Inlägg taggade: 2014

4:26 20 Feb 2014

Jag lever!!!!!!

Här var min utsikt. Lägg gärna märke till hur tunn vingen är och att den sitter på taket av planet. Skulle fotat propellern också men den gick inte att nå med kameran. Kort sagt: jättefarligt.

image

Jag har jättesvårt att tro att flyg skulle vara säkrare än bil. Om en bilmotor går sönder faller man inte flera kilometer och krossas som en iphone mot marken. Och när har ni någonsin hört en bil som låter som en digeridoo vid start och landning? Nä precis.

Jag lever i alla fall. Hej Norrland!

image

Godmorgon bloggy. Jag har inlett min färd mot Norrland.

Om tjugo minuter ska jag flyga mot Stockholm. Sen har jag två timmars väntetid på Arlanda innan jag ska boarda ett friggin PROPELLERPLAN mot Örnsköldsvik…..

image

Aldrig åkt propellerplan, visserligen, men det ser ju mer eller mindre livsfarligt ut. R.I.P me.

Blev akut nervöskissnödig nu. Damn you flight. Måste på toa. Hejdå.

image

11:19 18 Feb 2014

Men hallå!!! Ni kan ju inte sova än?! Ni har ju inte kollat på min Mellovlogg från Göteborg som jag precis lade upp!

https://www.youtube.com/watch?v=k90R18BB2A8″ width=640 height=360]

Sådär ja. Bra jobbat. Nu får ni gå och lägga er. God natt.

4:44 17 Feb 2014

Lördag kväll. Efterfest.
Target: Stefan Koro.
Orsak: Vill ta en bild och kramas lite och visa att jag kanske skämtar om hans fluffiga frisyr i nationell TV men verkligen no hard feelings.

Kl. 00:46. Producent-Elin och jag står i lokalen efterfesten äger rum i. Har precis skakat hand på att inleda jakten på Koro. Oscar Zia dyker upp. Oscar, har du sett Stefan Koro?

Nähä, jag tolkar det som ett nej. Jakten fortsätter. Jag spanar ut över folkhavet. Var är Koro?

Kl. 01:12. Möter Outtriggers sångare Simon Peyron i baren. Simon, har du sett Stefan Koro?

Ett nej där också. Nedrans. Med påfyllda glas tränger vi oss genom folkhopen. Ingen Koro någonstans.

Kl. 02:34. Springer in i min favorit-efterfest-kompis Thobias Thorwid. Thobias! Var är Stefan Koro?

Thobias vet inte. Jag och Elin börjar tappa hopp. Modet sviker. Vi bestämmer oss för att söka igenom lokalen ännu noggrannare. Jakten på Koro kan inte sluta så här.

Kl. 02:46. Jag stelnar till. Vem står framför mig, om inte Koros bandkollega, State of Drama-Sebastian Halifax?! Jag rusar fram. Nu är vi nära. Sebastian! Var är Stefan Koro?!

Sebastian vet inte. Men även han verkar hitta något jättespännande på min kind.

Besvikelsen är maximal. Festen slutar om lite drygt en timma och vår target är ännu inte lokaliserad. Jag går och sörjer med webbredaktionen och Thobias Thorwids solfjäder.

Nu är det sent. Jag och Elin hänger med våra huvuden. Vi har gått en hel kväll och inte sett skymten av Stefan Koros väna lockar.

Eller? Plötsligt ser jag något i andra änden av lokalen. Jag ser ett hårsvall som når lite högre än alla andras. Ett hårsvall lite krulligare än alla andras. Lite bättre än alla andras.

Med kameran som ett spädbarn i famnen rusar jag fram innan håret hinner försvinna. Jag armbågar mig igenom folkhopen och utstöter ett litet skrik av glädje när jag ser vem som uppenbarar sig framför mig. Stefan Koro.

STEFAN KORO ÄR FUNNEN!

Mission accomplished. Sedan sov jag skitgott.

Ska vi ta och prata lite om Eftersnack?

Min personliga åsikt är att Eftersnack både i Malmö och Linköping gått sjukt bra. Jag är så nöjd och stolt och har levt i ett stort adrenalinrus hela kvällarna när kamerorna gått av.

Nu stod jag i lördags, klockan 21:28, två minuter innan Eftersnack började livestreamas på svt.se och skrev hektiskt på manusfrågor medan Ace Wilder framförde sitt nummer en sista gång. Plötsligt ser jag… vänta nu. Jag är ju inne och skriver bland Christer Björkmans frågor? Oj då, då scrollar vi upp en bit i manus. Bara det att där inte fanns något manus. Jag vet inte exakt hur (har dock mina teorier) men alla frågor till både Oscar och Ace hade på något sätt raderats från min manusanteckning.

PANIK. Smsar Producent-Elin och kräver att hon är med mig i min örsnäcka hela tiden och ställer följdfrågor. Hon lovar och skickar tumme upp. Jag går på scen med felstavade, hafsigt nedskrivna stödord som hjälp i mitt manus. Sen gick det såhär:

Det vill säga bra. Väldigt bra. Jag är tyst emellanåt när de jag pratat med avslutat en mening, och det är för att jag har fullt upp med att lyssna på vad Elin säger i min snäcka. Jag skriker lite också, för att jag är så olidligt stressad. He he. Men annars – nöjd. Igen. Soft.