Hej blöggy.

2016 börjar bra. Idag tänkte jag visa er mina skavanker jag lyckats dra på mig inom loppet av 72 timmar.

Vi börjar med en fantastisk utsmyckning: smidd av en glödhet locktång i Norrköpings täta skogar, i perfekt symmetri med mina gyllene, döda hårceller mot halsen.

Det här med att locka underhåret i nacken är tydligen inte min grej. Ouchiwawa.

Kroppsprydnad nummer två uppstod i ett graciöst svanhopp över de glitterfrostade spårvagnsspåren i den bitande kalla nyårskvällsluften.

Foten försvann bakåt och kroppen hade liksom ingen annanstans att ta vägen än nedåt. På knät. Som i sin tur tog vägen på spårvagnsspåret. OMG LOL ROFL

Tredje och (tack gode gud) sista prydnaden på denna arma kropp uppkom i ett vänligt med bestämt steg rakt in i duschkranen med höften. Kranen och höften möttes i fullkomlig harmoni och detta blev resultatet:

Låt oss alla sända en tacksamhetens tanke till trosguden som såg till att min troskant hamnade precis över blåmärket och blev som ett tryckförband mot blodet så att där blev ett vitt streck genom märket. Gud vet hur det hade sett ut annars.

Well. Det var det. Och ifall ni åt något medan ni läste så hoppas jag att det smakade.

För typ fem dagar sen slog jag i mitt ena lår i garderobsdörrskanten. (Jag vet inte. Fråga inte.) Min första tanke var – eftersom jag är queen på att få stora jävliga blåmärken över hela kroppen utan att ha en aning om hur jag lyckas – detta måste jag komma ihåg.

Idag har jag, mycket riktigt, ett litet blåmärke på höger lår. Det som däremot gör mig förbannad är att jag har ett ännu större på vänster lår.

Alltså näe. Jag har ingen aning om vad jag gjort för att lyckas få ett mindre och ett mördarblåmärke på exakt samma ställe på båda låren. Jag blir fan provocerad. Nu får det vara nog. Jag avgår från livet. Kommer ge mig själv utegångsförbud snart. Skärp mig.

Åt frukost. Hade tråkigt. Hittade en bläckpenna. Ritade en hamsa på knät.

Lite ojämn men rätt fin ändå, tänkte jag medan jag reste mig upp för att hämta frukostjuicen ur kylskåpet…

… och huden på låret ba NOPE!!! och gick från slät och utstretchad till tjock och hopmosad. Likaså min hamsa. Den gick från fin och avlång till rund, ihopklämd och mest av allt liknande ett blåmärke. Ett annorlunda blåmärke. Ett estetiskt mönstrat blåmärke. Jävla skit.

Jag är generellt sett ganska blåmärkesbenägen. Nu har jag dock fått ett skitkonstigt blåmärke:

I lördags var jag och Johanna ute, och jag slog i mitt knä rätt hårt i ett bordsben. Tänkte aj, nu kommer mitt knä vara svart imorgon. Knät blev dock bara lite svagt lila, medan ett blåmärke stort som en lillfingernagel ploppade upp i knävecket på andra benet.

Jag har tre möjliga förklaringar:

1. Någon har pokeat mig på facebook i ett parallellt universum och så blev det en riktig irl-poke i vårt egna universum.

2. Jag har omedvetet försökt stabba mig själv med en blyertspenna.

3. … jag vet inte. Jag har ingen aning. Kan inte komma på fler logiska förklaringar.

Well… Det här hände:

Någon gång i lördags. Hade byxdressen på mig hela dagen så vet inte när. Kan inte heller komma på en enda vettig förklaring. Har dock tre olika teorier om vad som kan ha hänt:

Teori #1: Hotellet serverade pannkakor till frukost, och i min iver att komma ner och först till pannkakorna knäade jag alla långsamma människor som kom i min väg. Observera att det var morgon, så jag gick antagligen i sömnen.

Teori #2: Under efterfesten fick jag ett mystiskt infall att vilja dansa breakdance. Men istället för att snurra på huvudet som proffsen gör – och därmed förstöra min frisyr – snurrade jag på ena knät.

Teori #3: Jag friade till någon, exempelvis Christer Björkman, men istället för att gå ner på knä… hoppade jag ner på knä.

Vilken tror ni på? Personligen känns nr 3 mest trovärdig, men Chrille har inte sagt något så jag är lite osäker.