Fick en kommentar till min vlogg om Adam och Eva.

Är det bara jag som blir alldeles skakig, stirrig och helt kallsvettig när jag får hatkommentarer?

Sitter mer eller mindre och studsar på stolen av adrenalin och tänker NU DU DIN JÄVEL SKA JAG KOMMA PÅ ETT SÅNT BRA SVAR ATT DINA BARNBARN FÅR PSYKSKADOR medan fingrarna trycker ner tangentbordets alla tangenter på samma gång i okontrollerbara spasmer.

Vet inte hur det är för er, men för min del brukar det ändå alltid sluta med ett skitlugnt och till synes totalt oberört svar:

Så nu tror alla att jag är fucking stålmannen och äger världen.

PA-PA-PA-POKERFACE PA-PA-POKERFACE 

AAAAAIIIIM DREEEEMIN OF A WAIIIIT KRISMASSSS 

… med Bing Crosby rullar på Spotify. Har inte riktigt fått någon julkänsla ännu, så jag resonerar som så att om jag bara lyssnar på julmusik, tjugofyra timmar om dygnet, bör den där stämningen infinna sig rätt snabbt.

Sedan undrar jag även lite hur Crosby’s I’m dreaming of a white Christmas kunde bli Jag drömmer om en jul hemma i den svenska versionen? Det är ungefär lika logiskt som att Titanic skulle översättas med Finns i sjön.

Carola: … then, he smiled at me, parapapum pum… 

Lillebror: … UP IN MY BUM!

Alla ska med! sades det när familjen Henry skulle kolla på film.

”Alla” inkluderar alltså även katten.

Till er. 

Ni är jättefina och så när ni lägger till mig som vän på facebook, och jag blir lika rörd varje gång jag får en vänförfrågan från någon som jag har noll gemensamma vänner med men vars namn jag känner igen från kommentrasfältet, min facebook-fansida (vilket är asballt att jag ens har en) eller liknande.

Men jag kan inte acceptera era förfrågningar. Jag vet inte vilka ni är. Och jag hoppas att ni förstår detta, då ni ju faktiskt känner mig bättre än vad jag känner er.

Om ni ändå vill ha lite närkontakt med mig kan ni emellertid gilla mig på facebook (ett enkelt klick på ”Gilla”-knappen i högerspalten), prenumerera på mina facebookinlägg (vilket jag inte har en jävla aning om hur man gör men ni är nog smarta nog att klura ut det) eller helt enkelt skicka ett litet kärleksbrev till min bloggmail (som jag har glömt av vad den heter, men den står också i högerspalten).

Alltså.

Inga mer vänförfrågningar på facebook, men gärna stalking på annat sätt. 

Okej? Förstår vi varandra? Gött, då har vi en deal.