Hay folks. Hur mår ni? Det är söndag kväll, jag sitter på snabbtåget från Göteborg till Stockholm och irriterar mina tågsgrannar med att hosta ur mig lungorna varannan minut, så med mig är det alltså bara fint tack.

Är inne i en blogg-svacka igen, känner jag. Gör jättemycket kul som jag skulle kunna skriva om, men att verkligen göra det känns för mig lika givande som att sitta och se målarfärg torka. Eller nagellack för den delen. Helvete vad tråkigt det är.

Tänkte därför, i min tågtristess, sammanfatta min Göteborgshelg i ett enda långt inlägg. YAY. Fan vad kul. Nu ska ni få höra.

Kom till gbg i torsdags kväll. Fredag förmiddag tillbringade jag i min balklänning från gymnasiet. Det finns INGET* jag hellre vill än att få tillfälle att bära den igen!!! Kolla vad fin. Överväger detta som outfit till Guldtuben 2015. Har blivit lite tjockare sedan balen 2013 men andningssvårigheter känns totally worth it.

* = med undantag av att skaffa katt

Fredag kväll åkte jag till stan och mötte upp mitt livs bästa människor. Åt middag hos Sonja, drack öl på Pustervik och hade matchande paljettkläder. Jag upprepar: MATCHANDE PALJETTKLÄDER. Ni förstår inte hur fantastiskt det är att gå ut med sitt ~*crew*~ där alla är klädda i 100% paljett.

Beatrice Eli spelade samma kväll och var asbra. Det är typ det jag har att säga om henne: asbra. T’was truly magnificent (<- läses med den bästa brittiska accent ni kan åstadkomma).

Sov hos Sonja, åkte hem, fotade världens fulaste (SKOJA BÄSTA!!!) lilla hårboll (hon ser as-arg ut men är mestadels snäll) och åkte tillbaka till stan för Asta fyller år och hade fest!

Åt, drack, pratade och sorterade Astas kollektiv-sambos kortlek med sexiga män i underkläder. Höll på att kvävas av mina egna hostningar och var smått illamående men det är liksom ingen ursäkt när en av ens bästisar fyller 21.

Och nu sitter jag här. Ser ändå förvånansvärt nöjd ut för att känna mig dödssjuk på insidan? Nä jag överdriver lite. Dö hade jag inte tänkt göra. Inte förrän jag kommer hem till lägenheten i alla fall.

På tal om att dö! När jag var typ 13 fick min mormor ett halsband av sin syster och jag sa att när du dör mormor vill jag ärva det av dig. En får paxa snabbt liksom.

Idag åt mormor och morfar middag hos oss och mormor frågade om jag mindes halsbandet och att jag ville ha det. Jag sa ja. Hon sa Då kan du ta det nu, så slipper du vänta tills jag dör. Cutiemormor!! Så nu har jag ett asfint gammalt halsband från Kalevala Koru.

Mormor fick dessutom en iPad i födelsedagspresent – hennes första steg in i the world of internet! – så jag vet att hon kommer läsa detta. Hej mormor. Shoutout till henne.

SÅDÄR! Jättemånga bilder. Visst har jag haft en kul helg. Jajamän. Nu ska jag lyssna på musik och försöka glömma bort åksjukan som uppstod av att skriva detta inlägg. Hehe. Hejdå.

HEJ

Vad gör ni. Hur mår ni. Själv ställdes precis mitt liv på sin spets när min syster kom in i vardagsrummet, sa att jag hade fått post och räckte mig ett kuvert.

Ett… orange… kuvert…

*SKREK*

*Slutade skrika* *Började hosta*

Mitt första orangea kuvert. Mitt första pensionskuvert. Nu är jag gammal. Döden väntar runt hörnet. Det är nu jag börjar leva på två kronor om dagen och spär ut morgonjuicen med vatten.

Öppnade. Läste. Fattade ingenting. Jaha. Det där är min preliminära pension. Okej. Vad kul för mig.

Nu ska jag lägga kuvertets innehåll på mitt skrivbord och gå och duscha skållhett tills jag glömmer bort att det någonsin existerade. Eller något. Jag vet inte. Hejdå.

