Hola

Här sitter jag på ett okänt kontor och dricker kaffe.

Älskar produktionsbolagskontor. Och reklambyråkontor! De är alltid, utan undantag, sjukt arty party.

Vet inte hur mycket av detta som är hemligt (vilket typ ALLT är i den här branschen, vilket är jävligt kul, för jag har alltid lolat åt bloggerskor som håller på med ”hemliga projekt” och nu är jag en av dem) men jag gillar teasers så här får ni en:

Vi filmar HEMLIGA reklamsnuttar/teasers/trailers till BLOGAWARDS 2014!

Och just nu inväntar vi statister. Därav jag och mitt fisljumna kaffe. Gött liv en har ändå.

Håkan Hellström igår. På Ullevi inför nästan 70’000 människor. Publikrekord – nordens största arenakonsert genom tiderna, om jag fattade det rätt. Och jag var där.

Vänta, va?

Jag tror att jag har en ny etta på min lista över bästa konsertupplevelser.

Okej, red alert nu direkt på att detta kommer bli ett väldigt carpe diem-inlägg. Nu vet ni vad ni ger er in på.

Först köade vi. Kom dit klockan 15 med planen att vi är inga hyperfans som köar i en vecka, men vi vill inte komma dit och bara gå in och därmed missa hela köupplevelsen med pannkakor, muffins, nutella och öl.

Jag, Sonja och Sonjas före detta klasskompis Fanny. Hann dock bara sitt-köa i en halvtimma innan folk reste sig upp och sprang fram. Vi sprang halvhjärtat och oförstående efter, insåg att det inte hände ett skit och satte oss igen.

En halvtimma senare hände exakt samma sak igen, och då hade vi fortfarande fyra pannkakor, fem muffins, tre tzayspett och en öl kvar. Tack till er runt om i kön som tog emot maten när vi erbjöd er. Vi var asglada att slippa bära på det.

Sen spelade han. Och det var så himla bra. Allsång från första låten. Alla på läktaren stod upp och förblev stående.

Och tre timmar senare avslutades allt med ett bombastiskt konfettiregn och fyrverkerier. Håkan ba ”jag kommer komma ihåg detta hur senil jag än blir” och jag kände mest att japp du är inte ensam om den saken.

Nu åker jag snart tillbaka till Stockholm igen. Imorgon börjar min standup-kurs (!!!) och tills dess ska jag få Simon att tvångslyssna på Håkan Hellström tills han åtminstone tycker han är helt okej, så han kan förstå anledningen bakom att jag kommer hypea detta i minst en vecka.

Min sista mellovlogg. Jag alternerar mellan att skratta och gråta och skriksnyftlola. Men det känns bra ändå. Jag lever. Och ni har massa backstage-material att kolla in. Yehaw.

https://www.youtube.com/watch?v=KC2caAD48J8″ width=640 height=360]

God kväll bloggy. Jag har jobbat med nya Häng med Clara Henry hela dagen och klippt mellovlogg hela kvällen och nu är jag så trött att jag avlider. Men innan jag avlider måste jag ju blogga, insåg jag. Kan ju inte avlida och inte ha bloggat för dagen. Vad vore jag för tönt då. Jag vet inte.

Jag måste sluta sjunga med i musiken när jag filmar. Speciellt på krogen. Typ mello-efterfest. Vilket jag inte kommer uppleva igen på ett tag, men ändå. Har precis plågat mig igenom tre minuters Hey Ya från i lördags och om jag var avlidsbenägen innan är jag definitivt på dödsranden nu.

Ska se när jag hinner filma själva vlogg-delen, men förvänta er inte något på några dagar – jag jobbar hela denna veckan och har ingen ledig kväll förrän på fredag. Och då kanske det har hunnit bli för mörkt för att filma. Vi får se. Tills vidare får ni ett par bilder på vad vi filmade idag:

Var vi i ett dataspel? Hälsade på hos en framtidsklan? Eller hängde med under inspelningen av nya Avatar? Alla undrar ingen vet

Oui, mesdames et messieurs, det kan kanske eventuellt maybe vara ännu en nässprayssketch in the making. Ni får verkligen inte missa nya Häng med Clara Henry. Premiär 31 mars. Stay tuned.

Om ni hade varit min kamera och hängt med mig i lördags hade ni fått beskåda detta trevliga. Och ja, jag lovar detta är det sista jag bloggar om Mello. Förutom mellovloggen som kommer någon gång i dagarna, så fort jag hinner filma vloggdelen någonstans in emellan Kanal 5-inspelningarna. Men annars – SISTA!

Innan genrepet mitt på dagen smet jag upp på läktaren och tog den här bilden. 28’000 människor får plats på alla dessa säten. Ta dessa säten gånger sju och ni får antalet prenumeranter jag har på youtube. Det underhöll jag mig med att tänka medan jag stod där uppe. Sedan halvsprang jag ner i fullskalig panik och verklighetsångest.

Ifall ni inte trodde mig förra veckan – här är veckans döda hit-men-inte-längre-gubbe. Finalen till ära var han sprängd. En arm fanns upptejpad på väggen fem meter fram. Den var dock lite svår att få med på bild.

Firade ett avklarat sista Eftersnack med en banan i logen. Bytte om till uppsnack-långklänningen till efterfesten. Den var så himla snygg. Är så brutalt lycklig över att jag får behålla alla kläder från turnén. Välkomna till mitt liv, alla skitsnygga klänningar.

Var såhär glad nöjd stolt lycklig.

Sen var det efterfest, från vilken jag har en endaste bild och det är ovanstående. Kom fram lagom till att Sanna sjöng sin vinnarlåt live på en scen som stod uppsmälld i mitten av lokalen. Hon är så himla duktig och så värd sin seger.

Sen hängde jag med min fina redaktion, HejaInternet, Melanie, Mahan Moin, Josef Johansson, Outtrigger, Oscar Zia och en av herr Ewalds dansare som prompt skulle påpeka samt klämma på mina gäddhäng, och be mig känna på hans egna icke-existerande. Det är där jag förvarar min ödmjukhet, ditt gubbslem.

Sedan åkte jag hem och sov. Det var skönt. Ännu ingen konstig tomhet över att det är över, men en viss vemodan över att jag inte får åka iväg nästa torsdag igen. Det har varit så jävla roligt. Tack igen för att ni har följt med hela vägen och varit så jäkla taggade och glada, även de veckor då det gått mindre bra. Jag är så glad att jag har er!