Bloggen! Är ni såna som jag, som gillar att tänka tillbaka på händelser och tänka ”om jag visste då…..”? Bra. Då kommer ni gilla detta.

Den 6 december 2011 satt jag med mina klasskompisar och drack julmust till lunch. Fick en idé. Gick hem. Spelade in en vlogg om Apotek-Arne.

Den 6 december 2016 är idag. Exakt på dagen fem år senare. Idag har vi fotat pressbilder av mello-programledarna 2017.

Om jag visste då. OM JAG VISSTE DÅ. Näe. Det är för mycket. Jag blir fan knäpp av att ens tänka på det.

Här är jag och David i sminket. Jag ser ut att ha världens mest muskulösa selfie-arm. Måste tyvärr meddela att muskeln är en optisk illusion. Jag är överlag ganska o-muskulös, men mina armar är definitivt mest o-muskulösa av alla mina kroppsdelar. Tränade dock igår! Körde ett kettlebell-pass hemma i min ensamhet. Har feta blåmärken på handlederna nu, som fotografen lär få photoshoppa bort, efter att ha kört massa jerks. Som det heter. På riktigt. Sluta fnissa, hur gamla är ni egentligen.

Kolla vad gölliga vi är. David gör något knäppt med ögonen (ser ni?!) och blir extra valp-gullig. Ser nästan ut som en Äkta Människor-robot.

Och hääääär har vi teamet som var med på plåtningen idag! En blandad skara SVT-människor, fotograf och smink/hår/styling. Och så tre eminenta programledare. Grattis Sverige! Vi ska vara i era face i sex veckor i vinter!!

Bloggläsare, jag behöver lite hjälp också, från er som kan er hudvård. Kom hem och vaskade mitt studiosmink direkt för jag får så himla kass hy av tjocka lager smink. Har konstant finnar runt munnen, vilket jag hört ska bero på någonting med magen..? Så tänkte testa att sluta käka gluten ett tag. Bara för att se om det gör någon skillnad. Men behöver ju bra hudvårdsgrejer också! Blir oljig på tre och en halv sekund hur mycket jag än återfuktar, och hittar aldrig bra grejer för fet hy. Finns hur mycket som helst för torr eller blandhy, men det funkar inte på mitt face. Behöver en hudkräm, och gärna någon typ mask? Skrubb? Vad som helst? Som motverkar oljig och fet hy. GE MIG NÅGOT SOM FUNKAR!

Hit me med alla era konkreta produkttips. Tack på förhand. I need you, fellow internet friends.

Hello blöggy. 

Igår gjorde jag en photoshoot för Kupé! Ni vet tidningen som ligger i stolsfickan på alla SJ-tåg, som en läser när den har en rolig framsida/en har glömt hörlurarna/en har tjugo minuter kvar av resan och inte tycker att det känns värt att påbörja ännu ett avsnitt av nån netflix-serie.

I november kommer mitt face pryda omslaget. Så y’all better read it.

Fick på mig typ fem ombyten, varav en var denna vintageblus med vida brallor. Kände mig cool och 70-talig. Hett.

Åkte till Konstakademien i Stockholm och fotade bland massa marmorstatyer och i ett bibliotek som luktade gammalt. Fick även på mig en enorm blå fuskpäls som jag började fundera på hur jag skulle smuggla ut på bästa sätt för att behålla själv. Visade sig vara svårt. Så lämnade snällt tillbaka den till stylisten. Fan.

Så yep. Nu måste jag boka nån tågresa i november så jag kan sitta där i kupén och läsa Kupé och säga ”nämen oj vad lustigt det har jag inte ens tänkt på” när stolsgrannen frågar om det råkar vara jag på tidningsomslaget.

Annars då? Två saker ni inte får missa:

1. Idag (IDAG!!!) mellan klockan 16-1730 är jag i Gallerian i Stockholm! Har en pop up store som säljer mina kläder hela helgen. Kom och häng om ni bor i sthlm, och tävla om att få vara modell för kollektionen. Fett coolt.

2. Imorgon är jag på bokmässan i Göteborg hela dagen! Först är jag i GP’s monter vid 9, sen rör jag mig runt på mässan hela dagen, kommer signera i Bonniers monter två gånger bland annat. Kom! Det blir kul!

Sådär. Nu vet ni. Nu ska jag jöbba lite. Hejdå.

Gokväll blögreadurz.

Ikväll ska jag göra något som ni inte sett på år och dar. Jag ska… ladda upp… systemkamerafoton.

Oh my lord. Ni ska alltså få se något annat än grumliga webbkamerapics och dassiga mobilbilder. Denna dag kommer för alltid att bli ihågkommen. Men först, sätt på en passande låt. Förslagsvis den här skitfeta Phoenix-liveversionen av låten med ett väldigt passande namn:

Nu så. Nu är ni redo. Välkomna till bildversionen av min och Antons Romresa.

