Idag hade jag + fem andra homo sapiens bokat adventsmys här i stugan.

Bortsett från det faktum att jag idag har världens mest hektiska dag (träna barn, plugga inför morgondagens prov, göra radiointervju och så vidare i all oändlighet) kände jag mig helt okej. Tills jag kom på att jag var tvungen att städa också.

Nu ska ni veta att jag faktiskt dammsuger en gång i veckan, men det betyder inte att man måste flytta på kläderna som ligger på golvet, i sängen, på skrivbordsstolen och i fåtöljen för att kunna suga upp lite skit med ett brölande rör. 

Så jag började med fåtöljen. Separerade smutsigt från rent, långärmat från kortärmat, träningskläder från vardagskläder från festkläder.

Och sen gjorde jag samma sak med sängen.

Och med skrivbordsstolen.

Och med golvet.

Efter det rensade jag bort drygt tio miljoner papper och läxor från mitt skrivbord samt slängde ner örhängen, armband och klockor från nattduksbordet till smyckesskrinet.

Sist av allt dammsög jag hela skiten. Om jag vägde mig nu skulle jag antagligen ha gått ner en fyra, fem kilo.

Som bilden säger: det var för rent.

Och nu får jag sms.

Clara, jag fattar inte hur jag ska hinna idag, måste plugga till psykologin.. 

Förlåt men jag kan inte komma, tåget går inte! 

Alltså, Clara… går det ens bussar upp till dig i det här vädret? 

Resultat:
Jag ställer in vårt adventsmys, är forever alone och har städat hela rummet helt i onödan.

Måste säga att det är det sistnämnda som svider mest.

Nu ska jag berätta för er om hur jag precis förbättrat mitt liv med ungefär 849 procent.

I alla år (eller åtminstone sedan jag började gymnasiet för 1,5 år sedan) har jag, när jag tränat i Friidrottens Hus, knallat från min lilla skola vid Heden de ~600 metrarna till Korsvägen för att ta åttans spårvagn mot Marklandsgatan.

Observera att jag gått från Heden till Korsvägen även vid regn, snö, åska och hagel.

Men nu, mina damer och herrar, nu har livet revolutionerats och jag känner att en tyngd lyfts från mitt bröst. Jag har nämligen upptäckt att sjuans vagn går till Markland från Valand, på lika lång tid som det tar för åttan att ta sig dit från Korsvägen.

Valand ligger inte ens 100 meter från skolan.

Heja mig!

Jag kan något som inte ni kan.

Såhär kul har jag idag.

Jag läser psykologi i skolan. Just nu lär vi oss om Freud och hans smutskastning av skolbarn.

Käre Freud ansåg nämligen att allt man gör, det gör man av egen maskin. Man gör alltså ingenting utan att inte vilja det innerst inne, oavsett vad det är.

Alltså. Om man till exempel som elev har ett stort prov en morgon och råkar försova sig just den morgonen, då har man gjort det med flit eftersom man egentligen helst vill slippa provet.

Haha, jävla Freud, du fattar ju ingenting tänkte jag och bläddrade vidare i det psykodynamiska perspektivet.

Idag vaknade jag av att det var ljust ute. Vad lustigt, tänkte jag, det brukar ju vara mörkt vid den här tiden annars.

Sedan insåg jag att klockan var tio.

Och efter det insåg jag att vi idag hade terminens största naturkunskapsprov.

(Freud, stop laughing and stfu)