Hej blöggy.

2016 börjar bra. Idag tänkte jag visa er mina skavanker jag lyckats dra på mig inom loppet av 72 timmar.

Vi börjar med en fantastisk utsmyckning: smidd av en glödhet locktång i Norrköpings täta skogar, i perfekt symmetri med mina gyllene, döda hårceller mot halsen.

Det här med att locka underhåret i nacken är tydligen inte min grej. Ouchiwawa.

Kroppsprydnad nummer två uppstod i ett graciöst svanhopp över de glitterfrostade spårvagnsspåren i den bitande kalla nyårskvällsluften.

Foten försvann bakåt och kroppen hade liksom ingen annanstans att ta vägen än nedåt. På knät. Som i sin tur tog vägen på spårvagnsspåret. OMG LOL ROFL

Tredje och (tack gode gud) sista prydnaden på denna arma kropp uppkom i ett vänligt med bestämt steg rakt in i duschkranen med höften. Kranen och höften möttes i fullkomlig harmoni och detta blev resultatet:

Låt oss alla sända en tacksamhetens tanke till trosguden som såg till att min troskant hamnade precis över blåmärket och blev som ett tryckförband mot blodet så att där blev ett vitt streck genom märket. Gud vet hur det hade sett ut annars.

Well. Det var det. Och ifall ni åt något medan ni läste så hoppas jag att det smakade.