Försökte blogga igårkväll men hotellets internet kan vara det värsta jag varit med om. Många svordomar yttrades. Nu har jag hittat lite stabilare wifi, så här får ni mitt inlägg från igår:

Blödreaders! Och mamma! Jag lever! Jag har varken blivit pick-pocket:ad eller mördad under mina första tolv timmar i London. Vi klarade oss hela vägen från flygplatsen till hotellet, vilket ”bara” tog två timmar, och blev bara lite småtrötta. Fantastiskt. Satt skitglada på hotellet i några minuter när vi kommit fram.

Russel Square är vår station. Köpte Oyster cards och tog oss därifrån till Camden… VIA KING’S FRICKIN CROSS

Poseade med en väldigt uppstoppad och död Hedwig medan en man erbjöd sig att vira en halsduk om min hals. Tackade ödmjukt nej. Det värsta var att den riktiga plattform 9 3/4 inte går att hitta, alls (av obvious reasons, duh, men även) för att perrongerna 9, 10 och 11 ligger precis bredvid varandra utan någonting emellan som avskiljer dem.

Eftersom jag hade lite svårt att släppa tanken på fish and chips, blev det fish and chips till ankomstmat. Tack alla som tipsade oss att gå till Poppies i Camden! FETT GOTT.

Såhär nöjd vad jag. Fett och kolhydrater är det bästa jag vet.

Avslutade med en cappuchino för att inte matkoman skulle slå ut oss totalt. Har ni någonsin sett en lika reklamig bild på billigt kaffe? Jag har i alla fall inte det.

Åkte tillbaka till hotellet och såg en taxi. Chauffören vinkade till kameran, men var för långsam och körde för fort så jag fick inte med vinket på bild. Så ledsamt.

Jag: Johanna nu får du fota mig.

Johanna: Okej. Gör något kul. Hoppa.

Sov en timma, bytte om och begav oss ut igen. Här ser det ut som att jag fångat Johanna mitt i steget på väg till hissen men i själva verket hann jag inte få upp kameran innan hon speglat klart så bad henne posea och låtsas se naturlig ut.

Drinkar! Svindyra! På The Shard! 32 våningar upp med glasväggar! Skitläskigt!!!!

Drack upp, råkade betala för lite, fick sitta i cirka två år och vänta på växel när vi väl betalat rätt, tog tunnelbanan och såg London Eye upplyst i natten och åkte sen hem och sov. Som en jävla stock. Två stockar. Var så trött.

Nu ska vi shoppa på Oxford Street YAY håll tummarna att vi inte blir nedtrampade. Risken finns ju.

Hallå. Vänta lite nu. Klockan är halv elva, jag lade precis huvudet på kudden och då slog det mig.

Har jag sagt att jag åker till London imorgon?

Antagligen inte. Jag är en värdelös bloggerska. Eller skrev jag om det när vi bokade resan i januari? Ingen aning. Helt värdelös.

Jag och Johanna åker till London imorgon!

Jag är så taggad att det är löjligt. Har så många saker på vår to-do-list. Johanna har dessutom aldrig varit i England, så jag får agera turistguide

Jag tänkte be er om tips också! Brukar alltid få frågan av er, vad en inte ska missa när en åker till London. Grejen är den att jag inte kan staden. Jag har bara varit där ett fåtal gånger, åkt dit över dagen från farfar och turistat med familjen. Jag kan inte mer än vad vem som helst kan hitta på ett google-sök.

Men visst är ni väl några som bott där? Vi tar JÄTTEGÄRNA emot tips på följande:
Goda och inte-svindyra frukost-/brunchställen! Mysiga pubar! Stans bästa fish n chips och Sunday roast! Udda, icke-turistiga men ändå roliga grejer att se och göra i området Bloomsbury/Russel Square (dvs gångavstånd från hotellet)!

Giver eder min oändliga kärlek om ni har tips på just dessa grejer och motiverar varför i kommentarerna. Nu ska jag sova. Gonatt.

