HALLO

Fyra dagars radiosändning avklarad! Det har gått så himla bra. Helt sjukt egentligen, att det bara är fyra dagar som gått, det känns så mycket längre. Och precis lika sjukt att det är hela åtta timmar liveradio som bara… flutit på. Utan problem. Härliga gäster, fina lyssnare, roliga inslag. Och nu är jag radioskadad och har skapat en spellista med de bästa radiolåtarna just nu, för det räcker tydligen inte att höra dem tjugofyra gånger om dagen medan jag jobbar. Well.

Annars då? Tja, jag gick över 400 000 prenumeranter på youtube idag.

Alltså kan vi diskutera detta!!!! (obs: lyssnar på Din tid kommer, Otto Knows-remixen, den med fågelkvitter, så jag är extra blödigt lycklig medan jag skriver detta)

Fyra hundra tusen. Definitivt inte unika personer, men ändå hyfsat många gånger som den där prenumerera-knappen blivit tryckt på. Jag som inte ens förberedd en 400k-video? Hehe. På den fronten är jag lika mycket noob som för fyra år sedan när jag gick över 1000 och ba ”jaha, det var ju trevligt”. Men trodde inte att det skulle gå så fort. Tänkte jag skulle få 400k typ… nästa år. Om det någonsin skulle hända, alltså.

Tänk hur youtube har förändrat mitt liv. Tänk vem jag varit om jag aldrig gjort videon om Apotekarne? Tänk vad jag gått miste om? Tänk vad internet kan göra?

Det är så surrealistiskt, när en tänker efter. Och jag tänker nog efter lite för sällan. Ibland måste jag tvinga mig själv att tänka alla dessa ”tänk om”. En tar allt för givet annars. Jag är så jävla tacksam för allt. Tacksam för att jag är 90-talist och en del av internetgenerationen, för att jag haft tillgång till kamera och dator, för att jag genom youtube fått förtroendet att göra TV, radio och en jävla bok, och mest av allt, för att NI FINNS. Som tittar, peppar, slår mig på fingrarna när jag klantar mig och stöttar mig genom tametusan exakt allt. Jag är så jävla tacksam att jag har er. Att vi har varann.

Får försöka hinna slänga ihop någon rolig video på ämnet. Har haft en idé, men den kräver planering och ett flygplan. Så den lär dröja. Och jag har redan gjort måndagens video, korkade jag, så kommer inte hinna slänga in något extra kul där. Ja, ja. Jag hittar på något. Det blir en överraskning.

Nu ska jag laga lite mat, snart kommer Melanie och Mariette och ska kvällsmysa med mig och Bob. Som mår bra, för övrigt, tackar som frågar, hon växer och är glad och biter på allt. KRAM PÅ ER.

Aaahhhhhh!!!*

*: Ljudet som kommer ur munnen på en som jobbat typ tio timmar om dagen sedan hon kom tillbaka från sin lediga vecka och dessutom råkade bli febrigt sjuk i onsdags vilket hon inte alls hade tid med.

Well, first of all. Det vi alla väntat på. Här är min katt:

Älskade Bob!!! Fy fan vad kär jag är i henne! Trots att hon håller mig vaken om nätterna för att korkade jag köpte nån leksak med fucking kattmynta i som gör henne helt dum i huvudet, trots att hon förstör mitt olivträd och äter upp bladen. Världens bästa varelse. Hon är så liten och fluffig och bobbig. Och hon jamar sött när jag kommer hem från jobbet, och sover bredvid mig i sängen.

Tänk ändå. Av alla år hon kommer leva, så är detta dag fem. FEM.

Herregud. Det är för bra.

Och annars då? På måndag börjar jag sända radio!!!

Varsågoda för bild på mig och producent-Karin när vi försökte se taggade ut på sista-arbetsdagen-innan-sändning men mest såg förskräckta ut.

Peg Parnevik gästar premiärprogrammet (P3 kl.14 på måndag! Radioapparat eller hemsida eller app eller podd!) så vi körde en låtsassändning idag. Gick jättebra. Känns så himla kul att få tjöta i radio igen.

Mer då? Hmm. Jo! Jag var på en inspelning idag.

För vad? Hemligt. Är någon förvånad? Nä. Men jag åt typ nio små kexchoklad. Det var inspelningen av en pilot (alltså ett testprogram) och en scen gick ut på att jag skulle äta kexchoklad. Och så skulle den tas om och om och om, och sedan om igen i en ny vinkel. Jag vill aldrig mer äta kexchoklad.

