Idag gjorde jag mitt livs längsta vlogg. Tio och en halv minut. Tog HELA DAGEN. Sprang till affären med vrålande mage klockan 19 och började laga middag vid 1930 med fingrar som darrade av hunger.

2030 blev det färdigt. Tacopaj. Två av livets bästa saker, quorn och tacokrydda, förenade med smördeg i världens bästa maträtt. Finns inte ord att beskriva hur mycket jag älskar tacopaj.

Såhär flashigt såg mitt matbord ut. Dubbelkollade så att inget blivit fel i videon medan jag slängde i mig min älskade tacopaj. Mmm. Tacopaj. Mmm.

Tacopaj, du är bra
Tacopaj, du gör mig gla
Tacopaj, du är en blomma, jag ditt frö
Tacopaj, för dig kan mina smaklökar dö
Tacopaj, både billigt och snabblagat
Tacopaj, jag kan inte gå ner i spagat
Tacopaj, du får mitt hjärta att bulta
Tacopaj, vad rimmar ens på bulta
Tacopaj, gift dig med mig
Tacopaj, jag älskar dig.

Följare. Jag har ett announcement. KOCK-CLARA HAS RETURNED!!!

Sidenote 1: Mitt laga-mat-ego försvann väl riktigt aldrig, men har inte matbloggat på ett tag, så, RETURNED!!!

Sidenote 2: Jag får bara fel bilder i huvudet av att kalla mig själv ”kock-Clara”. Tack till er i högstadiet som till exempel skrattade hysteriskt varje gång ord som ”come” nämndes.

Idag tänkte jag tipsa om världens lättaste rätt till er som äter fisk.

Ni behöver: laxfileer. Cashewnötter. Sweet chili-sås. Och det är det. Jag säger ju det, världens enklaste middag.

Dra laxfileerna i en ugnsfast form, strö över önskad mängd cashews, häll över sweet chili-sås och salta lite om du har samma saltbegär som jag. Tillaga i ugn, 175 grader, 20 minuter. Färdigt. Ät med vad du än har hemma – wokgrönsaker, för min del. Svingott. Varsågoda.

Amigos! Er matbloggande veggurl till eder tjänst. Ikväll gjorde jag och Simon vår säkert mest avancerade maträtt hittills.

Ni vet ju att vi missbrukade Santa Maria-kryddpåsar under det halvår vi bodde inneboende? Idag gjorde vi riktig thai. Från grunden. Med ingredienser. Say whaat.

Pad thai med krossade jordnötter. Eller tvärtom, egentligen. Krossade jordnötter med pad thai. Väldigt mycket jordnötter. Mmm.

Receptet hittade jag på min favorit-veg-matblogg, HÄR. Det blev gott men nästa gång har jag nog bara i en lime istället för två. Dessutom rekommenderar jag alla att kolla så att ni verkligen har en mixer innan ni kör igång. Att sitta och pressa sojakladdig, finhackad ingefära genom vitlökspress gjorde att matlagandet tog lite längre tid än planerat.

Nu: Harry Potter och pringles. Är alltså vad som händer i mitt liv ikväll, fastän det låter som en bok i serien. Ni-vet-vem gjorde ett Pringlespaket till en horrokrux. Skitsvårt att hitta. Återfanns efter år av sökande på Hemköp Hornstull.

Gokväll läsare, önskar jag, nudelskålen, min otroligt fylliga underläpp och mitt sneda, halvquirky leende som jag inte har en aning om hur jag lyckades få till.

Här sitter jag och käkar gårdagens nudelrester.

GOTT!!! Och lite jobbigt att värma. Vi har ingen micro. Vi har inte ens plats för en. Och den gången jag försökte värma rester i ugnen, på jättelåg värme, så sprack tallriken. Aldrig mer värma annat än paj och gratäng i ugnen, med andra ord. Därför stekte jag upp nudelresterna. Funkade jättebra! Förutom att det i början såg ut som en extra trådig manet, och i slutet – tack vare brist på tålamod – som en sönderhackad, trådig manet.

Vad ska ni göra ikväll? Jag och Simon ska se konspirationsteori-dokumentär och äta pringles. Min favoritsyssla.

I övrigt håller jag fortfarande på med ~*hEmLiGt PrOjEkT*~ så ifall någon undrar gör jag INGENTING om dagarna. Bara sitter hemma och pillar mig i naveln. Eller ja, det gör jag ju ändå, men nu snackar vi hela tiden. Fattar inte varför det fortfarande är hemligt men projektledarna lovar att ni ska få veta snart. Trevlig helg!

Hej följare. Vad gör ni? Jag sitter i lägenheten i trosor och linne och äter lax.

Kom precis hem från Göteborg. Hem som i att Göteborg visserligen också är hemma, men Hem 2,0. Älskar att komma hem! Älskar att ta sista steget över tröskeln, släppa alla tunga väskor, dra av byxor och bh och bara vifta loss med tuttar och skinkhalvor. Det är bäst.

Älskar dock inte lika mycket att inse att kylen är tom, likaså min mage, att jag måste packa upp trots att jag inte vill och att jag ska ha skrivit ett tiominuters tal om varför jag pratar om mens på youtube till en feministisk fest på Pride på fredag.

I vilken ände ska jag börja, liksom? (Ifall ni är nyfikna började jag med att handla. Sen äta. Nu ska jag skriva tal. Upp-pack får bli nån annan gång.)