Godkväll kompanjoner!

Ikväll har jag hängt i staden Göteborg med ett gäng härliga tjejer.

När det var dags att bege sig (skriver väldigt formellt idag, vet inte riktigt varför) hade jag precis missat min buss med fem minuter och tänkte börja promenera mot min hållplats i väntan på nästa buss som inte skulle gå förrän en timma senare.

Vände mig om för att tala om detta för mina töser, då den välkända Röd Express mot Tahult, uppenbarligen försenad, svishade förbi på vägen. Jag klämde ur mig ett förskräckt AMAJGAD!?!, hann krama Sofia (läs: pressa mig mot henne i en tiondels sekund) och började springa.

OCH JÄVLAR VAD JAG SPRANG.

Jag bara sprang och sprang, jämsides med bussen, i nästan 200 meter till Kungsportsplatsens hållplats där jag hoppade på bussen och flåsande som nån gris med lungcancer kunde åka hela vägen hem.

Varför jag inte är sprinter istället för höjdhopperska?

Inte en jävla aning.

Dagens löprunda, uppmätt och klar på jogg.se. 180 meter spurt, inte illa alltså!

Jag, systern och pappan har trevlig familjestund framför TV4-vädret.

Kimba: Jävlar kolla, värsta orkanen där!

Moi: Var?

Pap: Jaa, vid High Chaparall.

Moi: Var i Sverige ligger High Chaparall?

Pap: Vid sexan på väderkartan.

Moi: Ja, men alltså, vilken stad?

Pap (tyst en stund, svarar sedan): Småland.

Moi (tänker att min pappa är korkad): Men… pappa, du kan inte säga Småland, för det första är det ingen stad och för det andra är Småland gigantiskt. Det är typ som att fråga ”Var ligger Nilen?” och så svarar du ”Afrika”.

Pap: Ja men Nilen ligger ju inte i Amerika i alla fall!

Moi: …

Pap (med spydig röst för att visa att han vet bättre): Jaha, vad har Småland för landskapsblomma då?

Moi: …hur är det ens relevant?!

Kimba: Jag kan Närkes! Det är hasselmusen.

Moi: Ja Kimba. För det är ju en blomma.
 

Kan tjocka människor bränna fett i fingrarna genom att smsa, sticka, spela piano eller på annat sätt jobba med fingrarna?

Eller kan jag, om jag stickar alltför mycket på min numera halvfärdiga halsduk, få pinnsmala fingrar på min annars rätt normalbyggda kropp?

Bara lite nyfiken såhär på måndagskvällen.
 

Svinkul med svinkoppor! skrev jag precis på twitter, och skrattade högt åt mig sjäv för att det var så jävla fyndigt.

Nu trotsar jag all moral i min stackars lilla hjärna och gör något som jag antagligen kommer ångra bittert imorgon. Här är bilder på mina gosiga små svin. Smaklig måltid!

Mums!

Minns ni när jag skrev om den där jättelika finnen som bosatt sig på min haka?

Den förökade sig. Skaffade två lika gigantiska barn som bekvämt fann sig tillrätta till vänster om den första. Och sedan skaffade de husdjur, för plötsligt hade jag inte mindre än fyra röda, kliande och variga utslag på kinden.

Nu har jag hittat vad det är för något, för finnar är det helt klart inte.

Jag har fått impetigo. Svinkoppor.

Ni får googla bilder själva, för jag spyr nästan varje gång jag ser dem.

Skolfotot, här kommer jag!