Har varit ett jäkla editing maniac idag.

Gick upp tidigt som vanligt. Började filma dagens video vid halv tio. Var färdig typ en timma senare, men det började strula när jag skulle föra över filerna till redigeringsprogrammet. Fick upp felmeddelande på felmeddelande, inget ljud fanns på någon av filerna, startade om både program och dator flera gånger men allt var bara PAJ. Ringde Splay, fick hjälp som inte hjälpte och fick till slut HEMBESÖK som – tack gode gud – löste saken.

Då var dock klockan 14. Jag brukar vara färdigklippt typ en timma innan dess, för att ha gott om tid att käka lunch och översätta videon till engelska. Yay.

Mitt redigeringsgame visade sig i alla fall vara ON FLEEK för jag klippte videon på EN OCH EN HALV FUCKING TIMMA och fick upp den på youtube klockan 16.07! SEXTON NOLL SJU!!! Jag är ett freak! Jag är för bra för att vara sann idag!!!

Missa förresten inte Välkommen till Japan-avsnittet heller. Det kommer här:

Jag låter väldigt arg genom hela videon, för övrigt. Det är jag egentligen inte. Eller jo, lite, på vissa av grejerna han gjorde, för jag tyckte inte att det var helt okej och jag tycker också att det var bra att det blev bortklippt. Men utöver de sakerna var det en JÄTTEROLIG upplevelse. Som ni ser i avsnittet. Vi garvar ju oavbrutet.

Anyhow. Nu ska jag laga middag. Vi hörs.

Gomörra!

Dag fem i Tokyo. Alltså älskar den här staden! Folk är så himla trevliga och hjälpsamma, 90% av alla har bättre klädstil än jag någonsin kommer få och väldigt ofta stannar jag upp bara gör att tänka ”jag fattar ingenting”. 

Och så har de roliga saker att köpa. Typ det här:

En PIMPLE POPPER. Errh me ferkken gerhd. Har en flawless face-period just nu när det kommer till finnar, men provade att dra med ögle-sidan över näsan igårkväll innan jag gick och lade mig. Med respekt för känsliga läsare kan vi nöja oss med att säga att det var otroligt tillfredsställande.

Och så köpte jag den här:

En deo. På burk. I krämformat. Som luktar citrusfrukt. Så himla bra. Det är dock inte billigt här, denna kostade 70 spänn. Men väl värda 70 spänn! Burkdeo kanske revolutionerar mitt liv. Vem vet.

Okej. Nu ska vi äta frukost. Sen blir det inspelning. 

VI ÄR I JAPAN!!!

I Tokyo, närmare bestämt. Åkte klockan 13 igår, svensk tid. Och vad är klockan i Sverige nu? Typ halv… nio på morgonen? Här är hon halv fyra på eftermiddagen. Le mindfuk is real. 

Bor på ett hotell i Shinjuku-området, och efter en och en halv timme i en taxi med en läckande menskopp kunde vi till slut checka in. Tror detta är första gången i mitt liv som jag blöder igenom brallorna på riktigt. Lämnade efter mig en femkrone-stor blodfläck på sätet. Precis som Japanska flaggan. Ugh. Men vi fick papperstranor på sängarna så jag är glad ändå.

Efter att ha använt hotelltoans rump-dusch (fyra av fem nässprayar, lite väl bra tryck men härligt ljummet vatten) gick vi – jag, Keyyo, producent-Teo och fotograf-Erik – ner och köpte mat.

Det är något väldigt gulligt över att det är vår allra första måltid i Tokyo och Keyyo beställer pasta carbonara.

Och så köpte vi lite godis. Här har vi choklad med smak av grönt te. Varför inte. 

Och det är typ det vi har hunnit med än så länge. Vi har försökt lära oss lite konnichiwa och arigato också. Producent-Teo tyckte att vi skulle säga ”konnichiwa bitches” precis som Robyn. ”Bitches betyder ju ”gott folk” på japanska”. 

Nu: powernap och sedan middag med vår japansktalande guide. Gonatt.