Gokvälla blöggy. Vad gör ni? Jag ligger nedbäddad i sängen och är svintrött. Att lägga sig klockan 22 är my new thang. Jag var så trött, hela tiden, trodde det var PMS fast oavbruten, och så fick jag ett hot tip: att lägga mig tidigare. Det funkade. Will you look at that.

Sen kanske det beror på att jag jobbat halvdagar med radio de senaste 6 veckorna, tackat nej till alla andra jobb och inte längre behövt jobba på kvällar och helger. Det kan också ha varit en bidragande faktor. Kanske.

Annars då. Idag träffade jag dessa två:

Johanna och Melanie! Som, precis innan jag mötte upp dem, blivit eskorterade in på Urban Outfitters av två vakter och anklagade av kassörskan för att ha stulit två hattar.

De två hattar som de hade på huvudet, alltså. Som de vände på och visade kom från H&M och Gina Tricot. Såhär kände de då:

Fast det sa de inte. De godtog ursäkerna och gick därifrån (och mötte upp mig och berättade, väldigt upprört, hela historien). Jag fiskade upp mobilen o ba ”få se hur ni såg ut när det hände, se arga ut, jag måste blogga om detta”.

Sen gick vi och åt thaibuffé men det fotade jag inte och det kanske beror på att jag inte vill läska er men kan även bero på att jag är dålig på att samla bloggstoff så detta var allt för idag hejdå.

Min mobil är helt varm av att ha kollat twittermentions en gång i minuten sedan klockan 13. Är helt slut. Ligger i sängen och tuggar tuggummi.

 
Idag kan jag titulera mig SOMMARPRATARE. Ni fattar inte hur coolt detta är. Eller så gör ni det. Ni kanske fattar mer än vad jag gör det.

 
Jag och Johanna korkade upp finchampagne, plockade fram jordgubbar och kakor och satte oss på min innergård. Klockan 13 sändes det och jag höll på att bajsa på mig.

 
Och sen rullade det på. I 90 minuter. Jag berättade om saker som jag tycker är intressanta. Folk lyssnade och hade åsikter. Jag har till exempel ingen aning alls om hur jag ska handskas med alla totala dissektioner från Aftonbladet, Expressen, Göteborgsposten osv, som tagit sig friheten att tolka varje ord jag sagt, när jag egentligen bara ville berätta. Klart det ligger en djupare mening bakom vissa saker, men andra grejer är bara historier, och det gör jag ju för er. Mina följare. Ni som vill veta vem den riktiga Clara är. Jag gör det inte för journalisterna. Journalisterna kan slänga sig i väggen. Det är ni som räknas. Det är era åsikter jag bryr mig om.

Foto: Jonas Ekblom/Sveriges Radio

Har lite ont i huvudet av att försöka inte ta åt mig av det negativa och att faktiskt fatta det positiva. Ska kurera mig med lite Orange is the new black. Tack för allt. Ni är bäst. Puss och kram.

Här är en lista på saker som en kan göra under ett års tid:

1. Gå upp en färg på sitt bälte i taekwando.

2. Resa jorden runt.

3. Bli fett bra på att spela gitarr.

4. Läsa en kurs på universitet.

5. Växa ut sitt hår.

6. Skapa ett och en tredjedels barn.

7. Vänta på säsong 3 av Orange is The New Black. Som kom ut i fredags. Efter typ ett helt år sedan säsong två.

Vi är måttligt taggade.

Chips, hummus och ERMA-FRICKIN-GERHD INTRO REGINA SPEKTOR ANSIKTEN NU BÖRJAR DEEEEEET

Ett antal söndagar framöver är härmed räddade.

Nu blir det tre videoinlägg på raken. Förlåt. Ni får uthärda att jag blivit rätt visuell och mindre skriftligt verbal på sista tiden.

Idag jobbar jag 14 timmar med hemligt inspelningsprojekt. FJORTON. Det är nog min längsta arbetsdag någonsin, men det är kul. Kanske lite halvkul att klockan är 16, jag redan är trött och vi filmar till klockan 02 inatt, men i övrigt bara roligt. Så, eftersom jag fortfarande inte får säga ett knyst om vad sjutton som händer under mina dagar tänkte jag ge er:

FREESTYLER
Boomfunk MC’s feat. CLARA ASTA SONJA JOHANNA 

https://www.youtube.com/watch?v=___ydHhW8_o” width=640 height=360]

.

En låt som varit min, Astas och Sonjas sedan vi blev vänner 2012, som vi sagt att vi någon dag måste göra en musikvideo till, annars är våra liv meningslösa. Tadaa. Nu har våra liv mening. Och Johanna fick vara med också. Fatta vilket crew vi är. Detta är omslagsbilden på vår kommande EP:

Nu ska jag fortsätta jobba. Jobba jobb jobb jobba. Har ett recept på vegansk linssoppa som jag upptäckte i helgen förresten! Vill ni höra det imorgon? Okej, inga sidospår nu. Jobb jobb. Hejdå.

Gomorron blöggys. Mår ni bra? Jag vaknade precis. Hade en sån himla bra dag igår! Nu ska ni få höra. När ni hör det här ljudet *DRRRRING* då vet ni att det är dags att vända blad.

Är det bara jag som kan den referensen? Jobbigt i så fall. Jag fick feeling. Jag vet inte.

Såhär såg min och Johannas smskonversation ut igår. Vi hade bestämt att vi skulle äta brunch för att fira min födelsedag i efterskott, men hon hade varit svinbossig hela tiden och ba ”men du behöver inte oroa dig, jag fixar allt”. Vadå fixar. Vart ska vi äta brunch. Jag behöver en adress.

Så jag blev alltså förbjuden att gå ut. Jaha. Och en halvtimme senare fick jag stränga order att ta med en vattenflaska och promenera till en gräsplätt typ tre minuter från lägenheten.

Och där sitter dessa tre!!! En från Stockholm men även en från Göteborg och en från Lund som jag definitivt inte väntat mig att se på ett tag. Som jag dessutom snapchatat med under morgonen i tron att de var kvar hemma. Sneaky ones. Började skrika osv. Ett fint ögonblick.

Vi åt picknickbrunch och gick på stan. Sen gick vi för att köpa middag, för uppenbarligen finns inget stopp i dessa magar. Will you look at denna halloumiburgar-buffé? WILL YOU?

Joakim hängde på och vi käkade halloumiburgarna på en svinkall innergård. Gott. Men kallt.

Sen hamnade vi på en bar, fick sällskap av fyra andra (varav tre var göteborgare, mitt göteborgsgame var starkt igår) och ägnade kvällen åt att skapa snapchats som den ovan. Ni kanske tycker den är lite småkul, men i jämförelse med Sara är jag värdelös. Sara är fantastisk. Ni alla borde vara vänner med Sara på snapchat.

Nu: pannkaksfrukost. Jag kanske berättar det för att framkalla avundsjuka. Möjligheten finns.