Så ja. Om detta blir av så kommer ni se mig i TV om typ två år. Yeah. Creddigt, eller hur. Älska tv-branschen.

NU ÄR DET HEEEEEEELG

Gomorron!

Imorse hade jag en telefonintervju om das kleine nya radioprogram Clara Henry i P3 som börjar sändas om en vecka och en helg. Journalisten frågade hur många program vi ska sända. Jag svarade 50. Hon säger:

– Oj! Du kommer ju vara blekast i landet.

På skämt, såklart. Men ändå ilar ett sting av panik genom kroppen, för jag vet ju att hon har rätt, jag jobbar inomhus hela sommaren och ve den vite som fortfarande har ljus hy i augusti.

Jag har alltid varit blek. Vit-rosa hy, som blir knallröd i solen, som sedan utvecklar fräknar, som sedan blir vit igen. Har masskonsumerat brun utan sol de senaste åren för att ens orka stå ut med alla ”här, jämför din arm med min?” efter att alla andra pressat ohälsosamt många timmar i sträck på balkongen.

Jag vet att jag har svårt för att bli brun. Jag vet att solen gör mer skada än nytta för mitt pigment. Jag vet att jag definitivt är i riskzonen för hudcancer, med alla mina hundratals födelsemärken, och att SPF 50+ bör vara min bästa vän. Men ändå får jag fullkomlig panne av vetskapen att mina soltimmar i sommar är lika med noll. Jag vill också bli brun. En måste ju bli brun.

Varje år försöker jag intala mig att embracea mitt pigment. Det går bättre och bättre. I år tänker jag sitta där i min kvava radiostudio och sända Sveriges bästa radioprogram och tänka ”haha. Det är inte jag som får cancer. Suckers.”

Hälsningar från skuggan.

PS. Följ @cissiwallin på instagram! Hon har postat flera inlägg om ämnet på sistone. Preachar nu henne för att göra saken mindre hetsig.

Hej blöggy. Vad gör ni? Jag har en veckas semester hemma i Landvetter och SOLAR TOPLESS PÅ ALTANEN!!! Topless!!! Utan bh! BRÖÖÖÖST HAHHAHA

Ha. Ha. Ja. Var var jag.

Igår tog Kristina studenten!

Förlåt, men hur söta är vi inte? Precis. Tack.

Jag gav hennes choklad och livets bästa sällskapsspel Cluedo. Det utspelar sig på en herrgård, det finns typ tio rum, åtta vapen och åtta karaktärer. En har blivit mördad och spelet går ut på att ta reda på vem som mördade, i vilket rum, med vilket vapen. Så. Jävla. Roligt.

En annan rolig grej är detta:

Tja! Det är jag som är Keyyo.

Epic fangirl moment.

Idag skulle det åska och regna men istället är det 27 grader och strålande sol, så nu ska jag fortsätta att uppröra grannarna med mina pattar. Hejdå.

Woooo gårdagens vlogg handlar om pinsamma saker! Mycket efterfrågat. Tog dessutom typ tre år bara att tänka ut sakerna, eftersom jag undermedvetet jobbat stenhårt för att glömma bort dem. Kom dock på flera andra, antagligen mer pinsamma, saker som jag åstadkommit medan jag läste era kommentarer. Ugh. Påminn mig inte.

Som sagt: nästa vecka blir det ingen vlogg. Vilket jag personligen tycker känns välförtjänt efter två videos i veckan hela april och maj. Ser ni hur jag planerat detta? Ser ni hur ni skulle kunna peka på att det faktiskt är mitt yrke, att lägga upp vloggar, och att jag är lat som inte lägger upp någon nästa vecka, men ni måste ge med er eftersom jag gett er 200% av det jag utlovat under loppet av åtta veckor? Yep. Jag är ett master mind.

På fredag kommer ett avsnitt av Tampodden i alla fall! Alltid något. Och på måndag sitter jag faktiskt på tåget hem till Stockholm från Gbg, efter Håkan-spelningen, för att hämta katt. Jag upprepar: HÄMTA KATT. Dvs ska åka hem till en kattmamma, skriva på papper, betala och ta hem en kattunge till min lägenhet. Holy fucking shit. (Kände att det krävde några svordomar.)

Anyhooooo nu är jag snart sen till mitt möte på Splay och här sitter jag i underkläder med o-torkad deo under armarna. Gotta get going. Hejdå.