KOMPISAR!!! Kunde inte blogga igår pga någon serverflytt på Veckorevyn och satt därför och BET mig själv i ARMEN hela kvällen igår (nä) (men ville nästan göra det) eftersom jag inte kunde skriva om det coolaste som hände igår.

First of all: jag släppte vlogg. Som vanligt. Här är den.

Det går alltså att FÖRHANDSBOKA min bok nu! Prisa Gudarna. Detta är för coolt. Stod och hade som en klump i halsen, fast en fjärilsklump, en lycklig klump liksom, och försökte med all min kraft att gråta ut den eftersom det verkar så jäkla skönt att kunna gråta av glädje. Fast det gick inte. Ah well. Jag försökte.

Dagens sista möte skedde mellan klockan 19 och 21 på Googles kontor. Manusmöte inför Youtube’s 10-årsfirande på torsdag, som jag ska konferenciera. Kom ifrån Google strax efter 21, tog fram mobilen för första gången sedan klockan 18 och ser att jag fått ett mms. Från min förläggare Adam. Som har skickat det här:

Vad är det där. Min bok. Nummer ett bäst säljande på adlibris igårkväll. Efter fem timmar. Näääää. Nääähähähähä. Eller. Va. Nääääää.

Så min bok går att beställa. Skitmånga har redan beställt den. Dessutom var Google-mötet givande, jag fick ett helt uppslag i Dagens Industri och jag fick vlogga med Carly Rae Jepsen till nästa måndag, som visade sig vara en fantastisk individ.

Så, kort sagt: igår var nog min bästa måndag i livet.

Hallå followers. Jag sitter på tåget mot Stockholm och behöver er hjälp. Skitfort.

Ponera, bara ponera att…….. jag skulle filma en vlogg med Carly Rae Jepsen i eftermiddag. Bara ett exempel. En hypotes. Ponera det.

Vad skulle ni vilja att jag och Carly Rae Jepsen gjorde i så fall? Ponera att vi har ungefär tio minuter på oss totalt och att det inte kan vara för avancerat. Sjunga Call me maybe? Lista ut vad hon really really really gillar?

Bara en rolig fråga liksom. Som om det någonsin skulle hända, liksom. Hehe.

På tal om Eurovision. (GRATTIS MÅNS!!! Heja Sverige osv osv. Är relativt stolt över att jag nu kan säga att jag vloggat med en Eurovisionvinnare.) Såg ni finalen igår? Såg ni Belgiens bidrag? Loïc Nottet? Rhythm Inside?

Inte? Vilken tur ni har, i så fall, för jag har sett den närmare tjugo gånger nu och jag tänkte därför bemöda mig med att gå igenom bidraget, och mina egna känslor, sekund för sekund..

Okej. Vi börjar från början.

Rythm Inside. Loïc Nottet. Hur sjutton uttalas det där egentligen? Ingen vet.

Catchy. Låter som Lorde’s Royals.

… oj. Well hello there ;)

Detta är väldigt arty farty. Men bra överstämma. Lät nice.

Turkiet, för helvete, ta ner flaggJÄVELN

Okej men orka vara skitsnygg.

Bra refräng ju! Låten växer! Fan vad bra den är!

Jaha okej så han kan dansa asbra också? Chilla med talangerna, snälla.

Aldrig sett någon lyfta en mick så snabbt som dessa gjorde i denna sekund.

Så han kan alltså sjunga svinbra i liggande position också? Varför är jag inte ens förvånad.

Vaaaaaaarför har hon sin fot på hans skrev

Skönt för självförtroendet att han är lika snygg i en screenshot när han klumpigt reser sig upp som jag är efter en dusch, en massage och en total makeover.

Oh dear.

Oh, oh dear.

Japp. Jag kom.

NEJ INTE SLUT REDAN??? När ska ni tala om hur jag ber om hans hand? Får honom att impregnera mig? Så att jag ska kunna föda hans barn? Jaha. Vilken jävla skit.

Loïc Nottet, if you’re reading this, please contact me. I have something for you. My heart and a wedding ring.

God söndag, blög readurz. Är påväg till stan igen för att hänga med under Lilla och Mellanvarvet och twittra och instagramma och dela ut priser osv osv.

Förra året vid den här tiden kunde jag inte resa mig ur sängen utan hjälp. Mina ljumskar kändes ungefär som något som fastnat i en bilkross.

I år var det lätt. Jag flög upp o ba HALLOJ!!! Och sen flög jag ner igen för att jag hade rätt gosig träningsvärk i låren och dessutom ett värkande knä. Men det är ett sidospår.

Kolla! KOLLA! Jag gjorde det. Omajgod. 21 kilometer. Och det kändes inte ens svårt? Nä skoja bara. Det var SKITJOBBIGT. Men fram till typ 16 kilometer så kände jag mig… knappt… trött..? Fast så får en inte säga för då är en en jävla hurttönt och blir hatad. Ah well. Kanske värt det.

Kolla! KOLLA! Familjen Henry Korkskalle Hurtbulle! Look at those happy faces. De har ingen aning om hur dåligt de kommer att må 19 kilometer senare. Naw.

Kolla! KOLLA! Avslutade dagen med det bästa som går att få i sig efter en halvmara. Thaimat!!!!!!!! Jag tänker låta mina åtta utropstecken tala för sig själva.

Heja alla som springer idag! Vi kanske ses.

Okej. Det är nu det börjar bli läskigt.

Klockan är halv elva, vilket innebär att jag om fyra timmar precis påbörjat dagens härliga lilla motionsrunda. På 21 kilometer. Trevligt.

Ser helt sjuk ut. Sen ska jag i och för sig springa Göteborgsvarvet, så det är ju rimligt.

Sitter i bilen med pappa och Kimberly på väg in till stan. Det är ungefär nu som min kropp verkar göra allt i sin makt för att stoppa mig. Vad är det som gör ont i knät? Är jag inte väldigt snorig ändå? Visst är det möjligt att få hjärtstopp om en springer med halsont?

Ah well. Sålänge jag inte blir bajsmannen 2.0 är jag nöjd. Kom och heja på mig! Jag startar kl.1415. Ses där.