God måndag followerz. Watcha doin? Sitter hemma och slänger i mig lunch för att hinna skriva så mycket som möjligt idag. Bok-deadline på söndag!!! Mindre än en vecka kvar!!! En del av mitt innandöme dör av bara tanken, medan de andra delarna hoppar omkring och dansar hula-hula. Så känns det, ungefär.

Häromdagen sa jag och Johanna att vi skulle gå upp tidigt och ta en långpromenad. Vi gick inte upp tidigt. Vi tog ingen långpromenad. Däremot gick vi ut i skogen, var där i tjugo minuter, började frysa, gick hem och åt kakor.

Såhär glad var jag innan jag började frysa.

Såhär glad var Johanna.

Alltså. Okej. Paus. Jag kan inte se allvarlig ut på bild utan att se ut som en idiot. Förutom när Johanna fotar mig. Jag blir alltid assnygg när Johanna fotar mig. Hon behöver berätta hur hon gör.

Det stod en julgran i skogen. Va.

Igen. Hur fan lyckas hon. Och nej, mamma, om du läser detta, jag har inte en ring i näsan, det är en optisk illusion.

Meta-selfie.

Alla bilder är Johanna Petterssons (trots att jag tagit typ hälften av dessa lol) men hon är asduktig fotograf och har fotat för bl.a. Veckorevyn så sitter det nån gubbe eller gumma därute och behöver en stillbildsfotograf så boka henne!!! Typ HÄR.

Jag är en väldigt lättskrämd person.

Jag klarar inte av skräckfilmer. Ofta när jag är ensam blir jag asrädd av att skymta min egna spegelbild i fönsterrutor. Om folk, av en eller annan anledning, skulle gömma sig för att överraska mig, hade jag vid överraskningens klimax sprungit skrikande därifrån. Jag är känslig, okej?

Därför fick jag en smärre hjärtattack när jag nu öppnade garderoben, och såg… mig själv.

Vilket är fullt förståeligt. Den bilden är helt överjävlig. Johanna fotade mig en gång när jag satt på toalettlocket och borstade tänderna, iklädd tofflor, mjukisbyxor och finskjorta, och ser ut som att jag inte riktigt har alla hästar i stallet.

Happy V-day. Vagina day? Velociraptor day? Hmm.

Ur my baethoven. To Clara. From Johanna.

Skrek. Det var så fint. Jag har världens finaste bästis. Och jag är världens sämsta bästis för jag har inte lagt något i hennes garderob. Jaha.

Igår var jag på ELLE-galan!!! Det gick bra. Jag överlevde. Jag blev inte yxmördad av någon crazy fashionista som tyckte jag var för nedklädd. Puuuhh.

Har aldrig tidigare varit på varken ELLE-galan eller Grand Hôtel, men jag holy-crap:ade konstant åt lokalen. Gick och stirrade på väggarna och taket typ hela kvällen. Det var sååå god mat, sååå god efterrätt, sååå goda drinkar och sååå mycket folk. För mycket folk, nästan. Tog säkert tio minuter bara att ta sig från ena änden av lokalen till den andra, och vissa tyckte att det var en jättebra idé att ställa sig i grupper om fem och prata i de trängsta passagerna. Bra jobbat Einsteins.

Selfiekväll deluxe. Vi köpte en engångskamera och gick lös. Bäst var när vi promenerade hem till mig efter galan mitt i natten, jag frågade hur många bilder vi har kvar på rullen, Johanna tittade på den lilla filmrutan och sa

”Det är 9 kvar, och det var 27 från början… OFTA vi tagit TJUGOSEX BILDER???”

Jag har alltid trott att jag är dålig på matte. Nu känner jag mig ändå helt okej. Vill ni se bilderna när vi framkallat dem eller? (ropa ”ja” i kör om ni vill det) (jaaaaaa!!!) (tänkte väl det)

Okej, vänta nu, stoppa tiden, stanna pressarna, hold the horses and contain the orgasms:

I tisdags var jag och Johanna på Portkod 1525‘s galafest slash visning av sista avsnittet med tillhörande livesänd talkshow. Idag såg jag röda-mattan-fotona. Vad händer här???

Bild: Stina Stjernkvist, härifrån

Mitt hår? Va? VA? Vad händer? Varför ser det så långt ut? Och hur gick det till när mitt hår plötsligt blev något annat än glatt, platt och hängigt? Det faktum att det till och med ser lite tovigt ut tar jag som en personlig bragd.

Har ny tröja på bilden också. Snygg va. Eller hur. Jag ser ut som en präst, eftersom den är så hög i halsen, fast typ stilig och snygg. Där har vi en svinbra utklädnadsidé till nästa Halloween: sexy priest.  Pix pax.

HÖ

Det vill säga hay på engelska, det vill säga uttalet av hej, det vill säga hej. Det var logiskt i min hjärna, fram till typ tre sekunder sedan.

Jag sitter på ett café. Igen. Det är där jag är om dagarna, nu för tiden. Sitter med den här och dricker juice:

På dagens schema står ”skriv föreläsning annars DÖR DU”. Bokstavligt. Inte att jag bokstavligt talat dör, men att det bokstavligt står så, har ett fysiskt dagsschema där jag skriver ner vad jag måste göra och till på onsdag ska jag ha nästa veckas föreläsning hyfsat färdig-uppbyggd. Ska föreläsa om youtube för en mediabyrå och det ska bli extremt spännande, med tanke på att jag inte har en aning om hur en gör när en föreläser. Vet inte ens skillnaden på föreläsning och föredrag. Är det samma sak? Ingen aning.

MEN JA E LA GLA ÄNDÅ VA

Juice

Nä, okej, nu får det vara nog. Ja. Nu ska jag skriva. Hejdå, hej.