HAY GUMMIPLUMS

Idag hälsar jag skevt så att ni ska se min helfärdiga tattoo ordentligt. Jag är så nöjd. The little baby ugly is complete. Och lite svullen och öm. Älskar den.

Inatt somnade jag med blött hår och vaknade med tuppkam på ena sidan huvudet. No joke. Jag har plattat det på bilden men ändå står ena sidan upp mycket högre än den andra. Lösningen fick bli mittbena – som jag inte haft sedan jag gick i tvåan på gymnasiet – vilket känns jätteovant??? Men snyggt ändå. Jag gillar det. Fast jag gillar sidbena mest.

Idag är jag EXTRA FIN och har byxdress på mig, för jag ska föreläsa på Webbdagarna!!! Är helt sjuuuukt taggad. Ska prata om hur vuxna kan använda youtube för att nå ut till såna som er och mig. För, ärligt talat, är de flesta rätt kassa på det idag. (Boka mig för föreläsningar om precis vad som helst (möjligtvis med undantag av sånt jag inte kan något om, tex att tämja vildsvin) på clarabusiness@splay.tv yeyeeeeeye)

OCH JUST DET JA!

Igår öppnades nomineringen för Guldtuben 2015. Guldtuben är en gala för youtubenördar, som jag programledde förra året och dessutom vann kategorin Årets Vlogg (<333). Jag skulle bli SÅ GLAD om ni ville nominera mig i år igen, i de kategorier ni vill. Alltså, på riktigt, så glad. Börjar ju bli gammal och avdankad. Medianåldern på youtube är typ 16 år. Jag är snart pensionär. Snälla. Låt en pensionär bli nominerad. Visa ert stöd. Kolla mina puppy-eyes:

Kategorierna som jag nominerat mig själv i än så länge (:-)) är Årets Vloggare, Årets Collab och Årets Youtuber. 

– Vloggare för att, well, that’s what I do.
– Youtuber för att, well, jag har hybris (och jag kom tvåa förra året efter Pewdiepie……..).
– Collab för att HUR BRA COLLABS HAR JAG INTE GJORT DET SENASTE ÅRET?!??? Ed Sheeran, Grace Helbig, Smokahontas, Mamrie Hart, Charli XCX, Nick Jonas och Måns Zelmerlöw. Personligen älskar jag den med Mamrie, så kan ni inte bestämma er tycker jag ni ska nominera den, men annars är det ju bara att välja och vraka, typ. Ni kan ju slå er samman och komma överens om en eller två att nominera, så är chansen större att just den blir nominerad! Istället för att alla collabs får några röster var och ingen blir nominerad alls. Just sayin.

Ah well. Puppy-eyesen stirrar fortfarande på er. HÄR nominerar ni. Älskar er om ni nominerar. Älskar er ändå om ni inte gör det. Men ni fattar poängen.

Mina gummiplommon! Gissa vad jag har gjort. Fel! Såvida ni inte gissade varit hos tatueraren igen eftersom ni redan sett det på instagram. I så fall var det rätt.

Ugglan blev inte helt färdig förra gången, så idag var det dags för återbesök hos Emilia på Catapult Tattoo.

And will you look at this:

Lite bläcksplatter på ena sidan och en kotte med granbarr på andra sidan och undertill. Och lite blodfläckar. Fysiska, inte tatuerade.

En blir så jävla kaxig när de börjar tatuera och det knappt känns alls, bara kittlar lite lätt. Sen tar det ett par timmar innan armen sväller upp och minsta beröring känns som att rota med en grönsakskniv i ett öppet sår. Kunde inte ens avgöra vad som var värst: när hon tatuerade, eller när hon torkade bort bläck och blod mellan omgångarna och därmed tryckte hårt på armen. Då snackar vi svullet. Min mensmage framstår plötsligt som helt behaglig.

Shoutout till Emilia och Fabbe på Catapult i alla fall, sjukt roliga och duktiga tatuerare båda två. Nu har jag tvättid. Hejdå.

Vissa barn är smarta. De flesta är inte det. Jag tillhörde de sistnämnda.