JAAA! Äntligen! Som vi har väntat! Eller, åtminstone jag. Men säkert ni också. Hoppas jag.

Nu är det officiellt vad jag och Kristina gjorde i Indien för en månad sedan: Välkommen till Indien! En reseserie med mig och min andra internet-halva, 6 avsnitt, varje torsdag på Splay. Have fun.

HEJ!

Jag skrev hälsningsfrasen i versaler och med ett utropstecken för att jag är svin-exhalterad. Varför? För att mitt huvud nyss har fått genomgå en total makeover.

HERRRRRRREGUUUUUD

Det är kort! Svinkort! Har inte haft såhär kort på ett och ett halvt år! Vilket inte är så värst länge nu när jag tänker efter! Men ändå!!!

Och det är rött. Jag vet inte ens hur. Eller jo, genom toning såklart, jag är inte korkad. Frisören ba ska vi fixa till din utväxt och jag ba mm visst och hon ba vi kan göra det lite kopprigt? och jag ba mm visst och så blev jag ginger på nytt. En page-ginger. JAG ÄLSKAR DET. Gabriella på Bangerhead är bäst på sånthär.

Kan dessutom göra fett snygga sånahär halva-håret-i-knut/halva-håret-utsläppt-frisyrer med den här längden. Åh gud. Mitt långa hår är borta. Kommer antagligen sörja detta, men jag är så förbannat nöjd med mitt nya att det inte gör så mycket.

Nu ska jag fortsätta jobba, men nu har ni fått hälsa i alla fall. Håret – läsare. Läsare – håret. Var snälla mot varandra.

På förfrågan från läsare har jag skrivit en kort krönika om vad som hände i lördags kväll. Det gör så jävla ont att veta att det kan gå så mycket värre än vad det gjorde för mig, men folk måste komma ihåg att det aldrig är offrets fel, det är alltid förövarens. Ge fan i min drink.

 ~

Jag vaknar på söndagsmorgonen med ett leende på läpparna. Det är dagen efter YouTube-galan Guldtuben och jag har vunnit kategorin Årets Vlogger. Med ett smått bultande huvud men med en mysig slags stolthet efter minnet av gårdagen vänder jag mig om i sängen, för att se något jag inte väntade mig. Min bästis, men även en internetvän som jag bara träffat några gånger tidigare, ligger sovande bredvid mig. Jag blir förvirrad. Vänder mig tillbaka och känner pulsen stiga medan jag ser stora, beige-bruna fläckar på lakanet strax bredvid mitt huvud. Jag försöker fatta varför, men trevar förgäves i minnesbanken i takt med att huvudvärken bultar hårdare.

Plötsligt klarvaken reser jag mig ur sängen. Jag måste på toaletten. Det ligger smutsiga papperstussar över hela mitt golv och vid sidan av sängen står en hink med ett innehåll som är misstänkt likt spya. Jag vacklar fram och sätter mig i panik på toastolen. Huvudet snurrar. Varför minns jag ingenting?

”Det går bra. Clara, vi är hemma snart. Det är lugnt.” En bild från natten blixtrar förbi mina ögon. Det är svart, jag tror jag blundar, min internetvän försöker desperat att hålla mig i stående position men benen bär inte.
.

Jag ställer mig upp, tvättar ansiktet i handfatet och borstar tänderna. Sminket från gårdagen är borttvättat men jag vet inte vem som tog bort det. Mina ytterkläder ligger i en hög i hallen men jag vet inte vem som låste upp dörren. Maktlösheten är överväldigande.

Jag sätter mig i soffan. Hittar min mobil och ser nio olästa sms från människor som undrar om det kanske blev lite för mycket igår. Jag vet inte ens vad jag ska svara, för allt jag minns är att jag bara druckit en öl. Dansade. Skrattade. Och så fick jag ju den där drinken i båset.

… helvete. Den där drinken. Det är det sista jag minns. Resten är blankt.

Mina vänner vaknar och kommer ut till mig i vardagsrummet. Tillsammans går vi igenom natten, minut för minut, tills jag lyckas få en ganska klar uppfattning om vad som hänt under de timmar som aldrig registrerades i min hjärna. Vi kommer fram till att det antagligen var någon typ av drog i min drink; det finns ingen annan rimlig förklaring.
.

Jag vet att en alltid ska hålla ögonen på sin dricka, förlåt, men jag tänkte ju på annat. Jag vet att en inte ska ta emot alkohol av främlingar, förlåt, men de drack ju själva och var trevliga.

