Sista dagen i Jaipur, sista dagen som 20åring, sista dagen… som det är den 8 april 2015… långsökt… och vi avslutade dagen med att åka upp till ett ställe som, enligt vår asmysiga guide slash chaufför Fahtee, hette Tiger Palace. Från vilket en kan se cirka hela Jaipur. Say whaaat.

Här är jag. Selfie i solnedgången. Jaipur i bakgrunden. Much wow.

Okej jag måste visa er bilden ovanför och ni måste tro mig när jag säger att den är helt oredigerad. #nofilter på fullaste allvar. Look at that goddamn Indian sunset.

Stad. Himmel. Färger. Fågel. Och så vidare. Visst är det fint. Jag vet. Denna är dessvärre inte #nofilter men mobilkameror är dåliga så den förtjänade lite högre färgmättnad.

Filter på denna med. Jag säger det så att vi vet att vi kan vara ärliga mot varandra. Min sista solnedgång som 20-åring och en selfiestick. Aint it purdy.

Nu: middag (RÖD CURRY). Namaste.

Hay folks. Hur mår ni? Jag mår:

1. Bra eftersom vi gjorde en så jäkla cool grej idag (!!!!!) som resulterade i att jag stod dyngsur i bikini, linne och handdukskjol:

2. Hungrig, eftersom vi åt frukost vid 0830, inte lyckades klämma in lunch i vårt schema och nu väntar in att kamera-Erik ska duscha klart så att vi hinner äta middag dels innan klockan blir 20 (1920 i skrivande stund) och dels innan jag avlider av hunger. Skriver långsamt så att jag slösar så lite av min dyrbara energi som möjligt.

3. Bränd, eftersom, well. Indiensol + sportbh =

Varför blir det alltid såhär. Skin, can u not.

HAY PEOPLE DET ÄR FREDAG DET ÄR HELG DAGS ATT TAGGA TILL OCH ÄLSKA LIIIIVEEEEEEEEEEET

Haaaaaaaah. Ligger i sängen och är helt död. Kristina duschar efter att vi gett varandra motivational peptalks att orka vara vakna längre än till klockan 20 ikväll.

Vi kom till hotellet sent inatt. Somnade kl.0530 lokal tid och gick upp 0830 för att hinna ner innan frukosten stängde. Vet inte om någon nånsin försökt promotea något hälsokoncept bestående av tre timmars sömn men det är inte direkt my cup of tea.

Idag har jag jävligaste babyhåret så det blev mittbena. Vi gick på stan en heldag, bokade bil till våra resor de kommande dagarna, gick på bazar och träffade en ung Indier som gick med oss i säkert en timma – som vi först trodde försökte sälja på oss något och sedan upptäckte bara var väldigt trevlig och väldigt uttråkad.

Här är en bild på oss på en toa i Moskva. Jättefina toaletter på Sheremetyevo-flygplatsen faktiskt. The more you know osv.

Och just det ja. Kristina är bäst. Detta är helt och hållet mina egna ord och inget som hon på ett eller annat vis fått mig att skriva. New Delhi over and out.

HALLÅ ELLARRRR! Medan jag och Johanna sitter och äter burritos från en taco truck i Camden tänkte jag bara hojta om att jag gästar Lilla Al-Fadji i P3 om en timma!

Roligaste radioprogrammet jag någonsin spelat in. Garvade konstant. Vet inte om det är bra eller dåligt för slutresultatet. Bra hoppas jag. Fille är fantastisk som Al-Fadji. Vi pressar apelsinjuice och går ut på joggingtur.

Bild: Sveriges Radio

Sjukt rödhårig vart jag också. Fint. Men tune i på P3 kl.1600 folks!!! Så hänger vi i etern tillsammans i ett par timmar. Det blir jättetrevligt.

Var tydligen med på TV3 i förrgår!!! Så på request från en readur ska jag härmed berätta varför.

I somras blev jag kontaktad av TV3. De frågade om jag ville vara med i programmet Trolljägarna och prata om det hat som en som videbloggerska (och kvinna för den delen) får motta. Jag tackade nej, för även om jag får hat så får jag inte på långa vägar den mängd som andra youtubers och bloggerskor får, och det skulle helt enkelt kännas fel att delta när det finns så många andra som skulle må så mycket bättre av lite upprättelse.

Anyhoo. I höstas kontaktade Trolljägarnas redaktion mig på nytt, men för en annan sak. De skulle göra ett program med en kille som heter Shayan, som gör vlogg-hauls och som får såna shitstorms över detta att jag typ blir rädd. Redaktionen sa att jag var Shayans största idol och ville göra ett inslag när jag överraskade honom.

Det roliga här är att när jag kollade upp Shayans kanal, slog det mig att jag träffat honom förut.

Så jag ba HAYYO klart jag ska överraska Shayan!!

Nån kväll i November åkte jag alltså till produktionsbolaget Strix kontor och fick smyga mig genom hela kontorsbyggnaden för att få en mikrofon på min skjorta. Shayan satt i ett litet rum med teamet och gjorde en videoblogg, och det var massa sms fram och tillbaka mellan redaktör och producent för att jag skulle komma in vid ett bra tillfälle i inspelningen. Till slut fick jag ett okej, och då var jag fan skitnervös inför hur han skulle reagera, men så gick det såhär:

(Gick inte att bädda in filmen men KLICKA HÄÄÄÄR)

Alltså HUR FINT! Han blev så glad! Mest chockad, visserligen, och då kände jag mig lite elak (hehe) men både han och hans mamma (som stod ute i kulisserna) var så himla glada och trevliga. Vi filmade färdigt hans haul tillsammans och sen hängde vi en stund utanför.

Var glad i hela kroppen när jag gick därifrån. Bästa Shayan. Vill ni se hela programmet finns det HÄR.

Nu åker jag mot Göteborg över helgen. Ohoj.