Hej. Jag har fått rabies.
Ne skoja ba. Det är bara återkommande svinkoppor. Visst matchar den vita salvan min vita hy? Ypperligt.
Hej. Jag har fått rabies.
Ne skoja ba. Det är bara återkommande svinkoppor. Visst matchar den vita salvan min vita hy? Ypperligt.
Hellö.
Efter tre veckors träningsuppehåll och två kilometer större midjemått tog jag och Sofia oss till Valhallabadet här i Göteborg.
Vi:
Sen tog jag bussen hem och var helt död, så jag åt lite glass som kompensation för alla kalorier jag bränt.
Okej, nu vet jag ju inte hur mycket av detta som får komma ut, så jag gör det simpelt för mig själv och nämner inga namn.
En viss ung dam, kanske i detta hushåll, kanske inte, stack ut i mörkret vid sjutiden utan att tala om vart hon skulle.
En stund senare kom hon hem igen och var skitkryptiskt om var hon varit. Till slut kom det fram att denne dam träffat en viss hemlig kille. I mörkret. Ensam. Eller ja, de var ju två, men ni fattar.
Jag körde mitt vanliga stoneface.
God dag!
Här kommer en bild på mig själv.
Härligt. Första punkten avklarad.
Idag var jag hos tandläkaren med förhoppningar om att snart få ta ur skoten jag har i munnen.
Idag gick jag från tandläkaren med ett brustet hjärta, krossade förhoppningar och ett gult gummiband spänt mellan under- och överkäken. Ser ut som att jag har en sån gosig salivloska hängande från tänderna.
Sen missade jag dessutom inte bara en, utan två bussar hem.
Damn you Nordstan, skandinaviens-största-köpcentrum.
Så jag tröstade mig själv med att lägga onödigt mycket pengar på en väldigt fin ring.
Tycker i vanliga fall att dubbelringar bara är en ful modefluga (honestly, får panik om jag inte kan spreta på fingarna) men när en dubbelring är formad som pianotangenter kan inte ens jag låta bli.
Jag är helt och fullkomligt värdelös på att spara mina pengar till viktigare saker.
Och, till sist, en glad bild, för att visa att jag inte alltid är så bitter som jag utger mig för att vara här i den lille bloggen.
Tjarå.