Jag vet också att det är olagligt med droger. Jag vet att ”våldtäktsdrog” är ett vedertaget uttryck, trots att jag har svårt att förstå att det faktiskt existerar. Jag vet att jag ofrivilligt tappade kontrollen över min kropp för att någon annan tyckte sig ha rätt till den. Jag vet att jag hade tur, för det kan gå så mycket värre, och om jag inte haft så många vänner i min närhet den kvällen så hade jag inte lyckats ta mig hem. Alls.

Jag vet också att när jag nu går ut med vad som hänt så är det jag som kommer få fingrar hytta åt mig, eftersom det var jag som var oaktsam med vilken typ av dricka jag tog emot. Som vanligt. För tjejer borde akta sig mer, och jag borde varit försiktigare.

Eller… om det kanske är män som borde sluta utnyttja kvinnors kroppar mot deras vilja? Jag vet inte. Blandar ihop dem så lätt.

Gummiplommon. Jag har ett problem.

Eller ja. Jag har egentligen flera problem. 99 för att vara exakt. A bitch ain’t one, dock.

Men ett av dessa är att jag ska till frisören i övermorgon. För första gången på över ett år. Och för första gången på över sju år (??!!!!!) har jag hår som når längre än till mina nyckelben. Jag älskar att ha långt hår, det är en helt ny värld, ett Narnia av nya frisyrer som är omöjliga att få till med kortare hår. Grejen är dock att detta hår är superslitet – topparna är kluvna tre gånger om och hela sista decimetern är så torr att jag får inre meltdowns bara av att titta på det.

Så, problemformuleringen lyder alltså: hur fan ska jag klippa mitt hår?

Alternativ no.1: Inget alls! Toppa bara och behåll those beautiful lengths of yours!

Alternativ no.2: Axellångt! Frisyren du haft flest år av ditt liv och som du rockar stenhårt! (ja, jag tänker tala om mig själv i andra person)

Alternativ no.3: Kort page! Supa-dupa-modernt och perfekt till Halloween om du vill färga brunt och vara Lord Farquaad!

Alternativ no.4: Pixie hair! Som du hade i nian till ettan i gymnasiet och var drop dead gorg i!

Alternativ no.5: Sidecut! För att YOLO!

Eller alternativ no.6: ____[insert any haircut here]____

Där har ni det. Bestäm åt mig. Jag lägger mitt öde i era händer. Klockan tio torsdag förmiddag kommer saxen fram.

NU! Ja! Nu jävlar! Guldtuben 2015, the bildbomb!!!

Alla bilder är tagna av Herman Caroan.

Vi började dagen klockan halv tio på Gröna Lund. Splay hade hyrt hela nöjesparken. Vet fortfarande inte om jag gråter av lycka eller vinddrag på bilden.

Någon kom på den briljanta idén att skicka in mig i spökhuset med en kamera på magen. Jag hatar spökhus.

Vi hoppar några timmar fram i tiden när vi åkt hem, bytt om och sedan fick gå på röda mattan med alla SKRIKANDE FANS. Det är något av det sjukaste och coolaste jag fått göra. Får ni någonsin chansen att gå på en matta, helst röd men andra färger funkar, medan folk skriker på er: ta den.

SQUAD GOALS.

Vi satt på första raden, längst till vänster och sittdansade till Justin Bieber medan vi väntade på att allt skulle dra igång.

Här har de precis ropat ut att jag vann Årets Vloggare och att Keyyo kom tvåa. GLÄDJEKRAMEN. Åh, hon är så fin.

Höll ett klyshigt tacktal och dansade lite.

Och hääääär är vi! Hur fet är inte denna bilden? JEEZ vad jag känner mig ascool.

Hängde kvar en stund inne på teatern medan publiken på balkong lämnade lokalen. Mitt axelband gick av, William poseade och Kristina tog mitt pris. Det var trevligt.

Åkte hem, bytte om, lämnade Guldtubar och goodiebags och åkte till efterfesten. Hit ungefär minns jag. Sedan är allt svart. Fick hjälp hem av Johanna, Kristina och SthlmPanda-Konrad och vi tror att någon lade något i min drink. Har skrivit lite om detta som jag tänkte publicera imorgon, om det är något ni skulle vilja läsa..? Lite osäker om jag ska publicera det alls men känns samtidigt som att det kanske finns ett behov av att lyfta ämnet.

Så, summa summarum: asfet gala, asfet efterfest, allt jag minns var asfett. Lite mindre asfett att bli drogad bara, men det är ju raderat ur min minnesbank ändå. Gött.