Igårkväll klockan halv elva insåg jag att mjölken var slut. Ve och fasa!!! tänkte jag och sprang snabbt som fan till coop innan de stängde.

Kom in. Gick förbi grönsaksdisken. Såg… det här:

Kvällen andra ve och fasa var ett faktum. Om jag någon gång får möjligheten att sätta ihop min mardrömsföda så kan jag bara säga nej, jag är ledsen, men den är redan uppfunnen.

Jag gillar kaffe. Kaffesmak, däremot. När jag var 16 köpte jag en gång en chokladkaka med lattesmak. Mums! tänkte jag. Krängde den på en eftermiddag. Klarar inte längre av någonting alls som är smaksatt med kaffe. (Förutom kaffe. Mmmh. Kaffe.)

Och kokos. Ska vi prata om kokos? Ska vi? Shall I even? Ska vi diskutera att lukten av kokos alltid ger mig bevis på att mina kräkreflexer fungerar galant? Ska vi diskutera att smaken av kokos är ungefär lika tillfredsställande som om jag skulle toppa morgongröten med bajs? Ska vi ens gå in på fenomenet ”kokosvatten”, som jag dock hellre skulle vilja kalla råttgift?

Nä. Det ska vi inte gå in på. Allt ni behöver veta är att jag aldrig tidigare  varit så förbannad när jag lämnat en matbutik.

Hej blöggys. Jag är verkligen sämst på att blogga. Hahaha. Och det blir inte bättre av att jag påminner er om det. Hahaha. HAHAHA!!! Så känner jag. Sitter och skrattar SVINHÖGT för mig själv för att jag precis såg att jag inte bloggat sedan i onsdags.

Mina tankar går såhär.

Å ena sidan: jag älskar min blogg!!! Jag älskar er, mina bloggläsare! Jag gillar visserligen alla som följer mig och peppar mig i det jag gör, men ni är liksom speciella på något vis. Ni kommer åt min innersta känslokärna. Ni har fått veta saker som de som enbart följer min youtube-kanal aldrig fått veta. Bloggen känns, till skillnad från youtube, så kravlöst. Jag kan lägga upp ett eller fem inlägg om dagen, krönikor eller bara ursäkter till varför jag inte bloggat på ett tag, och ni kommer inte döma mig. Min blogg är mitt jag.

Å andra sidan: jag har börjat glömma bort att blogga. Vet inte vad som hänt. Antagligen för att jag tänker så mycket på allt annat (Hallå P3, sommarpratet, boken, youtube) och för att när jag inte jobbar, så umgås jag med kompisar, och det känns inte intressant att skriva om.

Plus att jag gått och blivit förkyld.

Igen. Över natten. Vaknade imorse av att det gjorde ont att svälja. Har en väldigt täppt näsa. Mmmh. Härligt.

Ska förresten spela in Sommarpratet på fredag. Sedan sänds det nästa tisdag, den 30e. Lord give me strength. Och helst lite extra tid. 24 timmar om dygnet räcker inte för att komponera sommarprat. Panic at the disco osv.

Jag är tillbaka i Stockholm efter tre asbra, livsmässigt, men svinkassa, bloggmässigt, dagar i Göteborg!

Ännu en arbetsdag på ett mystiskt kontor. Ännu en dag jag inte får berätta om. Nice.

På måndag får ni veta vad allt handlar om. Här får ni en selfie jag tog idag, som jag modifierat lite för att inte avslöja för mycket (läs: få sparken).

Eftersom det är juni men svinkallt kände jag att kombon sol + mössa med öronlappar verkade härlig.

Ihhhh! Taggeeeen!!! Jag hatar att jag inte får säga något och jag älskar mitt nya jobb så mycket att jag hatar hemligheter!

Försökte vara Håkan Hellström-ig men misslyckades. Skit också.

Klockan är tjugo över nio, det är måndag morgon, jag har med största sannolikhet gått upp en timma för tidigt (idag skulle vi filma hemma hos mig och de sa att de skulle komma tjugo minuter innan, vilket jag trodde var 0840, men icke) och jag blev precis mindblown.

I förrgår kväll åt jag upp halva mitt kylskåp. Eller inte kylskåpet, men innehållet. Jag var så brutalt hungrig. Knappt ens hungrig, bara sugen på något. Och med något menar jag halva kylskåpets innandöme.

Igår satt jag på bussen till set och mådde dåligt över allt. Stressad över boken, ilska över hatkommentarer, prestationsångest över inspelningen och vanlig ångest över cirka allt annat i mitt liv.

Igår kväll smsade jag med en person och stämde träff till idag. Personen var så motvillig, så irriterad. Det märktes så himla tydligt i sättet han skrev att han verkligen inte vill träffa mig. Vem väntar liksom sju minuter på att svara när jag själv svarade på tre? Han hatar mig.

Idag vaknade jag med samma ångest och motvilja inför allt jag ska göra idag. Och då bara slog det mig.

Jag har PMS.

Har inte haft PMS sedan innan jag började med p-piller (som jag började med för att minska min pms-ångest. Och sen slutade med för att jag fick allergiska reaktioner). Eller ja, inte mer än att vara lite svullen och trött i alla fall. Men det blev så självklart i samma sekund som jag insåg att jag har mens nästa vecka. Jag har PMS. Jag är en PMS-tant.

Så nu har jag ångest över exakt allt, utom att ha ångest över ångesten. Det är skönt i alla fall.

Ughh.

En sån skitnatt. Kunde sovit till halv tio om jag velat, och det ville jag, men kroppen kände mest NEJ VET NI VAD vi vaknar en gång i timman hela natten med illamående och magkramper istället!!!!!!!

Klockan halv fem vaknade jag med kramp i fötterna för att magen gjorde så ont. Gött.

Har försökt äta frukost – tre melonskivor och en halv skål flingor gick ner innan jag höll på att kräkas – och ligger nu på rummet och försöker ställa diagnos. Mensvärk är uteslutet, nervositet likaså. Enligt google är det cancer. Skönt. Jag måste verkligen sluta googla symptom, det är alltid cancer.