Detta gick vi förbi varje dag. En stor rondell längst ner på gatan där vårt hotell låg, där ena änden pryddes av ett stort jävla slott. Eller, som det heter i folkmun, Monumento Nazionale a Vittorio Emmanuele II. Som vi alla vet exakt vad det är, mer än helt jävla sinnessjukt stort och pampigt.

Och för er som ba ”Anton? Vem? Är det hennes pappa? Hennes hemliga tvilling? Hennes livvakt?” så är det mannen ovanför. Han kan konsten att bära upp en lensflare.

Vi åt italiensk glass. Riktigt dåligt beslut när det är 14 grader och blåser kyligt. Vårsol on the outside, dying on the inside. Bästa smaken: cookies and cinnamon.

Jag bad Anton att ta en bild när jag hoppade. Han fick lite prestationsångest, eftersom jag använder min kamera helt manuellt, men jag ställde in alla inställningar åt honom och han tog den här bilden på första försöker. Hybrisen var ett faktum.

Ruiner. Ruiner överallt.

Okej förlåt på förhand för nu kommer jag låta sjukt carpig, men ibland gillar jag att hellre fota människor än det som en egentligen ska fota. Här står vi vid Fontana di Trevi. Den syns i nederkant. Skitfin fontän. Inget ont om den. Men tanten var sötare.

Ännu en bild där Anton lämnade tillbaka kameran med världens stoltaste flin. Här gick vi i en park, det var fredag, det var varmt, det var soligt och jag kände för att rycka halsen av en blomma och sätta den bakom örat.

En fontän på Piazza Navona. Bästa piazzat. Alla torg som går att kalla piazza är de bästa torgen, men detta var det bästa av piazzor. Förstår ni vilket bra piazza det är då.

Plötsligt förstod jag hur folk klarade sig utan mobiler och internet förr i tiden. Kartor is the shit.

Ingen speciell bokhandel alls men Fjanton var gölli.

Kanske min favoritbild från resan? Därinne bor fucking PÅVEN. Vi gick aldrig in, för det var världens längsta kö trots lågsäsong, och dessutom var det lördag och Antons födelsedag och vi ville hellre till Trastevere (vilket var en av grejerna som kom upp när vi googlade ”hipster + rome” för att hitta saker att göra).

Här står jag framför Peterskyrkan och gör en JÄTTEROLIG min HAHAHAH!

Födelsedagsbarnet. Han fyllde 27. Smälte alltså väldigt väl in bland alla gamla italienska gubbar som satt och drack espresso på uteserveringarna.

Tips om ni åker till Rom och inte gillar espresso: beställ inte ”kaffe”. Beställ ”CAFFÈ AMERICANO”. Annars får ni espresso. Ett av mina värsta trauman hittills.

Sådär! Hur kändes det? Är ni okej efter 14 bilder eller var det lite too much to handle efter så lång bildtystnad? Själv är jag nöjd. Det känns bra. Bilderna är fina. I’m out.

Hej blöggy.

Det är fredag! Det är chips-och-dipp-och-På-Spåret-dagen! Det är kvällen då jag egentligen skulle gått på 20-årsfest men somnade i soffan efter jobbet och vaknade med febersymptom! What a time to be alive!

Idag har jag gjort roliga saker. Först möte med mitt bästa bokförlag Forum (inte för att jag har flera förlag men ni fattar) följt av lunch (åt den nya pulled vegpork-burgaren på Max och är så jävla glad att de tagit in fler vegrätter!!!! Obs, öppet meddelande till Aktuellt, jag har inte fått betalt för att säga det där) och efter en snabbvisit på Splay begav jag mig mot Gamla Stan för att bli behandlad på detta vis:

Här kanske ni undrar några saker. Har jag ramlat och slagit mig? Spelar jag tampong i nästa svenska storfilm? Eller har jag bara solat lite för länge?

Icke! Jag har blivit PLÅTAD på vad som såg ut som en crime scene ur Dexter med fotograf KRISTOFER LÖNNÅ!

Han gillar att jag snackar om mens. Och uppenbarligen gillar han blod. För han fick en porträttidé där jag skulle sitta helt dyngsur av blod i en bar. Så vi gjorde det.

Först slösade vi två liter färskt grisblod. Skoja. Teaterblod. Mvh komikern.

Sen satt jag och bet aggressivt på en selleri.

Det var så kallt. Alltså helt sjukt kallt. Inte supervarmt i lokalen, i kombination med att blodet var kyligt och fick alla kläder att iskallt klibba sig fast vid hela kroppen. Men COOLT BLEV DET!!!!!!

Här kramar vi varandra som tack. Fast jag kramar inte, för att jag är snäll och vill inte bloda ner Kristofer, och han häller resterande blod i skallen på mig, för han är en skadeglad jävel.

Resultatet blir en utställning som går att se någonstans i Stockholm, någon gång i vår, men lovar att lägga ut fotografierna här också när de är färdiga. Tack Patricia på Agent Franke för att jag fick låna alla dina mobilbilder till detta inlägg! Nu får ni önska mig krya på mig. Peace out.