Var tydligen med på TV3 i förrgår!!! Så på request från en readur ska jag härmed berätta varför.

I somras blev jag kontaktad av TV3. De frågade om jag ville vara med i programmet Trolljägarna och prata om det hat som en som videbloggerska (och kvinna för den delen) får motta. Jag tackade nej, för även om jag får hat så får jag inte på långa vägar den mängd som andra youtubers och bloggerskor får, och det skulle helt enkelt kännas fel att delta när det finns så många andra som skulle må så mycket bättre av lite upprättelse.

Anyhoo. I höstas kontaktade Trolljägarnas redaktion mig på nytt, men för en annan sak. De skulle göra ett program med en kille som heter Shayan, som gör vlogg-hauls och som får såna shitstorms över detta att jag typ blir rädd. Redaktionen sa att jag var Shayans största idol och ville göra ett inslag när jag överraskade honom.

Det roliga här är att när jag kollade upp Shayans kanal, slog det mig att jag träffat honom förut.

Så jag ba HAYYO klart jag ska överraska Shayan!!

Nån kväll i November åkte jag alltså till produktionsbolaget Strix kontor och fick smyga mig genom hela kontorsbyggnaden för att få en mikrofon på min skjorta. Shayan satt i ett litet rum med teamet och gjorde en videoblogg, och det var massa sms fram och tillbaka mellan redaktör och producent för att jag skulle komma in vid ett bra tillfälle i inspelningen. Till slut fick jag ett okej, och då var jag fan skitnervös inför hur han skulle reagera, men så gick det såhär:

(Gick inte att bädda in filmen men KLICKA HÄÄÄÄR)

Alltså HUR FINT! Han blev så glad! Mest chockad, visserligen, och då kände jag mig lite elak (hehe) men både han och hans mamma (som stod ute i kulisserna) var så himla glada och trevliga. Vi filmade färdigt hans haul tillsammans och sen hängde vi en stund utanför.

Var glad i hela kroppen när jag gick därifrån. Bästa Shayan. Vill ni se hela programmet finns det HÄR.

Nu åker jag mot Göteborg över helgen. Ohoj.

Gomorron blöggysar. Här sitter jag och har swag.

Det vill säga hostar. Jättemycket. Först torrt, typ tre hostningar, och då känner jag en slemklump i halsen som sakta rör sig uppåt, som jag JÄTTEGÄRNA vill hosta ut men så fort den närmar sig tungan har jag inte luft kvar att hosta mer och då åker den ner igen.

I-landsproblem.

Annars då? Väntar på bussen och lyssnar på Taylor Swift. Ska till ungdomsmottagningen, träff ett av två, och kolla upp varför jag mensblöder lika ofta som Lady Gaga byter frisyr.

Är lite nervös. Dels för att när jag googlat symptomen blir svaret att jag har cancer (alltid cancer) och dels för att jag hoppas att där inte är några bloggläsare på mottagningen. Kan med att blogga om det, för hela min offentliga aura kretsar typ kring ~*SKäMS INTE FöR DIN KROPP*~ men alltså ungdomsmottagningen. Så mycket tonårsångest på såna ställen. Vill inte bli igenkänd där, och då ska jag ändå bara vispa runt med en tops i punanin för att säkerställa att jag inte råkat få klamydia.

Ah well. Nu ska ni slippa mer privatinfo om min kropp för idag. Vi hörs.

HALLOJ

Igår eftermiddag hade jag tråkigt så jag uppdaterade min webbshop med lite nytt merch.

Typ den här. Jag säljer härmed menskoppar.

HE HE

Blir alltid så stolt när jag skriver sånthär. Ibland när jag kollar tillbaka i mitt arkiv och gråter blod för att jag var mycket roligare back in 2012, blir jag ändå lycklig över att humornerverna i denna lelle hjärnan ändå lyckas få till det ibland. Fan vad roligt ändå. Menskoppar. 133 kronor. Rätt dyrt, men ändå billigare än en snipp-menskopp i silikon. Jadå. Det kan ni ha i åtanke.