Har bäddat ner mig i sängen (fortfarande i mina håliga, halvskabbiga mjukispäntz), tänt led-slingan, gnuggat skiten ur ögonen och nu känner jag mig helt redo att ge er veckans och årets allra sista rapport från Eftersnack. Weho. Let’s go.

Jag står hela sändningen till höger om scen, i ett litet bås där manusredaktör, innehållsmänniskor och stylister håller hus. Igår kväll stod jag och filade på manus – så mycket som det går att fila på i alla fall, när man inte vet vem som kommer vinna. Betting, publikundersökningar, medier och egna förutsägelser hintade dock om att det stod mellan Ace och Sanna, så jag hade förberett frågor till dem båda.

21:47 inväntas resultaten på röstningen och jag får ett sms från producent-Elin i sändningsbussen, där de får resultatet först: Ace vinner!!! Jag drar fram paden och skriver med världens jävla racerfart ner hennes frågor. Då plingar det igen. 21:49 – Nej! Det är ändrat. JAHA vad fan vänta nu är det helt säkert? Ska jag ta bort frågorna? Eller skriva om? Vem vinner???

Stolt fotobombare. Bild: Olle Kirchmeier/SVT

21:51 – Sanna vinner med två poäng!! TVÅ!!! Och där, nio minuter innan sändning (och x antal minuter innan övriga Sverige får veta – makten) raderar jag allt jag skrivit till Ace och får börja om på nytt.

Så fort jag är klar går jag in bakom scen. Rabblar påa och ava säkert tio gånger högt för mig själv. Sanna får chockad gå upp på scen och sjunga igen, och någonstans här inser jag att detta är det sista jag gör i Melodifestivalen 2014. Det är fan inte lätt att vara en emotionell människa när livets soundtrack för tillfället är en känslosam powerballad och samtidigt övar in hur man tar farväl av svenska folket och det roligaste man jobbat med i livet. Höll på att börja grina. Måste sett jätteroligt ut.

Sen gjorde jag Eftersnack.

Och jag tycker att det gick jättebra. Denna veckan också. Jag är så nöjd. Förutom över det faktum att jag tappade allt ljud i mina in-ears – det vill säga lurarna jag bär, där jag får veta allt jag måste veta (följdfrågor, när gå till Lina i green room, när se inslag, när säga hejdå till gäst, hur lång tid som är kvar, när ava programmet osv) och även hör mig själv och gästen. När Christer Björkman går på där mot slutet hör jag ingenting och blir smått bortkommen. Tappar bort mig i frågorna och har ingen aning om hur lång tid som är kvar. Den som tittar noga kan nog se min panikartade blick och huvudskakning mot studiomannen när jag inser att jag inte har en aning om vad jag ska göra.

Men som sagt. Det gick ju bra ändå. Vet inte ens om det märktes i rutan. Förhoppningsvis inte. Något jag dock hoppas märktes är min avslutningsfras. Känner ni igen den? Någon? Heheeeee

Godkväll bloggys. Om en timma är det genrep OCH………… jag har några live-repliker!!! Everybody say WEHO

Såhär fin är jag ikväll:

Har blivit benådad klackskorna och får gå i mina converse om jag vill. Det vill jag. Det ska jag. Frick yeah. Enda dumma är bara att jag måste knyta upp kjolen utan klackarna. Det är en rätt lång klänning på en rätt kort kropp.

Har till och med fått några extra lösögonfransar. Ser ni? Kan inte komma över hur feta fransar jag plötsligt blev ägare till. Vill aldrig ta av mig dem.

Nu ska jag gå och titta på repet. Hejdå.

Nu finns kommunfesten från Andra Chansen och Lidköping ute för allmän beskådan! Yodeladiho.

https://www.youtube.com/watch?v=OfvGmZBk9zU” width=640 height=360]

Nu ska jag åka till FRIENDS ARENA för min sista Mellohelg och så ska jag tänkasåhär många sittplatser gånger fyra följer mig på youtube.Vi hörs.

Hej followerz. Vad gör ni? Jag gör inte mycket. Sitter och slöklipper det jag filmade i helgen och läser mina mail. Just nu ögnar jag igenom schemat för helgen.

Åh ni kanske hade svårt att läsa. Texten är ju lite liten. Låt mig förtydliga:

KAN VI SNÄLLA diskutera hur taggad jag är. Snälla. Låt mig få berätta hur taggad jag är. Okej? Okej. Bra. JAG ÄR SÅ TAGGAD ATT JAG KREVERAR. Förra året tittade nästan 2,7 miljoner på det direktsända eftersnacket i SVT1. Okej, nog för att jag nu vloggat sex veckor i rad inför 3 miljoner plus, men detta är annorlunda. Detta är i en programledarroll. Detta är stort för mig. Okej? Okej. Bra.

Nu ska jag gå och underhålla min hybris. Hejdå.

Nu mina kära bloggyvänner! Nu blir det efterfestbilder! Med vänlig hälsning, yours truly, mellomingelfotografen.

Inledde kvällen med att låta mig bli övertalad att ta kort ihop med Melodifestivalgurun G-son. Gick fram, tog i hand, hälsade och han utbrast ”Clara! Du har skämtat om mig varje vecka. Du är bäst.” Vilket, som ni kanske redan förstått, är anledningen till att jag är skitglad på bilden.

Outtrigger-John och Outtrigger-Simon såg att jag hade kamera och ville fotas. Den ene lite mer pose-benägen än den andra. Gissa vem.

Puss-benägna också (BADUM-TSH GÖTEBOOOOOOOORRRRRRRRG)

Här har vi Schlagerbloggen-Aftonbladet-Tobbe. Han är överallt. Som gud. Ser allt, hör allt, fotar allt och bloggar om det. ”Men Clara hade sin kamera i högsta hugg så hon har ju bara att hämnas på sin Youtube-kanal om hon känner att det behövs” skrev Tobbe på bloggen igår efter att ha postat skitcharmiga selfies på oss, så nu har jag letat igenom alla bilder från festen för att hitta någon rolig med honom men han har tamefan lyckats bli snygg på alla GOD DAMN IT

Outtrigger-John igen och min favorit, alls vår, krulltottguldlock-STEFAN KORO

En annan schlagerbloggare, Stefan från Eskilstuna-Kuriren, eller kanske mer känd som HOLY CRAP HAN GLITTRAR-mannen, var på festen. Han hade stylat webbreporter-Anton i en svartglittrig skjorta och matchande kavaj. Så stiligt och glittrigt och subtilt schlager att jag höll på att dö.

Sen var festen slut och vi blev inbjudna till State Of Drama-Sebastians hotellrum. Tänk er 25 pers som knör i ett tvåmannarum. Det var olidligt spännande. Där fanns en gitarr och en sån liten låda man kan trumma på och vi höll allsång till klockan 05. Muy trevlig si si.

Sen sov jag några timmar och sen åkte vi hem och sen var Andra Chansen-sagan slut. Nu ska jag träffa stylist om en kvart och planera finalkläder. Taggar final så mycket att jag nästan inte ens vet vad jag ska skriva. Så jag skiter i det. Hejdå.