Jag träffade Nick Jonas. Han lärde mig hur jag blir honom. Jag lyckades. Sweet.

https://www.youtube.com/watch?v=m174jnpv5Tc” width=640 height=360]

.
Flera av har önskat svenska undertexter på mina engelsktalande videos, och det är nu åtgärdat! Tryck på antingen de tre prickarna i övre höger hörn (på mobila enheter) eller på knappen för undertexter i nedre höger hörn (på datorer) för engelska eller svenska texter. Varsågoda.

Hej blöggy.

Ibland blir jag extra dålig på att blogga och jag känner att helgen varit precis ett sånt tillfälle. MEN! Jag har en bortförklaring! Och det är inte att hunden åt upp min dator, för jag har ingen hund, även om det är bästa jag-har-inte-gjort-läxan-förklaringen. Min bortförklaring är att jag hade göteborgsbesök.

Min gymnasiekompis Elsa, som jag inte träffat på ganska exakt hundra år, kom upp i fredags och stannade till söndag kväll.

Vi gick på Fotografiska, fikade, fönstershoppade, såg Melodifestival-finalen, ölade, lagade improviserad tacopizza och promenerade som fan. Är helt säker på att vi kommit genom halva Sverige om vi tagit vår totala promenadsträcka och lagt ut den på en enda rak linje, för jag har väldigt trötta ben.

Är stolt över många saker här i livet men denna bilden kvalar LÄTT in på listan över topp tio. KOLLA vad fin hon är. KOLLA. Näe. Det är fan inte okej. Jag protesterar.

Avslutar med en bild på mig själv för det är tydligen så en ska göra när en har en blogg. Titta hur det ser ut som att lamporna i taket strålar ut från min hals. Hade velat ha den superkraften.

Nu ska jag klippa film. I eftermiddag blir det Nick Jonas-vlogg. Hejdå.

För typ fem dagar sen slog jag i mitt ena lår i garderobsdörrskanten. (Jag vet inte. Fråga inte.) Min första tanke var – eftersom jag är queen på att få stora jävliga blåmärken över hela kroppen utan att ha en aning om hur jag lyckas – detta måste jag komma ihåg.

Idag har jag, mycket riktigt, ett litet blåmärke på höger lår. Det som däremot gör mig förbannad är att jag har ett ännu större på vänster lår.

Alltså näe. Jag har ingen aning om vad jag gjort för att lyckas få ett mindre och ett mördarblåmärke på exakt samma ställe på båda låren. Jag blir fan provocerad. Nu får det vara nog. Jag avgår från livet. Kommer ge mig själv utegångsförbud snart. Skärp mig.

Hej blögreadurz. Här sitter jag och ser ut att sakna 80-talet.

Vad händer med mitt hår. Jag vet inte. Ingen vet. Det ser förjävligt ut. Lite härligt ändå.

Ni vet det här med min konditionsrelaterade ångest inför Göteborgsvarvet? Jag fick ett fix förra veckan och satte upp ett träningsschema. Jogga två gånger i veckan, ett kortare och ett längre pass. As-ambitiöst. Tänkte att nu jävlar.

Sprang två gånger. En gång i fredags och en gång i söndags. Nu är jag sjuk igen. Nice.

Skulle egentligen sprungit igår men kände mig lite för hostig, så jag avstod. Bra val, Clara, för idag vaknade madame herself med snor ända från näsgångar till hälsenor (typ) och en hals som var lika slemhostig som en kedjerökande manet.

För i helvete, kroppen. Det där är helt fel reaktion. När jag börjar motionera ska jag börja må BRA. Är det så svårt att fatta. Ughhhhhh.

Aja. Har asbra eyeliner idag i alla fall, så livet är inte helt värdelöst.

Syns det ens? Jag vet inte. Jag vet inte mycket. Har faktiskt precis skrivit en sida i min dagbok om hur lite jag vet om olika saker i livet just nu. Helvete vad filosofisk jag är idag. Måste skärpa mig.

Var på Splay. Stod och beklagade mig för foto-Teo och Fab Freddie om att jag aldrig kommer klara Göteborgsvarvet i år.

Jag: Jag är så jävla otränad. Var på gymmet igår. Lyfte nån jävla vikt i fem minuter, sen orkade jag inte mer, och idag har jag träningsvärk i lår, röv, armar, mage OCH muffin tops.

Fab: hahahaha

Jag: Hur fan får en ens träningsvärk i sina MUFFIN TOPS??

Teo: Men hur långt är Göteborgsvarvet då?

Jag: 21 kilometer. Det är fan svinlångt. Kommer aldrig funka.

Teo: Äsch! Det är klart att det kommer gå.

Jag: Ja, jag kommer gå.

:—)))))));)-);—))))

Gå. Kommer gå runt. Promenera. Fattar ni. Hehe.