. Vad finns att inte gilla? Så jävla briljant idé.

Sedan såg jag en rekommenderad video i högerspalten, från samma kanal. Så jag tittade på den.

Ja. Ja tack.

Det är inte ovanligt att vara feminist idag. Jag känner fler feminister än humanister/jämställdister/folk som tycker värre om ordet ”femi” än om klyftorna ordet vill motverka (sen beror det väl på vilka jag väljer att omge mig med, men det är en annan sak). Men så finns det sammanhang där feminismen inte är lika uppskattad. Ett av dessa sammanhang är gamingvärlden.

Jag säger att jag är feminist för att jag måste. Jag måste kämpa för feminismen, för att jag är kvinna. Jag är visserligen vit, cis, inte funktionsnedsatt, och så vidare, men det händer ofta att mina åsikter nedvärderas av män som tycker att de vet bättre. Eller att personer säger att jag lyckats på youtube ”bara för att hon är snygg”. Eller att fotografer och kollegor under inspelningar kommenterar min kropp medan vi jobbar. För att bara nämna några saker.

Det händer ofta. För ofta. Och jag vill inte ha det så. Så jag är feminist.

Därför blir jag så glad, och på något sätt fylld av någon form av kämparglöd, när folk som inte behöver vara feminister säger att de är det. Jag älskar Polygonprettots feministvideo, för det är så jävla viktigt att ta ställning, inte minst i sammanhang där ens ställningstagande inte är självklart. Att visa sina följare var en står, för att en har mer makt än vad en tror.

Tack, Polygonprettot. Nu väntar jag på att IJustWantToBeCool ska komma ut som offentliga feminister. Eller Hampus Hedström. Eller Sp4zie. Eller Pewdiepie. Var är ni när era mäktiga röster behövs?

OBS ALERT MAYDAY

ROLIG GREJ INCOMING

som inte handlar om min blivande katt hehe

JAG HAR FÅTT ETT STIPENDIUM!

Fick häromdagen veta att Camilla Läckberg ville ha mitt telefonnummer. Har aldrig träffat henne innan och undrade vad hon kunde vilja mig. Sedan fick jag ett långt sms som förklarade att hon utsett mig till den första mottagaren av hennes stipendie Jag Är Jag, som hyllar rätten att få vara sig själv.

Wow.

Igår träffade jag Camilla, som var så himla snäll och klok, och fick ta emot ett diplom. Såhär skriver hon på sin instagram:

Clara Henry är en stark förebild för många. Hon visar med all önskvärd tydlighet hur man med styrka kan stå upp för sin egen åsikt utan att döma ut andras. Clara hanterar den svåra utmaningen att ta upp personliga och känsliga ämnen utan onödig dramatik. Hon bjuder ständigt på sig själv och hjälper och stöttar andra på vägen. Det första #jagärjag-stipendiet, om 30 000 kronor, delas härmed ut till Clara Henry för hennes stora och betydande insatser för ett öppnare och mer tolerant samhällsklimat såväl på nätet som i verkliga livet.

Är så himla överraskad! Och glad! Och tacksam!

Diplomtavlan står på mitt skrivbord, och pengar har jag redan så jag funderar på att skänka dem till någon kvinnorätts- eller biståndsorganisation. Tänker typ Water Aid, för att sanitet är så himla viktigt för menstruerande i utvecklingsländer. Eller typ någon mindre volontärorganisation som jobbar mot kvinnovåld. Vad tycker ni? Har ni tips?

Tack Camilla. Detta var väldigt fint.

Högst oklart hur en påbörjar ett blogginlägg som ska tillkännagiva att en ska bli förälder.

Jag ska bli mamma. Kattmamma, närmare bestämt. Det är spikat nu. Den 6 juni får jag hem en bebis. Herregud.

Lelle Bob. Bobbi. Boob. Bubben. Babsan. Hälsade på idag igen och bestämde mig för att det vore helt vansinnigt från min sida att gå därifrån och säga nej tack.

Hon låg i mitt knä, helt still, medan jag pratade med uppfödaren. Och när jag höll upp henne mot bröstkorgen bara satt hon där. Tar det som ett tecken på att vi är livets soulmates som äntligen funnit varann.

Ska ägna maj månad åt att beställa kattsand och matskålar och allt som behövs, så enda återstående frågan är hur jag ska palla vänta fem veckor tills hon får följa med mig hem. Kommer hinna mögla innan dess. Totally worth it.

UPDATE PÅ KATTFRONTEN: igår hälsade jag på. Hos en kattmamma. Med kattbebisar. Det var fantastiskt.

Som ni vet har jag ju bestämt mig för att bli med katt. Tog tag i saken häromveckan när jag ringde en kattuppfödare och bokade dejt. Och igår var det dags!!! Tog med mig Johanna och promenerade tio minuter från min lägenhet till en annan lägenhet på Södermalm. En kvinna öppnade dörren och på två sekunder stod typ tjugo perserkatter i dörröppningen och blängde på oss med deras platta små face. Så jävla gulligt.

Var där för att titta på en sju veckor gammal hankatt. Har redan visat bild på honom för halva Splaykontoret. Hett tips om ni gillar att se kontorsfolk lose their collective minds: visa bild på valfri fluffig kattbebis och säg att du kanske ska köpa den. Men så hände det som händer ibland och jag blev kär i en honkatt istället.

LILLEN!!!! Bubbe. Bobby. Plutti. Baby. Ett urval av alla saker jag kallade henne medan hon begravde sina sylvassa kattungeklor i min högra stortå.

Jag ska tillbaka på nytt besök på fredag. Då ska jag ha bestämt mig. Tills dess: ge mig era bästa kattnamn! Bob är mitt bästa, för vi kallar alltid Kasey för Bobby i ren gudvadsöt-affekt. Och namn behöver ju inte vara könade, eller hur!? Asta och Sonja röstar för Snoop Bob. Har försökt tjej-ifiera Bob också. Bobba. Som i Bobba Fett. Annan Star Wars-referens: Yoda. Hon ser ut som en fluffig Yoda.